Ett ämne som inte uppmärksammats så mycket är mäns upplevelser av abort. De studier som finns visar emellertid att män uppvisar i stort sett samma symtom som kvinnor. Män som övertalat sin partner att göra abort kan senare uppleva sorg och skuld. Män som motsatt sig aborten eller inte fått vara delaktiga i beslutet kan lida av frustration och ilska. Bland ogifta par är det vanligt att relationen inte håller efter en abort.
I ett examensarbete från psykologprogrammet vid Lunds universitet från 2018 har sju män i åldern 26–55 år intervjuats, vilka varit med om sammanlagt tio aborter. Resultatet av studien visar att abort är emotionellt påfrestande även för män, oavsett om de varit positivt eller negativt inställda till aborten. Ordet ”maktlöshet” återkom regelbundet i studien.
Orsaken till dessa aborter var oplanerad graviditet i en livssituation där den inte passade in. Vissa av de intervjuade männen kände att den förklaringen var otillräcklig, och då vände de orsaken mot sig själva istället. En började misstänka att det var just honom som kvinnan inte ville ha barn med. Oavsett vad de själva tyckte hade samtliga stöttat kvinnan i hennes beslut. En berättade att ”samhällets röst” om kvinnans självbestämmande var så stark att han sade som han lärt sig, trots att hans dröm var att få bli pappa. En annan fick veta att flickvännen ångrat aborten efteråt, och att hon önskat att han ”tagit tag i henne mer”, medan han å sin sida hade ansträngt sig för att inte pådyvla henne sina uppfattningar. Gemensamt för samtliga intervjuade män var att de genom att undanhålla sina egna känslor, upplevde att de stöttade sin partner.
Endast en av de sju intervjuade männen var fortfarande kvar i relationen vid intervjutillfället. Vissa menade att aborten indirekt hade orsakat uppbrottet. En av dem var övertygad om att relationen hade hållit om de valt att behålla barnet.
Männen fantiserade om det ofödda barnet lång tid efteråt. Vissa funderade på hur gammalt barnet hade varit om det fått födas, och uttryckte saknad och sorg. En beskrev kärlek till barnet som han aldrig skulle få träffa. Någon hade drömmar om barnet, och någon upplevde sig ha utvecklat en relation till barnet redan innan aborten.
Samtliga ansåg att aborten påverkat dem, men på olika sätt. En ökad förståelse för påfrestningen för kvinnan, och en förändrad syn på ansvar, uttrycktes. En kallade det ett ”livslångt trauma med sömnlösa nätter över det som varit och hade kunnat bli”. En annan ansåg att aborten fortfarande var ouppklarad trots att det gått nästan 30 år.
Studiens slutsats är i korta drag att abort påverkar män emotionellt både när den är aktuell, menäven efteråt. För någon kan det till och med vara en traumatisk upplevelse med självmordstankar som följd. Männen behöver enligt studien inkluderas mer i processen för både sin egen men även för partnerns skull. Öppen kommunikation sinsemellan och med utomstående anses ha en positiv effekt på måendet, och examensarbetets författare efterlyser ett öppnare samtalsklimat kring ämnet.
”Min kropp, mitt val” är en kraftfull slogan, men i verkligheten påverkas många fler än kvinnan av en abort. Bland syskon till aborterade barn kan det finnas känslor av exempelvis sorg och överlevnadsskuld, oberoende om aborten skett innan eller efter deras egen födelse. Vissa har vittnat om en känsla av att något saknats även innan de fick veta om ett aborterat syskon. Blandade känslor inför föräldrarnas beslut var också vanligt, antingen genom ett avståndstagande eller ett behov av att rättfärdiga det.
