Här vill vi vända oss till dig som är journalist eller jobbar inom media. När vi blir kontaktade är det ofta likartade frågor som återkommer och därför har vi sammanställt denna sida. Mer information i våra ämnen hittar du här. Skulle du ha ytterligare frågor är du välkommen att mejla oss på info@manniskovarde.se.

Allmänt

När och varför grundades Människovärde?
Människovärde grundades 2017 genom en sammanslagning av föreningen Ja till Livet och stiftelsen Provita. Eftersom organisationerna jobbade med likartade frågor blev det med tiden naturligt att de slogs ihop.

Vad har ni för koppling till den kristna rörelsen i Sverige?
Vi är helt fristående och har ingen koppling till några kyrkor eller samfund.

Hur arbetar ni för att få fram ert budskap?
Vi har tre grundläggande uppdrag: utbildning, opinionsbildning och rådgivning. Vi driver en blogg, en online-utbildning i abortfrågan, Människovärdespodden, jourlinjen Livlinan vid abort, ger ut en tidning, har ett årligt webinarium, publicerar debattartiklar och är aktiva på sociala medier (Instagram, Facebook och X). Vi ger också ut rapporter som mejlas till myndigheter och till riksdagsledamöter.

Hur gör ni för att nå ut till olika grupper, t.ex. skolan eller politiska partier?
Vi anpassar vårt material så att vi har både enklare och mer fördjupat material. Vi ställer regelbundet upp när skolelever och studerande behöver vår hjälp för någon uppgift. När vi gett ut en rapport mejlar vi den till samtliga riksdagsledamöter och till vissa partier utanför riksdagen. 2023 mejlade vi även den verklighetsbaserade filmen Oplanerat till riksdagsledamöterna.

I vilken mån samarbetar ni och lär av prolife-rörelsen i Europa och USA?
Vi följer andra organisationer på sociala medier och prenumererar på nyhetsbrev osv. Till vårt årliga webinarium har vi bjudit in talare från andra organisationer i Sverige och Norden, samt läkaren Calum Miller från Storbritannien, som forskar om abort på universitetet i Oxford. Vi står också i partnerskap med den internationella prolife-organisationen Heartbeat International.

Har människovärdet urholkats i och med att Sverige sekulariserats under det senaste seklet?
Frågan om sekulariseringen av Sverige är utanför vårt område, så det finns säkert många andra som kan ge ett mer uttömmande svar på det. Men visst finns det en skillnad i synen på mänsklig värdighet om människan ses som ett däggdjur eller som unikt skapad till Guds avbild.

Skulle människovärdet stärkas om en väckelserörelse fick fäste i Sverige?
Enligt kristen tro är människan skapad till Guds avbild och har ett okränkbart värde redan från befruktningen och genom hela livet, oavsett andra faktorer som hälsotillstånd, kön osv. Så troligtvis skulle synen på människan och hennes värde påverkas positivt av en väckelserörelse.

Abort

Frågan om den svenska abortlagstiftningen diskuteras relativt lite i Sverige. Vad tror ni att det beror på?
Det kan delvis bero på att man inom media inte tycker att det är något att diskutera. Vi har erfarenhet av att ha skickat in artiklar och repliker men inte fått dem publicerade ens när vi påpekat faktafel. Vissa tidningar tackar nej utan förklaring medan andra bara underlåter att svara. I kristna tidningar diskuteras abortfrågan dock ganska regelbundet. Sedan kan det också bero på att vissa har utsatts för drev och smutskastning när de haft en annan åsikt i frågan, till exempel Lars Adaktusson som i Europaparlamentet röstat som man generellt gör när man anser att en fråga tillhör den enskilda nationen och inte EU. Dock vändes det i media till något annat. Vissa kan ha skrämts till tystnad av händelser som dessa.

Vad är er reflektion över utvecklingen i USA sedan Roe mot Wade upphävdes?
Eftersom det inte är Högsta domstolens uppgift att skapa nya rättigheter som inte finns i konstitutionen, så var rättsfallet Roe mot Wade felaktigt från början. Detta rättades till när domen upphävdes sommaren 2022. Nu är det upp till de folkvalda i respektive delstat att stifta abortlagar, vilket betyder att abortlagarna stramas åt i vissa delstater men utökas i andra. I stort sett jämförbart med att EU:s medlemsstater har olika abortlagar.

Om Sverige sänkte gränsen för abort eller förbjöd abort, vem bör i så fall hållas ansvarig om lagen kränks?
Då är det den som utfört aborten som bär ansvaret. Enligt den svenska abortlagen paragraf 9–10 är illegala aborter redan nu straffbara för den som utfört dem. Dock finns fall där kvinnan och eventuella medhjälpare har dömts för olagliga aborter och där den allmänna opinionen är att domarna var rättvisa. I den amerikanska delstaten Nebraska dömdes en ung kvinna och hennes mamma för en olaglig abort i vecka 33 när abortgränsen var vecka 20. De hade lagt den aborterade kroppen i en plastpåse och bränt och grävt ner den. I det fallet erkände både kvinnan och hennes mamma sig skyldiga och dömdes till fängelse i 3 månader respektive 2 år. Vi vet inte anledningen till dessa handlingar eller vilka förmildrande omständigheter som eventuellt fanns, men anser att barnet var det verkliga offret och att vuxna kvinnor är kapabla att ta ansvar för sina handlingar.

Anser ni att ett foster har samma rättigheter som ett barn?
Vi anser att ofödda barn redan från befruktningen har ett unikt och okränkbart människovärde oavsett om de är önskade eller inte, och oavsett vilket stadium av utvecklingen de befinner sig på. Det är samma människa hela tiden oavsett om det befinner sig på embryo- eller fosterstadiet, på spädbarns- eller tonårsstadiet osv. Därför anser vi att alla ofödda har samma rätt att inte avsiktligt berövas livet genom abort.

Bör foster tilldelas t.ex. personnummer eller vara juridiska personer?
Personnummer ges ju inte idag heller till ofödda barn som kommer att få födas och såvitt vi vet ges inte heller personnummer till ofödda i länder där abort är förbjudet. Det är inte svårare än att vi anser att alla ofödda barn har samma rätt att inte berövas livet genom abort.

Bör abort betraktas som mord?
Abort är redan att avsiktligt avsluta ett ofött barns liv. Vi ser dock inget behov att använda andra ord än vad abortlagen säger, vilket är ”abort”. Vi använder inte heller ordet ”mord” om dödshjälp eller assisterat självmord trots att vi anser att även de företeelserna är fel.

Ni hävdar att inga kvinnor kommer att nekas livsnödvändig vård även vid restriktioner kring abort. Men hur ska man säkerställa att läkare inte avstår från akuta ingrepp av rädsla för att bli stämda för att ha utfört en olaglig abort?
Skulle en gravid kvinna bli utan vård i en akut situation har en allvarlig vårdmiss skett och sådant kan tyvärr förekomma oavsett hur abortlagen ser ut. Läkare kan ha missförstått lagen eller allvaret i kvinnans tillstånd.

Det är viktigt att känna till att i länder där abortlagen är restriktiv, men standarden på vården i övrigt är hög, så är mödradödligheten låg. Till exempel Polen och Malta tillhör de länder som har lägst mödradödlighet i hela världen enligt WHO:s statistik (2020). I abortliberala länder där standarden på vården däremot är låg är mödradödligheten högre, som till exempel i Indien och Sydafrika.
Dessutom förekommer att kvinnor dör av lagliga aborter även i abortliberala länder där standarden på vården generellt är hög. Sedan 2020 har minst fyra kvinnor dött av lagliga aborter i Storbritannien och Kanada.

Många läkare och forskare skriver under på att abort inte är nödvändigt vid graviditetskomplikationer för att rädda en kvinnas liv. Det betyder dock inte att dessa motsätter sig att mamman och barnet snabbt separeras i akuta situationer. Detta görs rutinmässigt även av prolife-läkare i länder där abort är förbjudet, oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte, och utan att de anses begå tjänstefel eller lagbrott. Skulle barnet inte överleva ett akut ingrepp är det inte abort utan en oönskad konsekvens av ingreppet som krävdes. En abortläkare på Planned Parenthood medgav inför den amerikanska kongressen 2022 att abortförbud inte innebär något hinder för en kvinna att få adekvat vård vid exempelvis utomkvedshavandeskap. En f.d. domare i Europadomstolen, Giovanni Bonello, skrev i en debattartikel 2022 att ingen någonsin åtalats på Malta för att ha utfört ett akut ingrepp för att rädda en kvinnas liv.

Dessutom är abort vid fara för kvinnans liv ingen garanti för att kvinnan faktiskt överlever. Enligt en rapport från USA 2016 förekom det i 20 fall att kvinnor dog ändå (1998–2010), fastän de fick abort på grund av graviditetskomplikationer som utgjorde fara för deras liv.

De grupper som påverkas mest av restriktioner för abort är de socioekonomiskt svaga. Välbeställda, högutbildade kan alltid få abort om de vill – de kan resa och de kan betala. Hur kan man möta det problemet?
I USA finns t.ex. fler graviditetscentra än abortkliniker. För varje abortklinik finns 3–4 graviditetscentra, varav vissa drivs ideellt. Det finns alltså många som är beredda att gå den extra milen för att kvinnor i krisgraviditeter ska slippa genomgå abort. Dessa erbjuder också långsiktig hjälp med förnödenheter, föräldrakurser och utbildningar. Särskilt upprörande är därför att flera av dessa graviditetscentra vandaliserats sedan Roe mot Wade föll.

Ni menar att abort inte är vård, eftersom graviditet inte är en sjukdom. Om abort inte är vård, vilket begrepp bör användas?
Abortlagen kallar inte heller abort för ”vård” utan säger att abort får utföras om det inte ”på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa”. Vi ser ingen anledning att använda andra ord än vad abortlagen säger.

Hur ser ni på argumentet att abort är en demokratifråga, dvs. att varje person har frihet att bestämma över sitt liv och sina val?
Rätten till liv är det mest grundläggande i demokratier och bör gälla alla, inklusive ofödda. Det borde därför vara en självklarhet i just demokratier att den starkare parten skyddar och försvarar livet för den svagare och försvarslösa parten. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, säger i inledningen att barnet på grund av sin omognad har rätt till särskild omvårdnad och lämpligt rättsligt skydd både före och efter födseln.

Friheten att bestämma över sitt liv och sina val har också blivit som en magisk slogan som om alla val var lika goda. Man kan inte försvara rätten att välja utan att också specificera vilka val som avses. Vi kan vara för valfrihet när det gäller var vi ska bo, vilken bil vi vill ha och många andra frågor som handlar om tycke och smak, och som inte skadar andra. Samma gäller valfrihet om religion, politik och livsstil, även om andra gör val som vi själva inte håller med om. Men när det gäller kidnappning, rån, barnmisshandel osv. så är de flesta definitivt inte för valfrihet. Den som är för valfrihet vid abort förnekar en annan människa hennes rätt att fortsätta leva och att i framtiden göra sina egna val.

Abort framställs ofta som en kvinnofråga, trots att det involverar både män och kvinnor. Den som ofrivilligt blir förälder får ett livslångt ansvar. Vad skulle kunna säkerställa att detta ansvar inte enbart hamnar på modern?
Att bli ”ofrivilligt bli förälder” är nog främst en tillfällig känsla under graviditeten, även om den känslan kan vara nog så stark just då. Den absoluta majoriteten som valt att föda sitt barn ångrar det inte när barnet väl är fött, trots ansvaret det onekligen innebär. Majoriteten av kvinnor som nekats abort och fött sitt barn önskar fem år senare inte längre att de hade gjort abort och knyter också an till sitt barn på ett normalt sätt enligt ”the Turnaway Study”.

”Livslångt ansvar” är inte heller automatiskt något negativt. Det är ett livslångt ansvar som trots vissa umbäranden samtidigt ger glädje och mening åt livet och berikar det för både kvinnor och män.
Även vid andra skeenden i livet, som t.ex. vid en skilsmässa, måste man komma överens om en ansvarsfördelning, så det bör inte vara omöjligt vid en oönskad graviditet heller.

Vilka frågor borde lyftas mer både i Sverige och internationellt när det gäller abort?
• Att abort är en riskfaktor för mental ohälsa och självmord.
• Att många kvinnor känner sig pressade till abort.
• Att kvinnor i utsatta situationer som exempelvis människohandel tvingas till upprepade aborter.
• Att män och andra anhöriga mår dåligt av abort.

Läs mer om abort!

Dödshjälp

Vad anser ni om dödshjälp?
Vi är emot dödshjälp och vill att det nuvarande förbudet mot dödshjälp och läkarassisterat självmord bevaras. Det finns inget land som klarat sig undan ”det sluttande planet” efter legalisering av dödshjälp. Lagen som från början marknadsförs som en yttersta nödlösning för att lindra lidandet hos en döende människa, utvidgas snart till att omfatta fler grupper. I Belgien fick en fysiskt frisk 23-årig kvinna dödshjälp 2022 för att hon led av posttraumatisk stress efter terrordådet på Bryssels flygplats 2016. Det kommer kontinuerligt rapporter från Kanada om att funktionsnedsatta både erbjuds och beviljas dödshjälp, trots att de med rätt hjälp hade kunnat leva länge till.

Oregonmodellen, där enbart assisterat självmord är tillåtet, omtalas i Sverige som en vattentät modell. Men det beror på att komplikationer är underrapporterade, bland annat eftersom patienten kan ta preparatet ensam eller med anhöriga. En läkare är inte alltid närvarande vid dödsögonblicket. Men bland de komplikationer som rapporterats finns (enligt Claphaminstitutets rapport ”Hotet mot värdigheten” från 2017) exempelvis kräkningar, flämtningar, aggressivitet och att döden dragit ut flera timmar på tiden.

Vi anser att en god palliativ vård och möjlighet till palliativ sedering (dvs. att den döende får sova sista tiden i livet) är en mer värdig lösning på lidande i livets slutskede. Vårdens grundläggande etik är att aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta. Läkarens uppgift ska alltid vara att värna livet.

Läs mer om dödshjälp!

Fosterdiagnostik

Vilka risker ser ni med trenden kring fosterdiagnostik?
Riskerna är att det utvecklas till en form av rasbiologi, dvs. att barn med vissa avvikelser sorteras bort. I Danmark och på Island aborteras majoriteten av alla barn med Downs syndrom. Och i Storbritannien kan man få abort ända fram till födseln om barnet har någon avvikelse. I de fall fosterdiagnostiken har som syfte att hjälpa/bota barnet redan under graviditeten är det naturligtvis positivt.

Läs mer om fosterdiagnostik!

Samvetsfrihet

Vad anser ni om samvetsfrihet vid abort?
Vi anser att abort är fel, eftersom det avsiktligt avslutar ett ofött barns liv. Sjukvårdspersonal borde därför ha rätt att åberopa samvetsfrihet, vilket också var tanken enligt förarbetet till den svenska abortlagen. Majoriteten av Europarådets 47 medlemmar tillämpar samvetsfrihet vid abort. Länder som inte har samvetsfrihet i abortlagen har åtminstone samvetsfrihet i grundlagen (t ex. Finland). Det är Sverige som är det avvikande landet när det kommer till samvetsfrihet vid abort.

De som är negativa till samvetsfrihet vid abort brukar framhålla att vård är en rättighet, men att det inte är en rättighet att bli t.ex. gynekolog och att den som inte vill utföra arbetets alla moment bör välja ett annat yrke. Hur ser ni på det argumentet?

Samvetsfrihet är inte att godtyckligt välja bland arbetsuppgifte, utan främst att tillåtas avstå från att utsläcka mänskligt liv. Abort är ingen huvuduppgift för vården, utan genom historien har vårdens uppgift varit att ”aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Genèvedeklarationen från 1948 säger bland annat att en läkare bör hysa den största respekt för mänskligt liv från befruktningen och inte ens under hot använda sin medicinska kunskap mot mänsklighetens lagar. Deklarationen bygger på den Hippokratiska eden som i över 2 000 år använts som etisk riktlinje för läkare världen över. Enligt den ska läkare inte ge dödligt gift eller fosterfördrivande medel till någon.

Samvetsfrihet är dessutom en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen som sedan 1995 är svensk lag, och förarbetet till den svenska abortlagen bejakar samvetsfrihet. Resolution 1763, som 2010 antagits av Europarådets parlamentariska församling, klargör att samvetsfrihet för vårdpersonal gäller vid abort.

Under de svenska barnmorskefallens rättsprocesser framkom att vissa barnmorskor fått undantag från att delta i förlossningar eftersom det var känsligt för dem som själva inte kunde få barn. Dessa utför inte heller alla moment men anses kunna fylla en viktig funktion inom sitt yrke ändå.

Att det inte är en rättighet att bli gynekolog (eller barnmorska) känns i ljuset av allt detta som ett argument som väger för lätt. Det är ingen rättighet att bli journalist, präst eller polis heller men ändå åtnjuter dessa yrkesgrupper än så länge en viss samvetsfrihet. Och åtminstone tidigare kunde man göra vapenfri militärtjänst.

Läs mer om samvetsfrihet!

Surrogatmödraskap

Vad anser ni om surrogatmödrarskap?
Vi är emot all form av surrogatmödraskap, oavsett om det är med eller utan betalning, oavsett om de beställande föräldrarna har biologisk koppling till barnet eller inte, och oavsett om de beställande föräldrarna är ett heterosexuellt eller ett samkönat par.

Vi vill dock understryka att vi har förståelse för att ofrivillig barnlöshet kan innebära en djup sorg. Vår syn på barn som redan blivit till genom surrogatmödraskap är också att de naturligtvis har ett eget unikt människovärde precis som alla andra. Det är själva företeelsen surrogatmödraskap som vi är emot, och anledningen är bland annat att barn och kvinnor behandlas som handelsvaror.

Finns det fördelar med surrogatmödraskap för kvinnor som inte själva kan få barn men ändå vill skapa en familj?
Vi anser nog ändå att det är inhumant att sätta i system att ett nyfött barn ska separeras från den mamma vars röst, beröring och hjärtslag det under graviditeten lärt känna igen. Den anknytning som redan börjat under graviditeten blir avbruten.

Alla förstår att adoptivbarn påverkas av att separeras från sin mamma, men vid adoption är det något oförutsett som inträffat som gör att barnet har behov av en ny familj. Vid surrogatarrangemang är det istället vuxnas behov som är utgångspunkten. Där är det på förhand planerat att det nyfödda barnet ska utsättas för en permanent separation.

Separationen kan också vara traumatisk för surrogatmamman. Och för att få bli surrogatmamma måste hon dessutom ha fött minst ett barn, så även hennes egna barn påverkas sannolikt negativt av att det nyfödda barnet lämnas bort. Det kan leda till ängslan för att själv också bli bortlämnad. Enligt Uppdrag Gransknings reportage 2018 om surrogatmammor i Ukraina uttryckte sonen till en surrogatmamma att ”mamma sålde bebisen”.

Läs mer om surrogatmödraskap!