I Expressen kunde vi vintern 2014 läsa om fotografen Martin som vägrade ta passfoto av en 2-årig flicka som skulle avvisas till Armenien. I media hyllades han som hjälte och backades upp av sin arbetsgivare. Aftonbladet skrev 2011 om en avvisning av en iransk asylsökande, vilken stoppades efter beslut av piloten att vägra låta planet lyfta. Sommaren 2019 kunde vi läsa om två brandmän som beviljats skadestånd av Diskrimineringsombudsmannen eftersom de nekats sommarjobb efter att ha kritiserat arbetsgivaren i en debattartikel.
Sverige vill vara ett tolerant land som värnar om minoriteter. De mänskliga fri- och rättigheterna hålls högt, även samvetsfriheten, förutom när det kommer till abortfrågan. Medan ovannämnda exempel i media bemötts med beundran för civilkurage, har barnmorskorna fått löpa ett omänskligt gatlopp. Ellinor Grimmark har enligt Människorättspodden till och med fått motta anonyma hot, så toleransen är selektiv. Varför är det inte beundransvärt att våga tycka något annat än den breda massan i abortfrågan?
Europadomstolen har tidigare prövat samvetsfriheten enligt Europakonventionens artikel 9 när det gällt exempelvis köttfri diet, religiösa symboler och värnplikt. Ofta har domarna dessutom fallit till samvetsfrihetens fördel. Samvetsfrihet för barnmorskor valde man dock att inte ens pröva, trots stor samsyn i övriga Europa.
Beslutet har kritiserats för att vara politiserat. Bland annat för att den svenska domaren har arbetat många år på justitiedepartementet och jämställdhetsmyndigheten, vilka är underställda regeringen. Organisationen European Center for Law and Justice (ECLJ) gav i februari ut en rapport där opartiskhet bland domare i Europadomstolen ifrågasätts. Bland annat uppmärksammas att domare som tidigare varit aktiva i en viss organisation, har tillåtits döma i ärenden där samma organisation varit part. På motsvarande sätt skaver det att en svensk domare var en av endast tre som fattade beslut i ett fall som gäller Sverige.
Fördröjningen av beslutet är också anmärkningsvärd. Varför tog det nästan tre år att fatta ett beslut som i vissa delar verkar kopierade från Arbetsdomstolens dom? Att beslutet fattades av endast tre domare, trots att ärendet var principiellt viktigt, kan också ifrågasättas. Vi vill uppmana undersökande journalister att gräva vidare i denna fråga och inte låta ECLJ:s rapport falla i glömska.
I en artikel publicerad i British Medical Journal 2019 varnar man för frånvaro av samvetsfrihet vid eutanasi. I vården är relationen mellan vårdgivare och patient fundamental, och utan samvetsfrihet får man en odemokratisk kultur som ingen vill ha. Etisk medvetenhet hos personalen måste värdesättas, annars har man enbart kvar personal som tvingats döva sitt samvete. En arbetsplats utan samvetsfrihet kan leda till ökad känsla av maktlöshet för att ens röst inte får höras. Detta kan i sin tur leda till sjukskrivningar och att man byter jobb. En annan aspekt är den stress som uppstår när en part med mera makt drar gränsen för vilka åsikter som är tillåtna. Den tredje aspekten är fördelen med ett arbetsklimat där anställda uppmuntras till känslighet vid etiska dilemman. Varför skulle inte dessa principer gälla för barnmorskor i Sverige?
Vi vill tacka Ellinor Grimmark och Linda Steen för ert orubbliga civilkurage. I ett sundare medieklimat där alla demokratiska fri- och rättigheter respekterats, och inte enbart de enligt tidsandan populära, hade ni fått samma hyllningar som fotografen, piloten och brandmännen.
Denna text publicerades som debattartikel i Världen Idag den 31/3 2020.
Läs mer om samvetsfrihet här.