I Italien dog en 32-årig kvinna 2016 av septisk chock efter ett missfall i graviditetsvecka 22, och i västvärlden – inklusive i Sverige – har man i media varit snabb att skylla på läkarnas samvetsfrihet.
Kvinnan var gravid med tvillingar efter IVF-behandling, och lades in på sjukhus i graviditetsvecka 19 på grund av feber och misstanke om begynnande missfall. Hennes tillstånd var till att börja med stabilt, men i vecka 22 dog den ena tvillingen. Tillståndet förvärrades och i det skedet bad hennes familj om att det andra barnet skulle aborteras för att rädda kvinnans liv, men läkarna nekade (eventuellt för att det i det skedet var för sent). Den andra tvillingen dog ett par timmar senare, och kort efter det fullbordade missfallet dog även kvinnan.
Baserat på knapphändiga uppgifter som publicerats i media, har diverse debattörer utnyttjat tragedin för att smutskasta läkarnas samvetsfrihet för att de redan ogillar att den rättigheten existerar vid abort. I en debattartikel i Aftonbladet uttryckte ordförande för Barnmorskeförbundet och ordförande för SFOG (Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi) att samvetsfrihet orsakat ”flera dödsfall” i Italien och att abort är en ”behandling som räddar liv”. Kvinnan hade dock inte kommit till sjukhuset för att få abort, utan för att få vård för sig och sina tvillingar. Dessa var sannolikt efterlängtade eftersom de tillkommit via IVF, vilket är en metod som blivande föräldrar oftast tar till först efter att alla andra försök att få barn har misslyckats. Vid IVF-graviditeter har kvinnan därför också generellt sett högre ålder och enligt Aleris således högre risk för missfall. Oavsett så kan det ha varit för sent att göra abort under det pågående missfallet. Dessutom är det bara spekulationer att abort hade räddat kvinnans liv.
Trots Italiens lagstadgade samvetsfrihet vid abort, är det självklart även för läkare med samvetsklausul att vid graviditetskomplikationer ge livräddande vård. Abort ingår dock inte i protokollet som ett vårdalternativ vid sepsis hos gravida kvinnor, utan antibiotikabehandling inklusive nödvändig provtagning, blodtransfusion och medicinering, samt att utan dröjsmål sätta igång förlossningen.
Ett flertal läkare som var i tjänst under de veckor kvinnan befann sig på sjukhus blev anmälda. Tre av dessa har nyligen frikänts av domstol, medan fyra dömdes till 6 månaders villkorligt fängelse för dråp. De dömdes för vårdslöshet, oaktsamhet och inkompetens, bland annat för att de missat att ge antibiotika och i tid upptäcka en begynnande sepsis, och för att inte i tid ha avlägsnat foster och moderkaka. Någon rättelse av alla som dragit förhastade slutsatser om att det handlade om samvetsfrihet lär vi dock inte få se.
I Turin dog en 37-årig kvinna av en medicinsk abort 2014. Två dagar efter den påbörjade aborten kom hon tillbaka till sjukhuset för att få det andra abortpillret. Efter att ha tagit det drabbades hon av andningssvårigheter och hjärtrusningar, och dog.
Båda dessa dödsfall är tragedier som alla – oavsett var man står i frågan om abort och samvetsfrihet – önskar att de inte hade skett. Viktigt i sammanhanget är också att Italien enligt WHO:s statistik för 2000–2017 genomgående har lägre mödradödlighet än Sverige. Det anmärkningsvärda är att det bara är de fall som kan utnyttjas för att driva en abortagenda som anses tillräckligt viktiga för att få internationell uppmärksamhet.
Brita Storlund
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om samvetsfrihet här och abort här.