I Människorättspodden del 5 och 6 intervjuas de juridiska ombuden för barnmorskorna, samt Reinhold Fahlbeck, professor emeritus i arbetsrätt. Samtliga riktar skarp kritik mot Europadomstolens beslut att inte pröva barnmorskornas rätt till samvetsfrihet. Beslutet anses vara baserat på politik och inte på juridik.
Det första man anmärker på i podden är att den allmänna opinionen har varit fientlig mot barnmorskorna. Anmärkningsvärt är att ministrar och till och med statsministern uttalat sig i media mot barnmorskorna. Bottennappet var Mona Sahlins jämförelse med islamister som rest till Irak och Syrien för att ansluta sig till islamiska staten.
Enligt advokat Jörgen Olson borde den svenske domaren Erik Wennerström ha anmält jäv eftersom han har bakgrund inom Jämställdhetsmyndigheten som är underställd regeringen, som räknades som barnmorskornas motpart i Europadomstolen. Så sent som 2017 och 2018 var han generaldirektör för BRÅ (Brottsförebyggande rådet) som då hade samarbeten med SKL (Sveriges kommuner och landsting), vilka var barnmorskornas motpart i de svenska processerna.
I podden får vi höra inspelningar från rättegången där en chef uttryckte att det var ”fullständigt otänkbart” att någon som offentligt uttryckt åsikter mot abort skulle kunna jobba på en förlossningsavdelning. Dock säger hon i samma veva att de i vanliga fall brukar kunna lösa sådana situationer. En vårdenhetschef medger att det indirekt var medieuppmärksamheten som var skäl till beslutet att dra tillbaka Ellinor Grimmarks anställning. Detta står helt i strid mot repressalieförbudet som finns i svensk yttrandefrihetsgrundlag.
Advokat Percy Bratt med mångårig juridisk erfarenhet i människorättsfrågor ifrågasatte inte bara beslutet att inte pröva målet, utan även att beslutet fattats av endast tre domare, och att beslutet var flera sidor långt. Tre domare brukar fatta beslut endast i enklare ärenden, där det redan finns en etablerad tillämpning, och beslutet brukar då sammanfattas på några rader. Eftersom samvetsfrihet enligt Europakonventionens artikel 9 för vårdpersonal inte tidigare prövats borde det ha prövats till och med i stor kammare med 17 domare.
Bratt kritiserar också att man i beslutet hoppar över de frågor som är svåra att motivera. Exempelvis den starka samsyn som finns i övriga europeiska länder om samvetsfrihet för barnmorskor, vilket betyder att länder som avviker från den samsynen förväntas anpassa sig. Man nämner inte heller den uppenbara kränkningen mot barnmorskornas yttrandefrihet. Att förlora jobbet och därmed försörjning, samt tvingas åka utomlands för att utöva sitt yrke, är enligt Bratt en stor inskränkning. Dock anser man i beslutet att den inskränkningen är proportionerlig.
Professor emeritus i arbetsrätt, Reinhold Fahlbeck, skräder inte heller orden angående beslutet och kallar det ”juridiskt felaktigt” och ”intellektuellt ohederligt”. Han hänvisar till bland annat abortlagens förarbete där samvetsfrihet omnämns som underförstådd och självklar. Det är enligt Fahlbeck enbart om man vill avskaffa samvetet och få ett auktoritärt samhälle utan rättssäkerhet som man kan använda ordet ”vårdvägran”.
Sammanfattningsvis konstateras att beslutet är bristfälligt och att toleransen i samhället måste stärkas.
Läs mer om samvetsfrihet här.