Den allmänna inställningen i stora delar av västvärlden är att abort är positivt för kvinnors mentala hälsa. Även i Sverige ingår mental ohälsa som ett av de ”synnerliga skäl” som krävs för att Socialstyrelsen ska bevilja abort efter den lagstadgade abortgränsen på vecka 18. Enligt den brittiska läkaren och abortforskaren Calum Miller är 98 procent av samtliga aborter i Storbritannien på grund av kvinnans mentala hälsa.

Miller hävdar på sin blogg att all nyare forskning tydligt visar att abort istället är en riskfaktor för mental ohälsa. Studier av den abortförespråkande psykologen och professorn David Fergusson från Nya Zeeland har visat att abort kunde kopplas till en 30 procents ökning av mental ohälsa hos kvinnor. Den dåvarande regeringen i Nya Zeeland bad dock Fergusson att avstå från att publicera resultaten eftersom man ville undvika eventuella politiska konsekvenser för egen del. Fergusson motarbetades även av vissa vetenskapliga tidskrifter och fick studien publicerad först efter att ha refuserats flera gånger. Miller menar att detta är ett typiskt exempel på västvärldens medvetna förnekande av sambandet mellan abort och mental ohälsa.

Fergusson gjorde 2013 en metaanalys av de studier som har högst trovärdighet inom ämnet abort och mental ohälsa. Resultatet visade följande ökning efter abort:

Drogmissbruk – 291 procents ökning
Alkoholmissbruk – 134 procents ökning
Självmordsbeteende – 69 procents ökning
Ångest – 28 procents ökning
Depression – 13 procents ökning

Även andra symtom som inte diagnostiseras som mental ohälsa är vanliga efter abort. Sorg och skuldkänslor förekommer enligt Fergussons forskning i upp till 71 respektive 64 procent, och omkring 61 procent av kvinnorna uppgav att de inte kände någon tillfredsställelse alls i livet. Ju längre tid som går tenderar kvinnor dessutom att känna sig mer missnöjda med aborten. Enligt den abortförespråkande forskaren Brenda Major ökade de negativa känslorna kring aborten över tid, och känslan att aborten varit rätt beslut minskade.

Millers slutsats är att abort för kvinnors mentala hälsa är ett kriterium som helt enkelt inte är baserat på fakta och forskning. Det mest medkännande vore enligt honom att kvinnor i krisgraviditeter skulle ges maximalt stöd för att behålla barnet.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Källa:
Academic Papers | Calum Miller (calumsblog.com):
C. Miller (2021) In R. Gatt, ed. In favour of life. Rabat: Kjisna