UNG OCH ABORT

Texten är skriven av Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen, tillförordnad överläkare i ungdomspsykiatri i Kymmendalens sjukvårdsdistrikt i Finland.

En flicka i yngre tonåren, har enligt den allmänt rådande psykoanalytiska uppfattningen ännu inte “psykiskt tagit sin kropp i bruk”. De fysiska förändringarna som sker i kroppen under puberteten går så snabbt att psyket oftast inte riktigt hinner med. Det krävs ännu flera år efter menstruationens början innan känslolivet är moget för en graviditet.

Det här betyder i praktiken att en flicka som blir gravid i yngre tonåren behöver speciellt bra och bärande psykiskt stöd. Den stora allmänheten drar oftast slutsatsen att abort är bästa alternativet just på grund av att flickan inte känslomässigt är redo för en graviditet. Men hur många tänker på att samma gäller om flickan gör abort. Flickan får då ett enormt känslokaos att klara av, där hon förutom de direkta hormonella humörförändringarna har att brottas med både glädje och sorg samt oftast någon form av skuldkänslor.

Vårt psyke är uppbyggt så, att vi i normala fall tränger undan det vi inte orkar, förmår eller har tillfälle att bearbeta just för tillfället. Detta undanträngande använder flickan som genomgått abort oftast mer eller mindre omedvetet, för att kunna bemästra sitt känslokaos och gå vidare mot de nya utmaningar som den normala ungdomstiden för med sig. Flickan tränger psykiskt undan hela upplevelsen men tyvärr kommer såren och det som hände oftast upp i något skede senare i livet. När flickan utvecklats och hon blivit psykiskt redo för ett stabilt parförhållande är det ganska sannolikt att en tidigare abort dyker upp igen i medvetandet eller det undermedvetna. Det kan till exempel märkas i form av svårigheter att lita på sin partner eller någon form av rädsla för intimitet och närhet i ett förhållande. Det är vanligt och naturligt att flickan helst döljer sina tidigare abortupplevelser för sin partner, men det gör det svårt för partnern att kunna förstå hennes ångest och problem. Flickan lider också ofta av svåra skuldkänslor, vilka kan förvärras av en oförstående omgivning.

Jag ska försöka illustrera följderna av ett undanträngt aborttrauma genom ett exempel. En 16-årig flicka, låt oss kalla henne Sara, var djupt deprimerad och hade stor skolfrånvaro. Hon blev remitterad till ungdomspsykiatrin för utredningar eftersom vår öppenvård inte var tillräcklig. På avdelningen avslöjade Sara att hon varit med om abort strax innan hon fyllde 14 år. Hon hade gjort aborten i smyg och varken föräldrar någon annan vuxna visste om det. Hon hade helt medvetet skjutit undan den här upplevelsen och forcerat sig själv att gå vidare. Så småningom kom dock detta upp till ytan och Sara började lida av skuldkänslor.

Hon började också hata sig själv, skada sig själv och försökte också begå självmord. I vilken grad hennes symptom hade direkt samband med det undanträngda aborttraumat är svårt att bevisa, men någon form av samband var helt uppenbart.

I en del fall lyckas kvinnan tränga undan abortupplevelsen ända tills hon börjar planera att skaffa barn. Då är det rätt vanligt att kvinnan funderar på om hon kan få barn eftersom hon tidigare gjort abort. Om hon inte blir gravid eller får missfall kanske hon börja få skuldkänslor för sin tidigare abort. Hon tänker att “nu blir jag straffad för att jag gjort abort”. Många tänker på hur det skulle ha varit om det aborterade barnet fått födas, hur hon/han hade varit som storasyskon etcetera.

I situationerna ovan handlar det antagligen om skuldkänslor, som ibland förstärks till verkligt självhat, och som sedan kan leda till självmordsförsök. Kvinnan blir deprimerad av en eller annan orsak och börjar se på sig själv som värdelös. Utmärkande för ungdomars depression är att humöret åker berg-och-dalbana och stundtals kan då också till exempel skuldkänslorna över aborten vara så enorma att man inte ser någon utväg. Ångesten kan ibland vara så intensiv att det leder till att man skadar sig själv för att flytta över den psykiska smärtan på något fysiskt. Några flickor har berättat att de upplevt situationer då de till exempel träffat en väninna med ett barn i samma ålder som det egna aborterade barnet skulle ha varit, vilket rivit upp såren på ett smärtsamt sätt. De som upplever sig ha blivit övertalade eller rent av tvingade till abort har en klart högre risk för att insjukna i depression. De har inte själva fått bestämma, vilket oftare kan leda till nedstämdhet, ångest och ibland även till självmordsförsök.

När det gäller tonårsflickors ätstörningar är det oftast fråga om en undermedveten rädsla för att utvecklas till kvinna. Genom att till exempel sluta äta får hon hormonproduktionen att upphöra och därmed den fysiska pubertetsutvecklingen att stanna av. I något fall har jag sett att orsaken bakom anorexi har varit en tidigare traumatiserande abort. Flickan har hamnat i någon form av psykiskt kaos och försöker bemästra situationen genom att (undermedvetet) se till att hon inte längre kan bli gravid genom att svälta sig så mager att menstruationerna upphör.

Den genomsnittlige ungdomen inleder idag sitt sexliv vid mycket unga år. Som jag nämnde tidigare är man inte psykiskt redo för detta. Vårt samhälle borde satsa på att lära ut hur psykiskt skadligt det kan vara med sex i allt för unga år. Nu är det vanligt att en 15-årig flicka känner sig avvikande om hon ännu inte haft samlag, eftersom de flesta kompisar redan hunnit med det. Normerna håller på att förändras och det syns bland annat i form av ökade tonårsaborter. Hur ofta tänker vi på hur dessa unga flickor psykiskt klarar av en abort?

Eftersom flickan ännu inte är psykiskt redo för samlag, utan det ofta ger sår som kommer upp senare i livet hur kan hon då psykiskt klara av en abort. Det leder till ett känslokaos som flickan oftast måste tränga undan för att klara av skola och andra krav. Om den nuvarande trenden fortsätter så bidrar det till att ungdomars psykiska ohälsa fortsätter öka. Det är därför viktigt att vuxna tar tydligare ställning i dessa frågor.