Idag den 5 maj firas internationella barnmorskedagen och barnmorskeyrket får en välförtjänt uppmärksamhet. Här i Sverige tänker nog många på Ellinor Grimmark och Linda Steen den här dagen. Man blir smärtsamt påmind om det mediedrev som de och deras juridiska ombud utsattes för under många år för att de av samvetsskäl inte ville delta i abortverksamheten. Världen idag lyfte på ledarsidan den 4 maj också problemet med politiserade domstolar och där nämndes särskilt barnmorskemålet.
Enligt abortlagen som trädde i kraft 1975 är det enbart läkare som har behörighet att utföra aborter. Någon lagändring som ändrat på det har inte tillkommit trots att barnmorskor på senare tid blivit mer involverade i abortverksamheten. Barnmorskornas arbetsbeskrivning har således i praktiken getts större tyngd än den skrivna lagtexten.
I sin bok ”Frihet till samvete” från 2016 skriver Susanne Wigorts Yngvesson om samvetsfrihetens släktskap med yttrandefriheten. Medan yttrandefriheten är en frihet till något är samvetsfrihet en frihet från något. Båda dessa kan uppfattas som provocerande eftersom utövandet av dem har inneboende i sig att utmana massorna och de tabubelagda ämnena inom en kultur. Eli Göndör, överlevare från förintelsen och doktor i religionsvetenskap, skriver i förordet till Wigorts Yngvessons bok: ”Varje gång individer åberopar sin rätt att avvika med hänvisning till sitt samvete riktas samtidigt indirekt kritik mot hur andra beter sig.”
Syftet med friheter är att skydda individens rättigheter gentemot den part som har större makt, vilket vanligtvis innebär en enskild arbetstagare i förhållande till sin arbetsgivare. Samvetsfrihet vid abort är också okontroversiellt i de flesta demokratiska länder där mångfald är ett av nyckelorden. Sverige är ett undantag som varken har samvetsfrihet i abortlagen eller i grundlagen och hamnar därmed i samma kategori som diktaturer. ”Samvetsfrihet är ett problem endast i system där ändamål helgar medel och individuella egenheter stör de anonyma massornas rörelse mot det yttersta målet” skriver Göndör. Vad är det yttersta målet i Sverige när det gäller abortfrågan eftersom samvetsfrihet inte kommer på fråga? Kan det vara att till varje pris sopa under mattan att det verkligen är ett ofött barn som dör vid abort?
Men att utbilda sig till barnmorska är ingen mänsklig rättighet, hävdar massorna då. Det stämmer visserligen, men det är ingen mänsklig rättighet att utbilda sig till journalist, präst eller polis heller. Ändå åtnjuter dessa någon form av samvetsfrihet. De drabbas åtminstone inte av yrkesförbud utan kan fortsätta utöva det. Även inom det militära kan vapenfri tjänst vara en möjlighet. Men barnmorskor får inte ens jobba på förlossning och BB utan alternativet de har är att återvända till sjuksköterskeyrket.
Enligt en debattartikel i Dagens medicin utexaminerades de första barnmorskorna i Sverige år 1711. Barnmorskeyrket blev enligt debattörerna ”den första professionellt erkända kvinnliga yrkesgruppen”. Är det bara en tillfällighet att just den yrkesgruppen inte ska ha andra alternativ än att lyda order eller byta yrke?
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om samvetsfrihet här.