Att bestämma över sin egen död kan låta sympatiskt, men i verkligheten är det alltför ofta rädsla som styr beslutet, eller att initiativet kommer från någon annan. I dokumentärfilmen ”Livsfarliga lagar” får vi möta patienter som utsatts för press att avsluta sina liv, och anhöriga till patienter som redan fått dödshjälp utan att familjemedlemmar informerats. Vi får även möta sådana som är glada att de lever idag, tack vare att de fick livshjälp istället för dödshjälp. Rätten till liv är den mest grundläggande mänskliga rättigheten i internationella deklarationer, och utgör grunden för de övriga rättigheterna. Europadomstolen har i fallet Pretty mot Storbritannien slagit fast att rätten till liv inte samtidigt betyder rätten till död. Dödshjälp handlar dessutom inte enbart om den enskilde individen. Många andra som exempelvis anhöriga, vårdpersonal och samhällets syn på människovärdet påverkas i negativ riktning. Självbestämmande är heller ingen grundläggande rättighet som ska tränga undan de rättigheter som verkligen ingår i FN:s deklaration och Europakonventionen. Källa: http://www.claphaminstitutet.se/dodshjalp/livsfarliga-lagar/ Dödshjelp i Norden, etikk, klinikk och politikk (2020), kapitel 4. https://press.nordicopenaccess.no/index.php/noasp/catalog/book/96
Det har man hävdat i alla länder som infört dödshjälp och/eller assisterat självmord. Efter en ganska kort tid har kriterierna ändå utvidgats till att gälla fler grupper, som exempelvis psykiskt sjuka utan dödlig sjukdom. I Belgien har åldersgränsen tagits bort så att även barn kan få dödshjälp. Det rapporteras också från länder som infört dödshjälp att samtliga kriterier inte alltid är uppfyllda. Källa: Dödshjälp och det sluttande planet av Per Ewert, https://manniskovarde.se/seminarier/
Tvärtom. Dödshjälp fanns i Tyskland på 30-talet redan före andra världskriget, så att införa dödshjälp skulle ta oss tillbaka till ett synsätt på människovärdet som ledde till förintelsen. Psykiskt sjuka, funktionsnedsatta och äldre kunde avsiktligt diagnostiseras för att man skulle få en förevändning att ge dem dödshjälp ”av humanitära skäl”. De mänskliga rättigheterna kom till som en motreaktion på andra världskrigets dödsmaskineri, och rätten till liv blev den mest grundläggande rättigheten. Källa: The German euthanasia program (1973), svensk översättning: Inte bara Hitler, föraktet för livet (1998).
En naturlig död kan ofta vara värdig med rätta insatser och god palliativ vård. I dödsannonser kan man ofta läsa att någon somnat in lugnt och stilla. Dödshjälp är ett onaturligt sätt att hantera lidande och livets slutskede på. På grund av underrapportering om dödsögonblicket saknas kunskap om hur värdig döden egentligen blev. Vid assisterat självmord kan patienten dessutom ta preparatet utan övervakning av läkare. Dödshjälp är ingen garant för att döden blir värdig. Det finns exempel där döendet dragit ut på tiden i flera dagar och där patienter haft så svåra symtom att de behövt akutvård och till och med återupplivats. Källa: Dödshjelp i Norden, etikk, klinikk och politikk (2020), kapitel 14. https://press.nordicopenaccess.no/index.php/noasp/catalog/book/96
Hippokrates ed som säger ”Jag skall icke ge någon gift, även om jag blir ombedd, ej heller ordinera något sådant” har sedan 400 f.Kr. varit rättesnöre inom läkarvetenskap och vård. Många läkare är motståndare till dödshjälp. Förespråkare för dödshjälp vill heller inte svara på om läkare skulle beviljas samvetsklausul vid ett eventuellt införande. Enligt en finländsk undersökning från 2013 var nästan hälften av läkarkåren positiva till dödshjälp. Dock var det endast 23 procent som uppgav att de själva skulle kunna tänka sig att delta. De som var mest negativa till dödshjälp var läkare som redan jobbade med döende patienter. Källa: Dödshjelp i Norden, etikk, klinikk och politikk (2020), kapitel 4. https://press.nordicopenaccess.no/index.php/noasp/catalog/book/96
Det är naivt att tro att just Sveriges situation skulle bli annorlunda än övriga länders. Dessutom är inte Oregonmodellen så problemfri som man vill göra gällande. Kritik som riktats mot den är bland annat att man inte kan garantera att patienten inte blir utsatt för påverkan av någon som kan tänkas gynnas ekonomiskt av patientens död. Med Oregonmodellen har det också hänt att döden dragit ut på tiden och orsakat svårt lidande för patienten och även för anhöriga. Detta kan leda till legalisering även av dödshjälp eftersom döden infaller snabbare genom injektion än genom orala preparat. Källa: Dödshjelp i Norden, etikk, klinikk och politikk (2020), kapitel 14. https://press.nordicopenaccess.no/index.php/noasp/catalog/book/96