Staffan Bergström fick sin läkarlegitimation indragen 2022 efter att han försett en ALS-sjuk man med preparat för att avsluta sitt liv. Han överklagade beslutet men beviljades inte prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. Fallet är därmed avslutat och han får inte sin indragna läkarlegitimation tillbaka. Dödshjälpsanhängare har uttryckt att beslutet var ”inhumant” och till och med hänvisat till läkareden som säger att läkare inte ska orsaka lidande.

Men ska läkaren avsiktligt orsaka död? Och är det verkligen att vara inhuman och orsaka lidande om man förespråkar omsorgsfull vård av döende patienter istället för dödshjälp? Överläkare Mikaela Luthman, som har många års erfarenhet av palliativ vård av ALS-patienter, säger att det finns lindrande vård även för dessa i livets slutskede. Skulle inget annat hjälpa kan patienten i slutfasen av sjukdomen få palliativ sedering, dvs sova in döden. Överläkaren Carolin Ingre på Karolinska Universitetssjukhuset säger också att det finns många myter och missuppfattningar om ALS och att majoriteten av dessa patienter inte kvävs till döds utan dör lugnt och stilla i sina hem.

Två år efter att assisterat självmord legaliserats i delstaten Oregon i USA diagnostiserades  Jeanette Hall med obotlig cancer och gavs då 12 månader att leva. Eftersom hon var medborgare i Oregon beslöt hon sig för att avsluta sitt liv genom assisterat självmord. Hennes läkare, Dr Kenneth Stevens (som intervjuas i dokumentärfilmen Livsfarliga lagar från 2020) ville istället inleda behandling för att om möjligt bota Jeanette. Efter samtal insåg han att Jeanette tappat hoppet av andra orsaker. Hennes mamma var sjuk i Alzheimers, hennes moster hade dött av cancer och hennes bror hade nyligen begått självmord. Men Dr Stevens fann också att Jeanettes son inom kort skulle ta sin polisexamen. Sakta men säkert kunde han övertyga Jeanette om att ge behandlingen en chans. Jeanette överlevde och fick se sin son ta examen. Det har nu gått 24 år och Jeanette är fortfarande vid liv. Hon är tacksam för att hon i en krissituation fick träffa en läkare som var motståndare till assisterat självmord, annars hade hon inte levt idag.

”Eric” var en brittisk rektor som var handlingskraftig och van att ha kontrollen. När han drabbades av en obotlig sjukdom var hans första tanke att han skulle begå självmord för att inte ligga sin familj till last. Han var frustrerad över att dödshjälp inte var lagligt i Storbritannien. Med hjälp av sin läkare började han dock inse att självmord inte var bästa lösningen. Eric fick livslusten tillbaka trots att sjukdomen bröt ner hans kropp. Innan han dog bad han sin läkare ge följande hälsning vidare till omvärlden:

Detta är viktigt. Folk måste förstå detta. Du måste förstå detta. Jag ville dö innan något hände som jag inte stod ut med. Men jag dog inte, och det jag fruktade hände faktiskt. Men jag upptäckte att jag kunde stå ut med det. Jag ville ha dödshjälp men ingen kunde ge mig det. Men om de hade erbjudit det, när skulle jag då ha bett om det? Risken är stor att jag hade frågat för tidigt och att jag hade missat julen. Så jag är glad att du inte kunde göra det. Jag har ändrat mig, och jag ville berätta det för dig. Jag var arg på dig för att du är en del av systemet som säger nej till dödshjälp. Men du sade inte nej till att dö, du sade ja till att leva. Det förstår jag nu. Jag är lärare, och i mitt ställe måste du berätta det här för andra människor, för jag kommer inte att finnas kvar för att berätta.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om dödshjälp här.