Under året som gått har internationella kändisar som exempelvis programledaren Dave Rubin, och skådespelaren Anthony Rapp, vilka båda lever i samkönade relationer, fått barn via surrogatmammor. Den amerikanske transportministern Pete Buttigieg har varken bekräftat eller dementerat att de tvillingar han och hans partner fick 2021 är via surrogatmödraskap. Det faktum att det blev tvillingar, och att Buttigieg fotograferats med de nyfödda bebisarna i en sjukhussäng, kan enligt Jennifer Lahl (ordförande för Center for Bioethics and Culture Network) tyda på att det även i deras fall handlar om ett surrogatarrangemang. Anledningen är att män i samkönade relationer ofta väljer att vara biologisk pappa till varsitt barn och därför beställer tvillingar. Lahl hävdar dessutom att väntetiden för att adoptera nyfödda tvillingar är väldigt lång.
Nicholas Maggipinto och Corey Briskin är ett samkönat par som enligt Live Action stämt staden New York, eftersom den försäkring som staden erbjuder sina anställda inte täcker betalning för äggdonator eller surrogatmamma. Maggipinto och Briskin ser sig själva som vilket infertilt par som helst, och anser därför att det är diskriminerade att försäkringen täcker artificiell insemination för traditionella par med man och kvinna. Adoption är inget alternativ, eftersom de vill ha biologisk koppling till sitt (sina) barn. Den biologiska kopplingen till mamman kommer dock barnet att bli berövat. Barnet kommer under graviditeten att knyta an till surrogatmamman oavsett om hon även varit äggdonator eller inte, och att vid födseln separeras från henne kommer känslomässigt att påverka barnet.
Prolife-organisationen Live Action berättar om ”Samantha” som under sin uppväxt med två pappor inte ens förstod att det fanns något som hette ”mamma” förrän hon i femårsåldern såg mammor i en film. Detta blev ett hål i hennes inre som hon desperat försökte fylla med alla andra kvinnor i sin närhet. Hon frågade till exempel en av sina lärare om hon kunde bli mamma till Samantha. Detta, som på fackspråk kallas ”modershunger”, drabbade henne trots att hon blev överöst med kärlek av sina två pappor. En man, som blivit till genom surrogatarrangemang, berättar om den känsla av förkastelse han och många andra drabbats av efter att ha separerats från sina mammor vid födseln. ”Det blir ett hål i våra hjärtan oavsett om vi erkänner det eller om det manifesteras på något annat sätt, som t ex depression eller rädsla för att komma för nära andra människor…”, säger han.
Även adoptivbarn påverkas naturligtvis av den separation som de utsätts för. Det finns dock stora skillnader mellan adoption och surrogatmödraskap. Adoptivföräldrar genomgår en gedigen utredning och får inte betalt, eftersom det då skulle ses som människohandel. Vid surrogatmödraskap får både agentur, äggdonator och surrogatmamma någon form av betalning. Men även utan betalning utförs en tjänst genom äggdonation och graviditet, och sedan en leverans vid överlämningen av barnet. Separationen mellan barnet och surrogatmamman är dessutom planerad redan innan barnet blivit till, vilket inte är fallet vid adoption. Det är inte utan orsak som surrogatmödraskap kallas för en modern form av människohandel.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om surrogatmödraskap här.