Ja, kvinnan har rätt till sin kropp. Men barnet som finns i kvinnans kropp är en genetiskt unik och egen individ. I själva verket krävs det en biologisk specialkonstruktion för att barnet ska kunna stanna kvar och inte stötas ut som den främmande varelse och främmande vävnad det är. Den specialkonstruktionen kallas moderkakan (placenta). Moderkakan gör att mammans immunförsvar inte identifierar det ofödda barnet, samtidigt som barnet får full tillgång till mamman för upptag av näring. Utan moderkakan är en fortsatt graviditet helt omöjlig av en rad orsaker. Påståendet att fostret är en del av kvinnans kropp, precis som ett finger eller en tumör, är felaktigt. Varje litet barn är redan vid befruktningen en genetiskt unik individ och exempelvis ögonfärg och kön är redan bestämda.
Ja, det kan man tycka. Men inte i någon annan situation hävdar man att en människa ska få bestämma att en annan människas liv ska avbrytas. Det är inte alls självklart att det ska vara så under den tid vi befinner oss i vår mammas mage. Dessutom påverkas kvinnans val av andra faktorer som t ex mannens reaktion på graviditeten, hur samhället ser på ofödda barn, ekonomiska och sociala faktorer, samt hur lagstiftningen ser ut. Det är svårt att hävda att kvinnans val är ”fritt”. Det vanligaste är att hon vid tillfället känt att hon inte hade något annat val än att göra abort. Det kan bero på direkt press från omgivningen eller att hon indirekt upplevt att hon inte fått det stöd hon behövde av närstående eller av samhället.
Vård handlar om tillsyn, omsorg och omvårdnad av människor som är sjuka. Abort handlar inte om att vårda någon som är sjuk och är därför inte vård. Idag strävar man efter att abort skall ses som vård, och man använder ofta ordet ”abortvård” för att inte skuldbelägga kvinnan. Men detta gör också att kvinnor inte får den information de behöver. Hösten 2019 hade TV4 en temavecka om abort i Malou efter tio. En gemensam röd tråd kunde skönjas bland samtliga gäster. Ingen upplevde att de fått tillräckligt med information från vården inför aborten. Bland annat retorikexperten Elaine Eksvärd menade att kvinnor behöver få veta sanningen om vad abort innebär. Att dra likhetstecken mellan abort och vård blir missvisande.
Abort av medicinska skäl, när kvinnas liv är i fara, är väldigt ovanligt. Men en sådan situation kan t ex vara vid en tumörsjukdom hos kvinnan. Behandlingen kan då leda till att fostret dör. Det kan dock inte kallas abort eftersom syftet inte är att barnet ska dö, utan en andrahandseffekt av en behandling avsedd att rädda kvinnans liv. Det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta aborter sker av andra skäl än att rädda kvinnans liv.
Våldtäkt och incest är mycket allvarliga brott och alla brottsoffer behöver mycket stöd och hjälp. Barnet har givetvis ingen skuld i att det blivit till och lika sant är att det inte kan få påverka människovärdet. Samtidigt är det begripligt att det kan vara outhärdligt för en kvinna att bära och föda ett barn som tillkommit på ett allt annat än kärleksfullt sätt. En kvinna i den situationen behöver väldigt mycket stöd och omtanke oavsett vilket beslut hon fattar; om graviditeten ska fullföljas eller avbrytas. Det finns människor som lever idag och som blivit till på grund av en våldtäkt. De har rätt att leva och är glada och stolta över sina mammor för att de inte gjorde abort. Ett av de mest kända exemplen är den amerikanska advokaten Rebecka Kiessling som startat en egen pro-lifeorganisation.
Vi förutsätter att de allra flesta graviditeter börjar med ett samlag utan våld eller tvång. Vi förutsätter också att både hon och han vet att resultatet kan bli barn. Då är det rimligt att förutsätta att båda också är beredda att ta ansvar för sina handlingar och konsekvenserna av dem. Visst gör vi mindre genomtänkta saker i våra liv, men måste då ändå ta ansvar för det vi gör. Det är inte rimligt att låta en annan individ betala med sitt liv för våra misstag. Man kan hävda att om man anser sig mogen att ha sex bör man också vara mogen och beredd att ta ansvar för följderna.
Det går inte att dela upp människor i sådana kategorier för det stämmer inte med verkligheten. Enligt den svenska abortlagen är det tillåtet att graviditeten avbryts under de första 18 veckorna. En normal graviditet är 40 veckor och abort är alltså inte tillåtet under drygt halva graviditetens längd. Under ett par veckor (vecka 19-21) kan abort medges om särskilda skäl föreligger efter beslut i Socialstyrelsens rättsliga råd. Särskilda skäl kan vara missbruksproblematik, psykiska besvär, fosterskador eller moderns ålder. Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till en sen abort om barnet kan antas vara livsdugligt utanför livmodern, i praktiken inte efter vecka 22, såvida inte barnet har livshotande skador eller om kvinnans hälsa hotas av graviditeten. De flesta är motståndare till att fri abort skulle vara tillåtet ända till födseln, så i någon mån är vi alla abortmotståndare.
Visst kan man önska att det vore så. Samtidigt är det alldeles orimligt att människor som inte är ”välkomna” eller ”önskvärda” skall elimineras. Om man uppfattas som välkommen eller inte har också väldigt mycket med omgivningens attityder att göra och hur samhället ser ut. Om bara friska och önskade människor ska betraktas som värdefulla blir samhället hårt och omänskligt. Det finns också många barn som är oönskade av sina mödrar till en början, men som senare i graviditeten är efterlängtade och väldigt efterlängtade när de föds. Skall föräldrars önskemål om de vill ha barnet eller inte bestämma om barnet skall få leva? För de flesta som funderar över abort är beslutet svårt. Det finns många olika skäl till varför en abort utförs. Ofta kan det bero på att föräldrarna helt enkelt anser att det inte är läge att behålla barnet eller att barnet har någon avvikelse eller funktionsnedsättning. I sådana fall är det viktigt med stöd från omgivningen, vården och övriga samhället. Men tyvärr är det vanligt att kvinnor upplever press från vården att göra abort om något visar sig vara avvikande med barnet. Vi arbetar för att samhället istället ska ge stöd till kvinnor och till familjer så att fler barn ska få chansen att födas. Barnet inte ska behöva betala med sitt liv för att dess föräldrar inte har de perfekta förutsättningarna för att ta emot barnet. Vi anser också att alla barn är lika värda oavsett kön eller funktionsnedsättningar.
Idag vill man att abort skall framstå som ett enkelt ingrepp. Enligt Vårdguiden 1177 kan man ha ont de första dagarna efteråt, “ungefär som mensvärk”, samt känna sig både nedstämd och lättad. Men forskning visar att många mår dåligt av en abort under lång tid efteråt. Se vår egen rapport med en sammanställning av forskning på detta område. I Expressen den 21 januari 2016 skrev Emelie Roslund en artikel om sina erfarenheter av abort. Hon frågar sig till vems fördel man vill få abort att framstå som något okomplicerat. Hon menar att bilden som ges är alltför förenklad och att hennes berättelse inte är unik.