Ett område där det behövs mer forskning är hur kvinnors psykiska mående påverkas av abort. Den amerikanska forskaren David Reardon skriver i en omfattande artikel från 2018 att många undersökningar förbisett viktiga aspekter. Bland annat har svarsfrekvensen i vissa fall varit lägre än trettio procent, vilket inte kan anses tillräckligt för att få tillförlitliga resultat.

Reardon menar att de kvinnor som mår sämst, sannolikt är minst benägna att delta i studier. Och tvärtom, de som mår bäst är mest benägna att delta. Många kanske mår bra i början, men reaktioner kan komma flera år senare, och vissa studier sträcker sig bara till max två år efter aborten. En del kanske mår dåligt, men tror att det inte är en legitim känsla, eftersom den enda information de fått är att ”problemet” i stort sett är löst i och med aborten. Andra kanske mår dåligt, men drar inte paralleller till aborten.

Det är vanligt att det sker en uppgång av negativa känslor två år efter aborten. Vissa kvinnor kan då uppvisa samtliga symtom på abortspecifik PTSD (post-traumatisk stress), vilka de inte hade en månad efter aborten.

Lättnad kan vara den första reaktionen för kvinnor efter en abort. Men det är enligt Reardon otydligt vad lättnaden består i. Kanske handlar det om lättnad över att beslutet är fattat, och att själva ingreppet är över. Lättnaden kan handla om ekonomi, eller att mannen nu inte kommer att lämna henne. Det är inte alls säkert att lättnaden i längden bidrar med något positivt. Aborten kan aldrig helt göra situationen som densamma som innan kvinnan blev gravid. Hon kommer för alltid att ha varit gravid och burit på sitt barn en kortare eller längre tid.

I en amerikansk undersökning fick kvinnor som genomgått abort anonymt via internet besvara frågor om de största fördelarna respektive nackdelarna med sina aborter. En stor del (32 procent) svarade att det inte fanns några fördelar, och att de ångrade aborten. De fördelar som fanns handlade om en ny överlåtelse till att hjälpa andra ofrivilligt gravida kvinnor, eller att engagera sig i pro-liferörelser. Nackdelarna handlade om depression, skuldkänslor, ånger, och till och med självmordstankar.

David Reardon är tydlig med att han är abortkritisk. Han menar ändå att både abortkritiska och abortpositiva forskare (som exempelvis professor David Fergusson) är överens om att kvinnor som gör abort löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa, än de som väljer att föda sitt oplanerade barn.

 

Läs mer om abort här.