”Legalize surrogacy: Why not?” är ett nätverk av tidigare surrogatmödrar, äggdonatorer, samt barn födda av surrogatmödrar, som vill väcka opinion mot legalisering av surrogatmödraskap. Nätverket anser att en legalisering kommer att försvaga kvinnors och barns hälsa, rättigheter och jämställdhet. På nätverkets hemsida finns personliga berättelser av tidigare surrogatmödrar, av surrogatbarn, samt av anhöriga till surrogatmammor som dött.
Melissa Cooks berättelse har uppmärksammats av bland andra Washington Times och Washington Post. Melissa bestämde sig för att bli surrogatmamma eftersom hon behövde pengar till en vårdnadstvist. Innan hade hon bara läst solskenshistorier om surrogatavtal och tänkte därför att det var en god idé. Genom en agentur ingick hon småningom ett surrogatavtal med en ensam man som var döv. Avtalet visade sig vara på omkring 50 sidor. Melissas hälsa och bakgrund dokumenterades in i minsta detalj, medan beställaren bara behövde ha pengar.
Eftersom den beställande mannen ville ha pojkar, planterades tre pojkembryon i Melissa, och alla överlevde den första kritiska tiden av graviditeten. Med tiden började dock mannen klaga på att det blev för dyrt med alla läkarbesök, och att han endast ville ha en eller två pojkar. I femte graviditetsmånaden försökte han pressa Melissa att abortera en eller två av dem, men hon vägrade. Hon anklagades då för avtalsbrott och de månatliga betalningarna upphörde.
När trillingarna sedan föddes togs de genast från Melissa utan att hon hann se dem. Hon fick senare veta att trillingarna stannat på sjukhuset de tre första månaderna efter förlossningen, och att den beställande mannen bara besökt dem några gånger. Sjukhuset hade anmält detta till sociala myndigheter, utan att det ledde till några åtgärder.
Melissa fick efteråt också veta att mannens egen syster gjort en orosanmälan eftersom pojkarna vanvårdades. De bodde i en källarvåning och lämnades som ettåringar ensamma i flera timmar. Av kostnadsskäl byttes inte blöjor på dem så ofta som behövdes, och mannens pappa som bodde i huset ovanför var kedjerökare, vilket också påverkade luften i källaren. I orosanmälan framkom att pojkarna var ovanligt tystlåtna och inte interagerade med vuxna. En bakgrundskontroll på den beställande mannen visade att han hade en historia av paranoia, vredesutbrott och grymhet mot husdjur, och att agenturen känt till detta men hjälpt honom ingå surrogatavtalet ändå.
Melissa har via domstol försökt få någon form av umgängesrätt eller vårdnad för pojkarna men nekats. Högsta domstolen har valt att inte ta upp ärendet.
Foto: Skärmdump
Läs mer om surrogatmödraskap här.
Trackbacks/Pingbacks