Upplev frihet i förlåtelse!
Vi lever i en värld med brustna relationer, övergivenhet och beslut vi tagit som skadat oss själva och andra. Förlåtelse upprättar relationer och helar dina känslor. Det befriar dig själv och andra från skuld. Förlåtelse är dock något du väljer. Ingen kan tvinga dig till det. För att förlåtelsen verkligen ska kunna förändra något måste det komma från ditt hjärta. Men det finns mycket som kan komma i vägen för förlåtelse. Om hindren känns för stora kanske man drar sig undan. Läs om de hinder för förlåtelse som finns.
Förlåtelse är en process som tar olika lång tid. Börja där du är och låt det komma lite i taget. Det är viktigt att förstå vem och vad du behöver förlåta, samt vilka du behöver be om förlåtelse. Det svåraste kan vara att förlåta sig själv. Kom ihåg att förlåtelse är en handling, inte nödvändigtvis något du känner. Många upplever också att de vill be sitt aborterade barn om förlåtelse. Och de som tror på Gud söker förlåtelse hos Honom.
Vad behöver du då göra?
- Gör en lista på de personer du behöver förlåta. Listan kommer förmodligen bli lik den du gjorde på personer du var arg på tidigare. Listan kan innehålla barnets far, dina föräldrar, dig själv, din läkare, vänner, församling eller annan gemenskap eller Gud.
- Gör en lista över saker du är beredd att förlåta andra för. Du kan få hjälp från din dagbok eller de brev du tidigare skrivit
- Gå igenom din lista och förlåt varje person genom att säga högt för dig själv t.ex. ”Mamma, jag förlåter dig för att du tvingade mig att göra abort.”
- Förstör listan när du är klar, så att ingen får tag på den.
Om du känner behov av att be någon om förlåtelse brukar vi uppmuntra våra klienter att fråga sig själva vilka deras motiv är för ett personligt samtal och vad de vinner på det. Tala personligt med människor endast om detta inte kommer att såra dem, andra eller dig själv. Vår huvudregel är att följa sitt hjärta. Ibland funkar det lika bra att skriva ett brev som du inte skickar. Vi tror också att förlåtelse till stor del är en sak mellan dig och Gud.
Här följer tre personliga exempel:
Denise:
Jag berättade för en vän om min abort efter att jag börjat ta itu med en del av min vrede, bitterhet och upprördhet mot den aborterade bebisens pappa. Det var huvudsakligen på det området som Gud hjälpte mig med förlåtelsen. Den kom gradvis och bitterheten försvann så småningom, och jag kunde då önska även honom det bästa i livet. Förlåtelsen har verkligen en central plats i läkedomen efter en abort. I mitt fall gällde det flera olika saker och gick i olika steg.
Carol:
Förlåtelse var något som tog väldigt lång tid för mig. Vid min första abort var jag 16 år och kände mig inträngd i ett hörn. Andra aborten gjorde jag vid 18-års ålder och blev då tvingad av min man. Jag tog på mig hela skulden och kände mig ovärdig. Jag har gått till en rådgivare och helt och fullt tagit emot förlåtelse från Gud. Det finns ögonblick då jag minns något från aborterna och det skär som ett rakblad i mig. En gång när jag var ledsen över aborterna, tog min son mitt ansikte mellan sina händer och sa ”Vad är det mamma?” Jag såg in i hans stora, bruna ögon och såg Guds ofantliga nåd. Jag ser så mycket av Guds kärlek i honom.
Vicki:
Förlåtelse har kommit till mig på två olika sätt. Efter en lång och jobbig tid, med försök att ersätta förlusten genom att ta hand om fosterbarn, insåg jag plötsligt mina försök att förtjäna förlåtelse. Det hade gått fjorton år och jag insåg hur ledsen jag var över att min mamma tvingade mig att göra abort. Jag förstod då att inga av mina goda gärningar kunde ändra på det som hänt. Det andra sättet, som är mycket svårare, är den långsamma processen att förlåta någon annan. När de arga och hatiska tankarna inte längre fanns där kunde jag känna att jag förlåtit min mamma.
Från boken En tid för läkedom (2005) av Luci Freed, legitimerad psykolog & Penny Salazar, socionom. Båda har många års erfarenhet av rådgivning och terapi efter abort.