Fosterdiagnostik är frivilliga tester som en gravid kvinna kan ta för att ta reda på olika saker om det ofödda barnet, till exempel eventuella sjukdomar, om det är ett barn eller tvillingar, vilket kön barnet har osv. De olika testerna är:

Ultraljud:
Genom ultraljud kan man se hur långt graviditeten är och om det är ett eller flera barn. Man kan se fostrets hjärtslag och eventuella missbildningar. Ultraljud erbjuds vanligtvis mellan graviditetsvecka 18 och 20.

KUB:
KUB är en förkortning av ”kombinerat ultraljud och blodprov” och består av ett blodprov och en ultraljudsundersökning som görs mellan graviditetsvecka 11 och 14. Med detta test kan man se kromosomavvikelser som exempelvis Downs Syndrom.

NIPT:
NIPT är ett blodprov som visar fostrets DNA och eventuella kromosomavvikelser. Testet anses vara tillförlitligt och riskfritt, men bör kompletteras med moderkaksprov eller fostervattensprov för att få definitivt svar på eventuella kromosomavvikelser.

Fostervattensprov:
Vid fostervattensprov sugs en liten mängd fostervatten ut ur livmodern och analyseras för att se om det finns sannolikhet för kromosomavvikelser hos fostret. Detta test kan göras tidigast i graviditetsvecka 15, och kan medföra en liten ökad risk för missfall.

Moderkaksprov:
Moderkaksprov kan göras från graviditetsvecka 11. Det är till för att undersöka sannolikheten för att fostret bär på eventuella ärftliga sjukdomar eller har kromosomavvikelser. Detta test kan medföra en liten ökad risk för missfall.
Man behöver en remiss från en läkare eller barnmorska. Det kan också skilja sig mellan de olika regionerna vilka tester som erbjuds.
Vi anser att fosterdiagnostik i grunden är positivt. Tack vare fosterdiagnostik kan barnet snabbt få den hjälp det behöver vid eventuell sjukdom redan under graviditeten. Vi motsätter oss emellertid att fosterdiagnostik används i syfte att utsortera ofödda barn med diagnoser, som till exempel Downs syndrom. Människor med funktionsnedsättningar är unika individer som har rätt till liv och bör respekteras som fullvärdiga medborgare i samhället. Vi står bakom alla människors lika värde och motsätter oss därför att paragrafen ”abort av synnerliga skäl” i abortlagen används för att diskriminera ofödda barn med funktionsnedsättningar.
Vi vill eliminera eller åtminstone lindra sjukdom och lidande, men inte människorna som bär på sjukdomar. Att utsortera människor med vissa hälsotillstånd handlar om rashygien och ett sådant tänk hör inte hemma i ett sunt och pluralistiskt samhälle som vill värna de svagaste.
Enligt abortlagstiftningen är det upp till föräldrarna. Tyvärr förekommer det ändå att föräldrar vid misstanke om eventuell funktionsnedsättning hos det ofödda barnet känner sig pressade att göra fosterdiagnostik och även abort, även om de själva bestämt att de vill behålla barnet oavsett hälsotillstånd.
Vid fostervattensprov och moderkaksprov kan en liten ökad risk för missfall finnas. Mindre än ett fall av tvåhundra leder till missfall. Källa: 1177