En studie som publicerats i april 2023 har visat att abort är en riskfaktor för mental ohälsa för män, inklusive för majoriteten av de män som var för att kvinnan gjorde abort. Men eftersom vår kultur säger att män inte har något att säga till om, så förstår de ofta inte heller varför de mår så dåligt och kopplar kanske inte sitt mående till aborten. Den obearbetade sorgen efter aborten ledde enligt studien till depression, skuldkänslor, ånger, ångest, ilska, tomhetskänslor, missbruk, en känsla av ett förlorat faderskap osv.
Författaren till studien hade själv erfarenhet av två aborter som skett för över 30 år sedan. För honom hade alla områden i livet påverkats, exempelvis utbildning, arbete och relationer. Han hade också valt riskfyllda aktiviteter som ibland var livshotande för honom. Trots att han gick i terapi avfärdade terapeuten att aborten kunde vara den grundläggande orsaken till hans mående och beteende. Han fick hjälp först när han började prata om aborten med andra och då förstod att han bar på obearbetad sorg och att han inte var ensam om det. Han är idag ordförande för organisationen ”Support After Abortion National Men’s Task Force”.
Catherine Coyle är en amerikansk legitimerad sjuksköterska och doktor i utvecklingspsykologi. Hon säger i en intervju med Janet Morana på programmet ”Just ask Janet” att mäns erfarenheter av abort varierar mycket. Det finns män som verkligen vill ha barnet och som lovar att ensam ta ansvar för det, men som inte har något att säga till om. Coyle säger att hon aldrig har stött på någon man som fått en sådan önskan beviljad utan kvinnan har gjort abort. Sedan finns det män som känner sig osäkra, men som inte säger något eftersom de fått lära sig att abort bara är kvinnans val. Det finns också män som tillsammans med kvinnan anser att abort är bästa lösningen. Vissa män får först flera år efter en abort veta att kvinnan varit gravid och utan hans vetskap gjort abort. Just denna grupp kan uppleva förkastelse för egen del eftersom de inte ansågs värda att ens få information om att kvinnan blivit gravid och att hon gjort abort.
Det finns också män som pressat kvinnan att göra abort. Dessa kan till och med må sämre och ha starkare skuldkänslor än män som efter aborten åtminstone kan trösta sig med att de gjort vad de kunnat för att rädda livet på sitt ofödda barn. Enligt Coyles forskning har män som pressat kvinnan till abort i många fall haft en dålig relation till sin pappa eller haft en frånvarande pappa.
Coyle berättar i samma intervju om tio män som satt i fängelse på livstid för att de begått mord och andra allvarliga brott. Nio av dessa hade erfarenhet av en eller flera aborter. Hon säger att det finns alldeles för få studier om hur abort påverkar män. Men hon medger att ilska är en känsla som kan leda till våld. Ilska är också en mer tillåten känsla hos män och kan fungera som kamouflage för mindre tillåtna känslor, som exempelvis ånger och ångest. Hennes slutsats är att våld bland män i vissa fall kan handla om obearbetade känslor efter abort, men hon understryker att mer forskning behövs.
Coyle lyfter det problematiska med att många kyrkor också tystnat i abortfrågan. Hon menar att detta bidrar till att spä på skammen, eftersom sörjande män och kvinnor då också går miste om den hjälp som kyrkan hade kunnat erbjuda. För att komma vidare med obearbetade känslor efter abort är det enligt Coyle viktigt att både be om förlåtelse ifall mannen orsakat en abort men också att ge förlåtelse till kvinnan som eventuellt gjorde abort mot mannens vilja. Slutligen måste man också förlåta sig själv. En människa är så mycket mer än en negativ händelse och en sådan ska inte för resten av livet definiera vem man är.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om abort här.