Kapitel 3 från vår rapport ”Abort och mödradödlighet – Behövs abort för att rädda kvinnors liv?” som kom ut den 8 mars 2023: 
TEORI OCH BEGREPP
Föreställningen att abort är en vårdinsats som ibland krävs för att rädda en kvinnas liv kan eventuellt bero på att vissa ingrepp slentrianmässigt kallas för abort trots att de inte är det. Abort är dock enbart det som kallas ”inducerad” abort. Det är ett medicinskt eller kirurgiskt ingrepp vars syfte och mål är att ett ofött barn som lever ska dö innan det föds fram, och vars statistik i Sverige årligen rapporteras av Socialstyrelsen. Varken missfall (även kallad ”spontan abort”), eventuellt kirurgiskt ingrepp efter missfall, eller operation vid utomkvedshavandeskap är abort. Ej heller är exempelvis cancerbehandling av en gravid kvinna abort, även om det ofödda barnet dör. Dödsfallet är i så fall en oönskad andrahandseffekt av behandlingen som krävdes. Till exempel högt blodtryck, graviditetsdiabetes, och havandeskapsförgiftning (preeklampsi) som vanligtvis tillstöter i slutet av graviditeten (enligt Vårdguiden efter vecka 34), kräver att barnet och mamman snabbt separeras för att rädda kvinnans liv. Detta sker då genom akut kejsarsnitt eller igångsatt förlossning och är inte abort, även om barnet inte skulle överleva.
SÄKRA, OSÄKRA, LAGLIGA OCH OLAGLIGA ABORTER
WHO definierar osäkra aborter som aborter vilka utförs av personal som saknar nödvändiga färdigheter, eller som utförs i miljöer som saknar minimal medicinsk standard, eller båda dessa sammantaget. Säkra aborter definieras som aborter vilka utförs med en metod som rekommenderas av WHO, som är lämplig för den aktuella graviditetsveckan, och av någon med nödvändiga färdigheter. Restriktiva abortlagar innebär enligt WHO ett hinder för kvinnor att få abort av hög kvalitet, och kan påverka hennes tillgång till säker abort. Detta indikerar att WHO sätter likhetstecken mellan lagliga och säkra aborter, samt mellan olagliga och osäkra, trots att verkligheten kan vara mer komplicerad. En laglig abort kan vara osäker om komplikationer tillstöter och kvinnan av någon orsak inte i tid får rätt akutvård.
WHO öppnar i de nya riktlinjerna även upp för så kallad telemedicin, dvs. att båda abortpillren ska kunna tas hemma. Enligt tidningen Läkemedelsvärlden är tanken med telemedicin att det ”framför allt ska kunna användas i resursfattiga områden där man har långt till en klinik, inte har tillgång till ultraljud eller där abort är olagligt”. Grovt förenklat kommer fattiga kvinnor att erbjudas olagliga aborter i hemmet, på långt avstånd från en klinik och utan att exakt graviditetsvecka har fastställts genom ultraljud. Är inte detta ett skolexempel på osäkra aborter som WHO säger sig vilja eliminera? Fiorella Nash lyfter det ironiska med att abortlobbyn först skapar en svart marknad för abort, vilken de sedan fördömer för att propagera för lagändringar.
GRAVIDITETSKOMPLIKATIONER OCH ABORT
Tusentals läkare skriver under på att abort inte behövs vid graviditetskomplikationer för att rädda en kvinnas liv. Det betyder dock inte att dessa motsätter sig att mamman och barnet snabbt separeras i akuta situationer. Detta görs rutinmässigt även av prolife-läkare i länder där abort är förbjudet, oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte, och utan att de anses begå tjänstefel eller lagbrott. I länder med abortförbud/restriktiva abortlagar medges dessutom så gott som alltid undantag vid fara för kvinnans liv.
Detta är ett viktigt klargörande, för det första eftersom det i abortliberal media felaktigt hävdas att gravida kvinnor i länder med abortförbud nekas hjälp vid komplikationer, och att abort är vad som krävs för att rädda deras liv. En abortläkare på Planned Parenthood medgav inför den amerikanska kongressen 2022 att abortförbud inte innebär något hinder för en kvinna att få adekvat vård vid exempelvis utomkvedshavandeskap. Skulle en kvinna dö på grund av att hon inte fått rätt hjälp vid graviditetskomplikationer har en allvarlig vårdmiss skett. Enligt Calum Miller är det i så fall inte lagstiftningen det är fel på, utan att läkare antingen missförstått lagen eller allvaret i en specifik klinisk situation. För det andra är detta ett viktigt klargörande för att kvinnor inte ska tro att de gjort abort när
de i själva verket inte gjort det.
Den amerikanska gynekologen Ingrid Skop säger, enligt prolife-organisationen Live Action,
att hon under 27 år förlöst över 5 000 barn och att hon aldrig behövt ta livet av en patient
för att rädda en annan. Gynekologen Brent Boles, med närmare 30 års erfarenhet, säger i en intervju på Youtube-kanalen Unaborted att läkare rutinmässigt gör akuta ingrepp för att rädda en gravid kvinnas liv. Detta innefattar dock inte att barnet först måste dö genom abort, utan allt görs för att rädda även barnets liv. Under Boles karriär har det endast en gång skett att den akuta förlossningen behövde göras så tidigt att barnet dog, och det var i vecka 21–22.
Enligt statistik från delstaten Florida 2021 utgjorde anledningen ”livshotande fysiskt tillstånd” 0,15 procent av samtliga aborter (119 av totalt 79 817 aborter). Dock framkommer inte om aborten var avgörande för att rädda kvinnans liv, eller om hon själv valde abort på grund av att hon led av en livshotande sjukdom.
ABORTRELATERADE DÖDSFALL
Dödsfall av lagliga aborter anses generellt vara underrapporterade eftersom dödsorsaken i dödsattester ofta anges som exempelvis sepsis eller förblödning, trots att det var aborten som var den underliggande orsaken. Ett exempel på detta är 16-åriga Erica Richardson som dog några timmar efter en kirurgisk abort våren 1989. Detta skedde i den amerikanska delstaten Maryland, och inom de följande månaderna dog ytterligare två kvinnor av abort i samma delstat. Dock finns enligt abortforskaren David Reardon inga abortrelaterade dödsfall registrerade i Maryland under hela det året.
I en finländsk undersökning, där register på födslar, dödsfall och aborter kopplats mot varandra, fann man att dödsfallen under en ettårsperiod efter abort var fyra gånger högre än efter barnafödande. Trots att Finland har noggrann journalföring saknades abort från majoriteten av dödsattesterna, och utan sammankoppling av olika register hade de flesta dödsfall efter abort förblivit oupptäckta. Dessutom framkom att självmordstalen var sex gånger högre bland kvinnor som gjort abort jämfört med kvinnor som fött barn. En liknande undersökning i den amerikanska delstaten Kalifornien visade dubbelt så hög
självmordsfrekvens bland kvinnor under en fyraårsperiod efter abort, jämfört med kvinnor som inte varit gravida.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.
WHO uppdaterade sin statistik den 8 mars 2023 så den nu omfattar åren 1985-2020.
Läs också: WHO:s statistik på mödradödlighet justerad (manniskovarde.se)