Ja, kvinnan har rätt till sin kropp. Men barnet som finns i kvinnans kropp är en genetiskt unik och egen individ, som också har rätt till sin kropp. Det krävs en biologisk specialkonstruktion (moderkakan) för att barnet ska kunna stanna kvar och inte stötas ut som den främmande varelse det är. Moderkakan gör att mammans immunförsvar inte identifierar det ofödda barnet, samtidigt som barnet får full tillgång till mamman för upptag av näring. Utan moderkakan är en fortsatt graviditet helt omöjlig av en rad orsaker. Påståendet att fostret är en del av kvinnans kropp, precis som ett finger eller en tumör, är felaktigt. Varje litet barn är redan vid befruktningen en genetiskt unik individ och exempelvis blodgrupp, kön och ögon- och hårfärg är redan bestämda.
Om man verkligen tänker efter är det inte självklart. Kvinnan får exempelvis inte göra abort hur länge som helst under graviditeten. Och inte i någon annan situation hävdar man att en människa ska få bestämma att en annan människas liv ska avslutas. Varför ska det vara så under den tid vi befinner oss i vår mammas mage? Dessutom påverkas kvinnans val av andra faktorer som t.ex. mannens och anhörigas reaktion på graviditeten, hur samhället ser på ofödda barn, ekonomiska och sociala faktorer, samt hur lagstiftningen ser ut. Det är svårt att hävda att kvinnans val är ”fritt”. Det vanligaste är att hon vid tillfället känt att hon inte hade något annat val än att göra abort. Det kan bero på direkt press från omgivningen eller att hon indirekt upplevt att hon inte fått det stöd hon behövde av närstående eller av samhället. Enligt en faktagranskad studie från 2023 uppgav 61 procent av kvinnorna att de upplevt press utifrån att göra abort.
KÄLLA: Cureus | Effects of Pressure to Abort on Women’s Emotional Responses and Mental Health | Article
Idag strävar man efter att abort skall ses som vård, och man använder ofta ordet ”abortvård” för att inte skuldbelägga kvinnan. Men detta gör att kvinnor inte får den information de behöver. TV4 hade en temavecka om abort i programmet "Malou efter tio" hösten 2019. En gemensam röd tråd kunde skönjas bland samtliga gäster. Ingen upplevde att de fått tillräckligt med information från vården inför aborten.
Bland annat retorikexperten Elaine Eksvärd menade att kvinnor behöver få veta sanningen om vad abort innebär. Att dra likhetstecken mellan abort och vård blir missvisande. Vård handlar om tillsyn, omsorg och omvårdnad av människor som är sjuka. Abort handlar inte om att vårda någon som är sjuk och är därför inte vård.
Tusentals läkare skriver under på att abort inte behövs vid graviditetskomplikationer för att rädda en kvinnas liv. Det betyder dock inte att dessa motsätter sig att mamman och barnet snabbt separeras i akuta situationer. Detta görs rutinmässigt även av prolife-läkare i länder där abort är förbjudet, oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte, och utan att de anses begå tjänstefel eller lagbrott. En abortläkare på Planned Parenthood medgav inför den amerikanska kongressen 2022 att abortförbud inte innebär något hinder för en kvinna att få adekvat vård.
Varken missfall, eventuellt kirurgiskt ingrepp efter missfall, eller operation vid utomkvedshavandeskap är abort. Ej heller är exempelvis cancerbehandling av en gravid kvinna abort, även om det ofödda barnet dör. Dödsfallet är i så fall en oönskad andrahandseffekt av behandlingen som krävdes. Om komplikationer uppstår i slutet av graviditeten kan akut förlossning eller kejsarsnitt i bästa fall rädda bådas liv.
Den amerikanska gynekologen Ingrid Skop sade 2019 att hon under 27 år förlöst över 5 000 barn och att hon aldrig behövt ta livet av en patient för att rädda en annan. Gynekologen Brent Boles sade i en intervju 2021 att han under sin närmare 30-åriga karriär endast en gång varit med om att den akuta förlossningen behövde göras så tidigt att barnet dog.
Abort på grund av våldtäkt utgör mindre än 1 procent av alla aborter. Drygt 99 procent görs alltså av andra orsaker. Våldtäkt är ett väldigt allvarligt brott och alla brottsoffer behöver mycket stöd och hjälp. I de fall då våldtäkten leder till en graviditet måste man vara försiktig med vem som ges skulden. Barnet har ingen skuld i att det blivit till och lika sant är att det inte ska få påverka människovärdet. Samtidigt är det begripligt att det kan vara känslomässigt svårt för en kvinna att bära och föda ett barn som tillkommit på ett allt annat än kärleksfullt sätt. En kvinna i den situationen behöver väldigt mycket stöd och omtanke oavsett vilket beslut hon fattar. Vissa som gjort abort på grund av våldtäkt har efteråt sagt att aborten blev det som skyddade förövaren och tog inte bort traumat av våldtäkten, utan la i stället till ytterligare skuld. Somliga kvinnor har vittnat om lidande på grund av aborttraumat långt efter att våldtäktstraumat har förbleknat. Det finns människor som lever idag och som blivit till på grund av en våldtäkt. De har rätt att leva och är glada och stolta över sina mammor för att de inte gjorde abort. Ett av de mest kända exemplen är den amerikanska advokaten Rebecka Kiessling som startat en egen prolife-organisation.
Vi förutsätter att de allra flesta graviditeter börjar med ett samlag utan våld eller tvång. Vi förutsätter också att både hon och han vet att resultatet kan bli barn. Då är det rimligt att förutsätta att båda också är beredda att ta ansvar för sina handlingar och konsekvenserna av dem. Visst gör vi mindre genomtänkta saker i våra liv, men måste då ändå ta ansvar för det vi gör. Det är inte rimligt att låta en annan individ betala med sitt liv för våra misstag. Man kan hävda att om man anser sig mogen att ha sex bör man också vara mogen och beredd att ta ansvar för följderna.
I någon mån är de flesta abortmotståndare, eftersom väldigt få tycker att abort skall vara tillåtet ända fram till födseln. Står man bakom svensk abortlag är man abortmotståndare mellan vecka 19-40, eftersom fri abort inte är tillåtet då. De som förespråkar abort medger också att abort kan vara både fysiskt och psykiskt väldigt påfrestande. Höga aborttal anses inte heller vara något positivt, utan det vanliga är att man vill minska behoven av abort genom bland annat preventivmedel. Vi anser att ofödda barn har rätt till liv och detta är inget som prolife-organisationer bara hittat på. Det står t.ex. i inledningen till FN:s förklaring om barnets rättigheter från 1959 att ”barnet p.g.a. sin fysiska och mentala omognad, behöver särskilt skydd och omvårdnad, inklusive rättsligt skydd, såväl före som efter födseln”. Abort är en kränkning mot den grundläggande rätten till liv som vi alla äger.
Många barn som är oönskade till en början blir önskade senare i graviditeten och väldigt efterlängtade vid födseln. Dessutom finns det många barn som är efterlängtade vid födseln men inte särskilt önskade när de gråter mitt i natten sex veckor senare. Skall föräldrars känslor inför barnet få avgöra om det förtjänar att leva? Om det är så, varför bara före födseln och inte också efter? Att ett ofött barn skulle vara oönskat handlar oftast om en tillfällig känsla hos föräldrarna. Ett barn som finns i sin mammas livmoder har redan blivit till och har rätt att välkomnas, hur oplanerad graviditeten eventuellt är för föräldrarna. Det finns många som ångrar att de gjort abort, men det är svårt att hitta någon som ångrar att de födde sitt barn, trots att förutsättningarna inte var de bästa. Barnet har inget ansvar för att det blivit till och ska inte behöva betala med sitt liv för att det (ofta tillfälligt) anses ovälkommet under graviditeten. Ibland kan en graviditet, som från början var välkommen, bli ovälkommen om det ofödda barnet konstateras ha någon avvikelse eller sjukdom, och istället för att få stöd kan föräldrar då tyvärr känna en press från vården att göra abort. Människovärdet är dock detsamma oavsett hälsotillstånd, och det bör gälla även för ofödda.
Idag strävar man efter att abort ska ses som vilket ingrepp som helst och därför kallar man det numera för abortvård. Detta gör dock att de negativa konsekvenserna tonas ned och kvinnor (och män) är ofta oförberedda på hur traumatisk abort kan vara. Journalisten Emilie Roslund är bara ett exempel på kvinnor som uppgett att den fysiska smärtan var mycket värre än i Vårdguidens information. I Expressen 2016 beskrev hon en tidig abort med feber, kramper, kräkningar och en långt utdragen smärta. Roslund menar att den generella bilden av abort är alltför förenklad och att hennes erfarenhet inte är unik. De flesta i hennes närhet hade nästintill identiska upplevelser av sina aborter. Hon hävdar att ingen gynnas av att bilden av abort förskönas. Vill du veta mer kan du läsa vår rapport ”Hur mår kvinnor efter abort?”. Ladda ner på manniskovarde.se/rapporter. "Varför vill man få abort att framstå som något okomplicerat?" (expressen.se)