Den 28 september är det ”Internationella dagen för säkra aborter”.
Det finns en allmän uppfattning att restriktiva abortlagar gör att kvinnor dör i osäkra aborter, och likhetstecken sätts mellan legala och säkra aborter. Verkligheten är dock mer komplicerad än så. Världshälsoorganisationens (WHO) definition på osäkra aborter är aborter som utförs av personer utan adekvat utbildning, eller i en miljö med undermålig medicinsk standard, eller både ock. Och detta kan vara fallet oavsett hur lagstiftningen ser ut.
De vanligaste orsakerna till mödradödlighet är kraftiga blödningar och infektioner med därpå följande sepsis, och förekommer i de allra flesta fall i utvecklingsländer. Personalbrist vid sjukhusen eller brist på rent vatten, antibiotika och mediciner kan vara bidragande orsaker. Långa avstånd till närmaste sjukhus, samt undermåliga vägar och transporter en annan. Ytterligare en viktig faktor är att kvinnors status ofta är låg i utvecklingsländer. Kvinnors liv anses helt enkelt inte alltid värda att räddas även om vården finns inom räckhåll. Varken blödningar eller sepsis behöver nödvändigtvis vara dödliga bara man snabbt får rätt hjälp, och häri torde skillnaden mellan mödradödlighet i olika länder ligga, och inte i deras abortlagstiftningar.
Mödradödligheten är låg i många länder med restriktiva abortlagstiftningar. Till exempel Polen och Malta hade 2 respektive 6 fall per 100 000 levande födslar år 2017. I Chile fortsätter mödradödligheten att sjunka trots att abort förbjöds 1989, och där hade man 13 fall samma år. Som jämförelse hade exempelvis Pakistan 140 och Sierra Leone 1120 fall per 100 000 levande födslar.
Abortpiller kan numera köpas via internet, och på webbsidorna påstår man sig vilja hjälpa kvinnor som annars inte skulle kunna få abort på grund av lagstiftning, men även på grund av faktorer som fattigdom, svåra hemförhållanden, eller att man ännu inte är myndig. Därmed blir dessa webbsidor en bidragande orsak till osäkra aborter om man läser WHO:s definition.