Vissa menar att det är väl samma sak som att utbilda sig till präst om man är ateist eller att som vegan söka jobb på ett slakteri. Sådana argument fungerar enbart som jämförelse om en barnmorska skulle vilja avstå från huvuduppgiften, som är att förlösa barn. En stor del av barnmorskor arbetar på förlossningsavdelningar och kommer aldrig i kontakt med aborter i sitt arbete. Vid förlossningsavdelningar i Sverige sker enbart sena aborter efter graviditetsvecka 18, och dessa utgör statistiskt sett ungefär en abort per sjukhus och år. Att se till att samvetsfrihet finns för dessa aborter skulle alltså inte behöva vara ett stort problem. Argumenten trivialiserar också frågan om liv och död. Arbetsuppgifter som t ex att byta däck på en bilverkstad eller att servera kött på en restaurang kan inte jämföras med en arbetsuppgift som handlar om liv och död.
Ingen seriös förespråkare av samvetsfrihet för barnmorskor har någonsin hävdat det. Dock är samvetsfrihet en mänsklig rättighet som bör fungera i arbetslivet, i etiskt känsliga frågor om liv och död. Det är främst i diktaturer som samvetsfrihet inte finns och där måste man döva sitt samvete för att få behålla jobbet. Sådant hör inte hemma i en demokrati som vill främja mångfald. Det allra vanligaste i västvärlden är att barnmorskor har rätt till samvetsfrihet. Det är Sverige som sticker ut och hamnar i samma kategori som exempelvis Kina och Nordkorea.
Samvetsfrihet är det ord som används i internationella dokument när det kommer till vårdpersonal som på grund av djup övertygelse inte kan delta i att släcka ett mänskligt liv. Vårdvägran är påhittat av aktivister för att undvika det etiska dilemmat.
Samvetsfrihet handlar inte om att välja fritt mellan arbetsuppgifter. Vid abort och dödshjälp avslutas ett liv, och det är inte och har aldrig varit vårdens uppgift. Därför tillåter de allra flesta demokratiska länder samvetsfrihet vid abort och dödshjälp. Blodtransfusioner däremot är till för att rädda liv, vilket är vårdens grunduppgift, så för detta kan man inte ha samvetsfrihet. Att vägra vårda någon av motsatt kön är könsdiskriminering, vilket inte är tillåtet. Det finns heller inget demokratiskt land som tillåter samvetsfrihet på sådana grunder.
Detta är ett fördomsfullt påstående. En barnmorska med samvetsklausul kan naturligtvis bemöta en abortsökande kvinna med omsorg och respekt. Dessutom går det inte i praktiken till så i vården, att vårdpersonal bara dyker upp i ärenden som inte är akuta. Vid abort bokar man först en tid och det kan i det skedet schemaläggas så att kvinnan får möta en barnmorska utan samvetsklausul. Man kan också vända på påståendet; tänk att kvinnor som föder barn aldrig får möta en barnmorska som enbart värnar om de ofödda barnens liv.
Enligt Europakonventionen artikel 9 har var och en rätt till samvetsfrihet. Texten är generell, så för att ta reda på vad som specifikt gäller vårdpersonal, så är resolution 1763:2010 rådgivande. Resolutionen är antagen av Europarådets parlamentariska församling och har tydligt fastslagit att varken vårdpersonal eller vårdinrättningar får diskrimineras för att man inte vill delta i abort och eutanasi.