Kapitel 4 från vår rapport ”Abort och mödradödlighet – Behövs abort för att rädda kvinnors liv?” som kom ut den 8 mars 2023:
SAMBAND MELLAN LEGALISERING AV ABORT OCH MÖDRADÖDLIGHET
Om det var sant att laglig abort räddar kvinnors liv och att abortförbud dödar borde det synas i statistiken att mödradödligheten gått ner efter legalisering av abort, men så är inte fallet. Enligt Calum Miller har legalisering av abort inte haft någon positiv inverkan på mödradödligheten i något land. I Sverige hade legalisering ingen inverkan överhuvudtaget, utan mödradödligheten hade man fått bukt med långt innan, bland annat tack vare användning av antibiotika, bättre teknologi för blodtransfusioner, högre standard på akutvård och utveckling av infrastruktur osv. Detta är fallet även i de flesta andra länder. Dock finns länder där mödradödligheten istället ökat efter legalisering av abort, och Miller anger Nederländerna, Etiopien och Rwanda som exempel. I Chile förbjöds abort 1989 och mödradödligheten fortsatte därefter att sjunka. Polen och Sierra Leone är länder där abort är så gott som förbjudet. Dock har Polen världens lägsta mödradödlighet enligt WHO:s statistik för 2000–2017 och Sierra Leone har världens högsta, vilket visar att det är andra faktorer än abortlagstiftningen som påverkar. Dock har mödradödligheten även i Sierra Leone sjunkit under de senaste decennierna, utan att man legaliserat abort.
Följande kapitel belyser hur mödradödligheten sett ut i stora delar av världen med indelningen
Europa, Nordamerika, Sydamerika, Afrika, Asien och Oceanien. Förekomsten av dödsfall av lagliga (och förmodat säkra) aborter även i västvärlden belyses. Dessa dödsfall har långt ifrån fått samma uppmärksamhet i media som när en gravid kvinnas död av andra orsaker använts för att driva en abortagenda.
EUROPA
Norden
Samtliga nordiska länder hade fått bukt med mödradödligheten långt innan lagstiftning om abort på
1970-talet, och finns bland de länder med lägst mödradödlighet i världen. Men det är Norge som har lägst mödradödlighet av alla nordiska länder enligt WHO, trots mer restriktiv abortlagstiftning än Sverige. I Norge kan exempelvis barnmorskor få samvetsklausul vid abort, abortgränsen är lägre och fosterreduktion (tvillingaborter) är inte tillåten. I en gemensam nordisk rapport från 2017 medger man dessutom att underrapportering av mödradödlighet är mest sannolik i Sverige, eftersom den bygger på
sjukhusens frivilliga rapportering.
Enligt samma rapport saknas abort i de flesta fall från dödsattester. Detta betyder att samband mellan abort och dödsfall inte framkommer om man inte gör en samkörning av olika register. När man i Finland samkört olika register mot varandra fann man att självmordstalen bland kvinnor som gjort abort var sex gånger högre jämfört med kvinnor som fött barn. En dansk studie gav liknande resultat under en tidsperiod på sex månader efter abort. Bland kvinnor som gjort en tidig abort (före vecka 13) var risken att dö dubbelt så hög jämfört med kvinnor som fött barn. Efter sena aborter var risken att dö sex gånger högre. En svensk undersökning som publicerades 2020 har visat att föräldraskap är förknippat med lägre självmordsrisk bland både kvinnor och män.
Expressen rapporterade 2004 om 16-åriga Rebecca Tell Berg från Uddevalla som dog sommaren 2003 några dagar efter en medicinsk abort i vecka 8. Hon hade förblött och hittades dagen efter på badrumsgolvet. Ett år senare skrev Expressen om dödsfallet igen, och beskyllde då prolife-organisationen Ja till Livet för att använda dödsfallet för sin abortkritiska linje. Ja till Livet hade förutom om Rebecca även rapporterat om andra kvinnors dramatiska erfarenheter och komplikationer av medicinska aborter. Rebeccas mamma uppgav sig dock vara positiv till att en debatt förs om hur aborter hanteras inom vården.
Irland
Irland legaliserade abort efter en folkomröstning 2018. Jämfört med Storbritannien, som har en abortgräns på vecka 24, hade Irland trots dåvarande abortförbud genomgående lägre mödradödlighet enligt WHO:s statistik för 2000–2017.
Medan de flesta har hört talas om Savita Halappanavars tragiska öde, är det få som känner till Aisha Chitira. Båda var bosatta på Irland och dog 2012. Halappanavars namn spreds över världen efter att hon dött på grund av graviditetskomplikationer. Hennes död används fortsättningsvis av abortförespråkare världen över, vilka menar att hon dog för att hon nekades abort. Man anser det bevisat att Irlands dåvarande abortförbud var skyldigt till hennes död, trots att en oberoende utredning visat att hon dog av sepsis efter ett antal vårdmissar. Aisha Chitira hade däremot några månader tidigare förblött efter en laglig abort i vecka 22 i England. Personalen på abortkliniken friades senare i domstol trots att de skrivit ut Chitira från kliniken fastän hon efter aborten både svimmat och klagat på smärtor.
Gravida Bimbo Onanuga dog 2010 i Dublin av en sprucken livmoder som ledde till massiva inre blödningar. Sprickan var så stor att barnet genom den hade hamnat i bukhålan. Vid obduktionen fann man att sprickan var på samma ställe som ärret av en perforerad livmoder från en tidigare abort.
Storbritannien
I Storbritannien legaliserades abort 1967. Därefter gavs en statlig rapport ut där man konstaterade att antalet dödsfall efter laglig abort 1970–1972 i stort sett var samma som dödsfallen efter olagliga aborter innan legalisering. Även här hade man långt innan legalisering av abort fått bukt med hög mödradödlighet.
Sarah Dunn var en 31-årig brittisk kvinna som dog 2020 efter en medicinsk abort i vecka 7. Efter aborten kontaktade hon abortkliniken på nytt eftersom hon led av smärtor, yrsel och svettningar, men bland annat på grund av pandemin fick hon ingen remiss till sjukhus. Det slutade med att hon till sist fick åka ambulans till akutvårdsavdelning, och kort därefter dog hon av sepsis. Dunns död var inte heller det enda som skedde i Storbritannien det året. Genom läckta mejlkonversationer mellan en ansvarig barnmorska och sjukhusledningen framkom att två kvinnor dött i en och samma region kort efter att man hade börjat tillåta telemedicin. Den ena kvinnan hittades död i hemmet morgonen efter den påbörjade aborten, och den andra dog av sepsis på en akutvårdsavdelning.
Tre kvinnor dog alltså under kort tid i ett abortliberalt europeiskt land 2020 utan att det väckte någon medial upprördhet. De flesta kanske inte ens känner till det. EU-parlamentet krävde inga förändringar i Storbritanniens abortlag efter dessa dödsfall, vilket de däremot gjorde efter att två kvinnor dött av graviditetskomplikationer i Polen 2021.
Polen
Polen har haft restriktiv abortlagstiftning sedan 1993. Mödradödligheten har dock kontinuerligt sjunkit och Polen har enligt WHO världens lägsta mödradödlighet. Även dödsfall av abort sjönk enligt Miller efter åtstramningen. År 2020 tillkom ytterligare restriktioner när Högsta domstolen fattade beslut om att abort på grund av funktionsnedsättningar hos ofödda barn strider mot grundlagen. Abort är tillåtet endast vid våldtäkt och när kvinnans liv är i fara.
Inte många lär ha missat att två gravida kvinnor dog i Polen 2021. I media fastslås att Polens restriktiva abortlag är orsaken till dessa dödsfall, trots att Polens abortlag, som tidigare nämnts, medger undantag vid fara för kvinnans liv. Det ena fallet var en 30-årig kvinna som dog av septisk chock i vecka 22. Enligt Svenska Yle hade fostervattnet gått, och läkarna gjorde allt för att både mammans och barnets liv skulle räddas, vilket dessvärre inte lyckades. Det andra fallet handlade om en tvillinggraviditet i vecka 13 där båda barnen dog med en veckas mellanrum. Även detta fall spreds i media världen över med stora rubriker om att kvinnan tvingades bära det döda barnet i magen innan det andra barnet också dog.
Dock sker det även i Sverige att kvinnor går med sitt döda barn i magen. Aftonbladet skrev 2019 om en kvinna i Uppsala som fick vänta åtta dagar med sitt döda barn innan det fanns tid på Akademiska sjukhuset att sätta igång förlossningen. Enligt Göteborgsposten fick en kvinna bära sitt döda barn i sex dagar eftersom det var fullt på Östra sjukhusets förlossningsavdelning sommaren 2021. Enligt Expressen 2015 gick artisten Charlotte Perelli med sitt döda barn i tre veckor innan det stöttes ut. Av dessa uppgifter att döma, dör kvinnor inte automatiskt av att bära sitt döda barn.
Vid fosterreduktion, dvs. när kvinnan bär på två eller fler barn och väljer att abortera något (eller några) av dem, bär kvinnan på sitt döda barn resten av graviditeten. Fosterreduktion sker enligt Smer genom feticid, vilket innebär att ett dödligt medel injiceras in i det ofödda barnets hjärta eller navelsträng. Enligt professor Mark Evans, som 2010 beskrevs som en av de ledande auktoriteterna inom fosterreduktion i USA, bär den gravida kvinnan sedan det aborterade barnet tillsammans med det levande och båda föds fram vid förlossningen
Italien
Italien legaliserade abort 1978 fram till vecka 12, och är ett land som i Sverige oftast är utskällt för att omkring 70 procent av vårdpersonalen åberopar samvetsfrihet vid abort. Dock är mödradödligheten i Italien ungefär lika låg som i Polen, dvs. bland världens lägsta, och alltså lägre än i Sverige enligt WHO:s statistik för 2000–2017. I en debattartikel i Aftonbladet 2019 hävdade företrädare för Barnmorskeförbundet och SFOG (utan källhänvisningar) att liv går till spillo i Italien på grund av samvetsfrihet vid abort. Fallet de gissningsvis hänvisade till handlade om en 32-årig kvinna som fick missfall i vecka 19 och dog av sepsis. Läkarna befanns 2022 skyldiga till dråp, men inte på grund av
samvetsfrihet utan på grund av vårdslöshet, bland annat för att de inte i tid gett kvinnan antibiotika.
En 37-årig kvinna i Turin dog 2014 av en medicinsk abort. Två dagar efter den påbörjade aborten kom hon tillbaka till sjukhuset för att få det andra abortpillret. Efter att ha tagit det drabbades hon av andningssvårigheter och hjärtrusningar och dog. Gabriella Cipolletta dog 2016 i Neapel, femton timmar efter sin abort. Hon hade velat behålla barnet men råddes av läkaren att göra abort eftersom hon genomgått en medicinsk behandling som eventuellt hade påverkat det ofödda barnets hälsa. Hon blev 20 år.
NORDAMERIKA
USA
Dödsfall av olagliga aborter sjönk drastiskt i USA mellan 1935 och 1973 innan fri abort legaliserades, till stor del tack vare användning av antibiotika. Dödsfall av lagliga aborter är även här underrapporterade, eftersom endast vissa delstater kräver att komplikationer och dödsfall på grund av abort ska rapporteras. Enligt den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA hade 28 dödsfall rapporterats av abortpillret Mifeprex (Mifepriston, Mifegyne, RU-486) 2000–2022.
Karnamaya Mongar dog 2009 efter en abort i vecka 14. Abortläkaren var Kermit Gosnell som 2013 dömdes till livstids fängelse, både för dråp på Mongar och för mord på tre barn som han dödat efter att de fötts levande efter abort. Gosnells klinik hade redan på 1990-talet konstaterats ha allvarliga brister. Aborter utfördes senare än den lagstadgade abortgränsen på vecka 24, och man respekterade inte den obligatoriska väntetiden på 24 timmar. Hygienen var dessutom undermålig. Gosnell hade dock hög status i samhället eftersom han var en stark förespråkare av ”kvinnors reproduktiva rättigheter”, och för att det till stor del var fattiga kvinnor från minoritetsgrupper som han ”hjälpte” med abort. Vissa anser att det var därför myndigheterna valde att inte ingripa när bristerna först uppdagades. Hade de gjort det, hade Mongar kunnat vara vid liv idag.
Tonya Reaves dog 2012 efter en sen kirurgisk abort på en Planned Parenthood-klinik. Aborten blev ofullständig och efter ett nytt försök upptäcktes att hennes livmoder var perforerad. På grund av kraftiga blödningar opererades hon men överlevde inte. Hon blev 24 år och efterlämnade en då ettårig son.
Jennifer Morbelli dog 2013, fyra dagar efter en abort i vecka 33. Aborten gjordes på grund av en misstänkt sjukdom hos barnet. Aborten utfördes av den kände abortläkaren LeRoy Carhart som specialiserat sig på sena aborter. Han erkänner att det är barn han dödar, men säger sig inte ha några problem med det så länge barnet befinner sig i kvinnans livmoder.
Cree Erwin-Sheppard dog 2016 efter en kirurgisk abort på en Planned Parenthood-klinik i Michigan. Aborten utfördes genom vakuumaspiration, vilket tyder på att den skedde inom de tre första månaderna av graviditeten. Trots att ultraljudet visade på en eventuellt ofullständig abort, skickades hon hem och dagen därpå dog hon. Dödsorsaken angavs som blodproppar i lungor och livmoder samt perforerad livmoder. Erwin-Sheppard blev 24 år.
Diamond Renee Williams dog 2016, endast 18 år gammal. Hon genomgick en kirurgisk abort i vecka 6, och trots intensiva smärtor och blödningar efter aborten uppgav man på abortkliniken att detta var normalt. Fyra dagar senare när hennes tillstånd ytterligare förvärrats fick hon åka ambulans till sjukhus där hon kort därefter dog.
Keisha Atkins dog 2017, tre dagar efter en abort i vecka 24, där det ofödda barnet injicerades med ett medel för att orsaka en dödlig hjärtattack. Under de fyra dagar som följde återkom Atkins till abortkliniken för att hon mådde dåligt, men skickades tillbaka hem utan hjälp. Vid sista besöket fick hon medicin mot andningsbesvär och fördes till sjukhus där hon dog 33 år gammal.
Kanada
I Kanada är det lagligt att göra abort under hela graviditeten, och mödradödligheten är mer än dubbelt så hög som i Sverige, men lägre än i USA enligt WHO:s statistik för 2000–2017. Efter att en 26-årig kvinna dött av septisk chock 2001 efter en medicinsk abort i vecka 10 pausades abortpillret RU-486 (Mifeprex, Mifepriston, Mifegyne) för en tid, men användningen återupptogs 2015. Sommaren 2022 dog en 19-årig kvinna av septisk chock efter en tidig medicinsk abort.
SYDAMERIKA
Argentina
Vid årsskiftet 2020–2021 legaliserades abort i Argentina. Fram till dess hade abort varit olagligt förutom vid fara för kvinnans liv och vid våldtäkt. Under kampanjen för legalisering av abort florerade även här uppgifter om att 40 000 kvinnor skadats eller dött av olagliga aborter, och att laglig abort skyddar kvinnors liv. Enligt WHO:s statistik hade mödradödligheten dock varit på nedåtgående mellan 2000 och 2017, och det sammanlagda antalet av alla orsaker var omkring 7 000 under dessa år. Enligt en rapport av Family Research Council var legalisering av abort ett villkor från Internationella valutafonden för
att bevilja nödlån till Argentina.
I april 2021, alltså bara några månader efter att abort legaliserats, dog den 23-åriga Maria del Valle Gonzalez Lopez av sepsis och förblödning, endast några dagar efter sin medicinska abort. Enligt uppgift hade Lopez aktivt arbetat för legalisering av abort i Argentina. Kritik har riktats mot abortaktivistiska grupper för den likgiltighet de visat inför hennes dödsfall.
Chile och Guyana
Som tidigare nämnts förbjöds abort i Chile 1989 och mödradödligheten som redan var på väg nedåt fortsatte att sjunka efter abortförbudet. Chile är fortsättningsvis ett av de länder med lägst mödradödlighet i hela Latinamerika. I Guyana, där abortlagen är förhållandevis liberal jämfört med övriga sydamerikanska länder, är mödradödligheten dock mångdubbelt högre enligt WHO:s statistik för 2000–2017.
AFRIKA
Den biomedicinska forskaren Obianuju Ekeocha skriver i sin bok Target Africa om olagliga aborter i Afrika. Det typiska narrativet är att dessa utförs av kvacksalvare på livsfarliga sätt. Enligt Ekeocha tjänar dock legitimerade läkare svarta pengar på olagliga aborter. När en sudanesisk gynekolog 2011 frigavs efter ett femårigt fängelsestraff för att ha utfört olagliga aborter, hyllades han som hjälte i västvärlden.
Malawi
I Malawi är abort tillåtet endast under vissa omständigheter, som exempelvis vid fara för kvinnans liv. Ändå har man lyckats mer än halvera mödradödligheten från 2000 till 2017 enligt WHO:s statistik. Den brittiska tidningen The Telegraph publicerade i februari 2022 en rättelse eftersom de spridit felaktiga uppgifter om att 12 000 kvinnor årligen dog i Malawi på grund av osäkra aborter. Den totala mödradödligheten 2017 var 2 100 enligt WHO och endast en låg procent av dessa på grund av osäkra aborter. Enligt de senast tillgängliga siffrorna var den totala mödradödligheten enligt Miller 1 150, varav 6–7 procent berodde på abort och missfall sammantaget.
Etiopien
Innan legalisering av abort i Etiopien 2005 hade dödsfall på grund av aborter redan sjunkit till 6–7 procent av den totala mödradödligheten. Även dödsfall av missfall ingick enligt Miller i den procenten, så dödsfall av olagliga aborter var ännu lägre. Under en tioårsperiod efter legaliseringen 2005 minskade dock inte dödsfall av abort överhuvudtaget, trots att den generella mödradödligheten minskade. Det finns istället indikationer på att dödsfall av abort ökade. Komplikationer efter abort utan dödlig utgång ökade signifikant. Antal kvinnor som drabbades av septisk chock mer än fördubblades, och behoven av intensivvård efter abort tredubblades.
Kenya
I Kenya är abort förbjudet förutom vid våldtäkt och fara för kvinnans liv, och mödradödligheten är lägre än i grannlandet Etiopien enligt WHO:s statistik. Dödsfall av abort utgör enligt Miller 1,7 procent av den totala mödradödligheten, alltså mycket lägre än WHO:s uppskattning på 4,7–13,2 procent (se kapitel 1). Tidningen Reuters skrev 2020 ändå att Kenya ”dömer kvinnor till döden” genom osäkra aborter och att tusentals kvinnor dör varje år. Vid Millers genomgång av de källor Reuters hänvisade till, fann han dock att dessa faktiskt inte innehöll några uppgifter om abort överhuvudtaget. Hade Reuters angett källor
utan att veta vad som stod i dem, eller hade de räknat med att ingen skulle kolla upp källorna?
Organisationen FIGO (The International Federation of Gynecology and Obstetrics) uppgav samma år att dödsfall av osäkra aborter utgör 17 procent av all mödradödlighet i Kenya. Den procenten var hämtad från en rapport av WHO från 2014, som dock angivit 5,1–17,2 procent, där även resten av Afrika (förutom Nordafrika) ingick och inte enbart Kenya. Dessutom ingick även dödsfall av missfall, ektopiska graviditeter, och även i vissa fall dödsfall av lagliga aborter. Detta kan enligt Miller inte tolkas som annat än medvetet vilseledande.
Nigeria
I Nigeria är abort tillåtet endast om den gravida kvinnans liv är i fara.99 Den internationella abortförespråkande organisationen Ipas gjorde 2020 ett uttalande om att ”hundratals” kvinnor i Nigeria dör på grund av osäkra aborter varje dag.100 Hur många är då ”hundratals”? Rimligtvis betyder det fler än 200 per dag. Men även om man räknar med att 200 kvinnor dör varje dag så blir det 73 000 dödsfall på ett år. Detta antal överstiger det totala antalet mödradödlighet av samtliga orsaker i Nigeria, vilket 2017 enligt WHO var omkring 67 000. Jämfört med WHO:s rapport från 2022 där man uppgett 13 865–38 940 dödsfall av osäkra aborter i hela världen per år är uttalandet från Ipas absurt.
Sydafrika
Sydafrika legaliserade fri abort 1996 fram till vecka 13, och under vissa omständigheter även senare. Efter legaliseringen tredubblades dock mödradödligheten enligt Miller, inklusive dödsfall specifikt av abort. Även enligt WHO:s statistik ökade mödradödligheten fram till 2006, varefter den började minska. Under denna tid dog emellertid många även av AIDS, varför hela ökningen inte berodde på legalisering av abort.
Rwanda
I Rwanda liberaliserades abortlagstiftningen 2012. Fram till dess hade mödradödligheten enligt WHO:s statistik sedan år 2000 varit drastiskt på nedåtgående. Efter liberalisering av abortlagen ökade emellertid andelen dödsfall på grund av abort trots att den generella mödradödligheten minskade. Vissa hävdar att liberaliseringen ledde till minskad stigmatisering av abort och därmed ökad rapportering även av dödsfall. Denna förklaring är dock inte tillfredsställande enligt Miller, eftersom andelen dödsfall av missfall och abort sammantaget förblev oförändrad.
Nordafrika
Nordafrika har generellt lägre mödradödlighet än övriga Afrika, trots att abort är så gott som förbjudet i samtliga nordafrikanska länder förutom i Tunisien. Detta är ytterligare en indikation på att det inte är abortlagstiftningen som är avgörande för mödradödligheten, utan andra faktorer som den allmänna standarden på vården, kvaliteten på mödra- och akutvård inklusive närvaro av kompetent personal, infrastruktur osv.
ASIEN
Kina
Under Kinas ettbarnspolitik 1979–2016 förekom tvångsaborter på kvinnor som redan hade ett barn. Enligt dokumentären It’s a girl från 2012 hade sammanlagt 400 miljoner födslar förhindrats i Kina, vilket är mer än USA:s hela befolkning. Enligt Lifenews reportage om dokumentärfilmen One Child Nation från 2019, kunde en enda barnmorska ha assisterat vid upp till 60 000 aborter och steriliseringar. Många av aborterna skedde i slutet av graviditeten och i de fall barnen föddes levande, dödades de. Enligt intervjuad personal kunde kvinnorna börja gråta, slåss, svära och ”bli galna” när de tvingades till abort, men nationens intresse att stoppa befolkningsökningen var överordnad individens önskemål. Med tanke på den forskning som visat att abort är en riskfaktor för självmord, är det antagligen ingen slump att självmordstalen är höga bland kinesiska kvinnor. Kina sägs vara det enda land i världen där kvinnornas självmordstal överstiger männens.
Japan
Japan är ett av få länder där kvinnan, förutom i vissa undantagsfall, behöver mannens tillåtelse för att göra abort, och abortgränsen är graviditetsvecka 12. Mödradödligheten ligger enligt WHO på samma låga nivå som i de nordiska länderna och endast en bråkdel jämfört med mödradödligheten i Kina. Även i Japan har man noterat ett samband mellan föräldraskap och lägre självmordsfrekvens.
Indien, Nepal och Sri Lanka
Även Indien och Nepal har liberala abortlagar men hög mödradödlighet. I Sri Lanka är abort förbjudet förutom vid fara för den gravida kvinnans liv. Dock är mödradödligheten i Sri Lanka endast en bråkdel av den i Indien och Nepal. Hindustan News rapporterade i augusti 2022 om en 22-årig kvinna i Indien som dog av en abort i femte graviditetsmånaden. Hon hade blivit gravid efter en våldtäkt och lurades till aborten av en släkting, med förevändningen att hon skulle till sjukhuset för att få medicin.
OCEANIEN
Australien och Nya Zeeland
Både Australien och Nya Zeeland har liberala abortlagar. Sedan 2021 är abort i vissa fall tillåtet fram till födseln i Nya Zeeland. Mödradödligheten är på nedåtgående i båda länderna men är aningen högre i Nya Zeeland. Även i dessa länder har man noterat en ökad risk för självmord efter abort jämfört med kvinnor som fött barn. Man anser dock att det råder osäkerhet om självmorden beror på att kvinnorna ångrar aborten eller om det handlar om underliggande mental ohälsa. Enligt den avlidne professor David Fergusson från Nya Zeeland finns dock inget stöd för att abort skulle minska tidigare mental ohälsa.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.
WHO uppdaterade sin statistik den 8 mars 2023 så den nu omfattar åren 1985-2020.
Läs också: WHO:s statistik på mödradödlighet justerad (manniskovarde.se)