
Det börjar numera vara allmänt känt att abortlobbyn på 1960-talet använt sig av överdrivna siffror på dödsfall av osäkra aborter för att driva på legalisering av abort, och det mesta tyder på att detta aldrig upphört. Vi har alla hört påståendet att abort är en livräddande insats och att kvinnor dör om tillgången till abort begränsas. Det hävdas tvärsäkert att 47 000 kvinnor dör varje år på grund av osäkra aborter. Detta antal härrör sig från en rapport från WHO där man uppskattat antal dödsfall av osäkra aborter för 2008.
Våren 2022 gav WHO ut en ny rapport där antal dödsfall av osäkra aborter uppskattats till allt mellan 13 865 och 38 940 per år, varav den absoluta majoriteten sker i utvecklingsländer. Dock är det enbart det övre antalet som WHO nämner när man på sin hemsida hävdar att antalet dödsfall är ”omkring” 39 000 per år. Enligt den brittiska läkaren Calum Miller, som forskar om abort på universitetet i Oxford, ingår dessutom dödsfall av missfall, utomkvedshavandeskap och i vissa fall även dödsfall av lagliga aborter och han hävdar därför att även dessa siffror är överdrivna.
Om abort hade varit det som krävdes för att få bukt med mödradödlighet borde detta ha märkts i statistiken efter legalisering av abort, men så är inte fallet. I Sverige hade mödradödligheten sjunkit långt innan abort legaliserades 1974, och detta är det generella mönstret även i andra länder. Enligt Miller är det inte abortlagen som inverkar på mödradödligheten, utan tillgången till antibiotika, förbättrad teknologi för blodtransfusioner, bättre akutvård, infrastruktur osv. Vissa länder med abortförbud eller restriktiva abortlagar, som bland annat Polen, Malta, Italien och Japan, återfinns tillsammans med Sverige bland de länder med världens lägsta mödradödlighet enligt WHO:s statistik för 2000–2017.
Även lagliga och förmodat säkra aborter har lett till dödsfall och vissa har kommit till allmänhetens kännedom. Dessa får dock inte samma uppmärksamhet i media som när en kvinnas död går att användas för att driva en abortagenda. Inte många lär ha missat att två gravida kvinnor dog i Polen 2021. Händelserna ledde till demonstrationer och fick spridning även i andra länder. EU-parlamentet uppmanade Polen att se över sin abortlag. Året innan hade dock tre kvinnor dött på grund av abort i Storbritannien utan att det väckt något större intresse varken i media eller bland politiker. I Argentina dog en 23-årig kvinna av en medicinsk abort våren 2021, endast några månader efter att landet legaliserat abort. Sommaren 2022 dog en 19-årig kvinna i Kanada av septisk chock efter en tidig medicinsk abort.
För undvikande av missförstånd behöver klargöras att abort enbart är det som kallas ”inducerad” abort. Det är ett medicinskt eller kirurgiskt ingrepp vars syfte och mål är att ett ofött barn som lever ska dö innan det föds fram. Varken missfall, eventuellt kirurgiskt ingrepp efter missfall, eller operation vid utomkvedshavandeskap är abort. Om detta har även en abortläkare från den amerikanska abortjätten Planned Parenthood vittnat i den amerikanska kongressen 2022. Komplikationer som exempelvis havandeskapsförgiftning, vilket oftast tillstöter i slutet av en graviditet, kräver att barnet och mamman snabbt separeras för att rädda kvinnans liv. Detta innefattar dock inte att det ofödda barnet måste dö genom abort, utan en akut förlossning eller kejsarsnitt kan i bästa fall rädda bådas liv.
På Internationella kvinnodagen ordnas ofta barnvagnsmarscher för att uppmärksamma mödradödligheten. ”Säkra” aborter lyfts okritiskt som en av lösningarna trots att det är andra faktorer som är avgörande, och trots att det är felaktiga siffror som ligger till grund för den inställningen. WHO riktar i sin rapport tacksamhet till företrädare för abortorganisationer, vilket tyder på att dessa haft inflytande över innehållet. Det är dags att WHO upphör att gå abortlobbyns ärenden och återgår till sitt mandat att främja hälsa internationellt.
Organisationen Människovärde
Tomas Seidal, överläkare inom patologi och cytologi, sakkunnig
Brita Storlund, magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi, kommunikatör
Johanna Byman, leg sjuksköterska, ordförande
Linda Steen, leg sjuksköterska och barnmorska, sakkunnig
Cecilia Björfjell-Klingberg, beteendevetare med fil.kand i pedagogik, verksamhetsledare
Denna debattartikel publicerades den 7 mars 2023 i Världen idag.