Ja, kvinnan har rätt till sin kropp. Men barnet som finns i kvinnans kropp är en unik och egen individ, som också har rätt till sin kropp. Det krävs en specialkonstruktion som kallas moderkakan, för att barnet ska kunna stanna kvar och inte stötas ut som den främmande varelse det är. Moderkakan gör att mammans immunförsvar inte identifierar det ofödda barnet, samtidigt som barnet får full tillgång till mamman för upptag av näring. Utan moderkakan är en fortsatt graviditet helt omöjlig av en rad orsaker. Påståendet att fostret är en del av kvinnans kropp, precis som ett finger eller en tumör, är felaktigt. Varje litet barn är redan vid befruktningen en genetiskt unik individ och exempelvis blodgrupp, kön och ögon- och hårfärg är redan bestämda.
Ja, det kan man tycka. Men inte i någon annan situation hävdar man att en människa ska få bestämma att en annan människas liv ska avbrytas. Det är inte alls självklart att det ska vara så under den tid vi befinner oss i vår mammas mage. Dessutom påverkas kvinnans val av andra faktorer som t ex mannens reaktion på graviditeten, hur samhället ser på ofödda barn, ekonomiska och sociala faktorer, samt hur lagstiftningen ser ut. Det är svårt att hävda att kvinnans val är ”fritt”. Det vanligaste är att hon vid tillfället känt att hon inte hade något annat val än att göra abort. Det kan bero på direkt press från omgivningen eller att hon indirekt upplevt att hon inte fått det stöd hon behövde av närstående eller av samhället.
Vård handlar om tillsyn, omsorg och omvårdnad av människor som är sjuka. Abort handlar inte om att vårda någon som är sjuk och är därför inte vård. Idag strävar man efter att abort skall ses som vård, och man använder ofta ordet ”abortvård” för att inte skuldbelägga kvinnan. Men detta gör också att kvinnor inte får den information de behöver. Hösten 2019 hade TV4 en temavecka om abort i Malou efter tio. En gemensam röd tråd kunde skönjas bland samtliga gäster. Ingen upplevde att de fått tillräckligt med information från vården inför aborten. Bland annat retorikexperten Elaine Eksvärd menade att kvinnor behöver få veta sanningen om vad abort innebär. Att dra likhetstecken mellan abort och vård blir missvisande.
Abort för att rädda en kvinnas liv är extremt ovanligt. Everett Koop, som var chef för hälsovården i USA, hävdade att under sina 38 år som barnkirurg aldrig hade varit med om ett enda fall där man var tvungen att göra abort för att rädda en kvinnas liv. Vid utomkvedeshavandeskap växer barnet utanför livmodern och kommer inte överleva. Då krävs en operation för att avlägsna det ofödda barnet för att rädda moderns liv. Detta anses inte vara abort inom någon prolife-organisation. Cancerbehandling för att rädda en gravid kvinnas liv, och som kan ha till följd att barnet inte överlever, kan inte kallas abort eftersom syftet inte är att barnet ska dö. Det är en andrahandseffekt av en behandling avsedd att rädda kvinnans liv. Det finns också kvinnor som trots cancerbehandling under graviditeten fött levande friska barn. Det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta aborter sker av andra skäl än att rädda kvinnans liv. Om det uppstår komplikationer i slutet av en graviditet kan akut förlossning eller kejsarsnitt i bästa fall rädda bådas liv. När två liv är hotade och man bara kan rädda ett, måste läkaren alltid rädda detta liv. I regel är det moderns. Det är bättre att ett liv räddas än att båda går förlorade. Innan fri abort infördes var det lagligt med abort för att rädda moderns liv och skulle fortfarande vara lagligt om abort förbjöds. Där restriktiva abortlagar råder bortser man ändå aldrig från moderns rätt till liv. I motsats till vad somliga aborträttsförespråkare påstått föreligger det ingen som helst risk för att kvinnor vars liv är i fara inte skulle få behandling, inte ens i den tragiska situation då sådan behandling skulle leda till ett ofött barns död.
Graviditet vid våldtäkt är extremt ovanligt och aborter vid våldtäkt handlar om mindre än 1 procent av alla aborter. De allra flesta aborter, drygt 99 procent alltså, gör av sociala skäl, dvs att en graviditet inte passar in i livet för tillfället. Våldtäkt är ett väldigt allvarligt brott och alla brottsoffer behöver mycket stöd och hjälp. I de ovanliga fall att våldtäkten leder till en graviditet måste man vara försiktig med vem som ges skulden. Barnet har ingen skuld i att det blivit till och lika sant är att det inte kan få påverka människovärdet. Samtidigt är det begripligt att det kan vara känslomässigt svårt för en kvinna att bära och föda ett barn som tillkommit på ett allt annat än kärleksfullt sätt. En kvinna i den situationen behöver väldigt mycket stöd och omtanke oavsett vilket beslut hon fattar. Vissa som gjort abort på grund av våldtäkt har efteråt sagt att aborten blev det som skyddade förövaren, och tog inte bort traumat av att ha blivit utsatt för ett övergrepp, utan la istället till ytterligare skuld. En feministisk grupp har sagt: ”Somliga kvinnor har vittnat om lidande på grund av aborttraumat långt efter att våldtäktstraumat har förbleknat.” Det finns människor som lever idag och som blivit till på grund av en våldtäkt. De har rätt att leva och är glada och stolta över sina mammor för att de inte gjorde abort. Ett av de mest kända exemplen är den amerikanska advokaten Rebecka Kiessling som startat en egen prolife-organisation. Källa: https://rebeccakiessling.com
Vi förutsätter att de allra flesta graviditeter börjar med ett samlag utan våld eller tvång. Vi förutsätter också att både hon och han vet att resultatet kan bli barn. Då är det rimligt att förutsätta att båda också är beredda att ta ansvar för sina handlingar och konsekvenserna av dem. Visst gör vi mindre genomtänkta saker i våra liv, men måste då ändå ta ansvar för det vi gör. Det är inte rimligt att låta en annan individ betala med sitt liv för våra misstag. Man kan hävda att om man anser sig mogen att ha sex bör man också vara mogen och beredd att ta ansvar för följderna.
I någon mån är de flesta abortmotståndare, eftersom väldigt få tycker att abort att skall vara tillåtet ända fram till födseln. De som förespråkar abort medger också att det inte är någon dans på rosor. En abort kan vara både fysiskt och psykiskt väldigt påfrestande och kan få konsekvenser direkt eller längre fram. Samhället satsar resurser på att begränsa antalet aborter, och varför skulle man göra det om abort enbart är något bra. Vi anser att ofödda barn har rätt till liv. Detta är inget som prolife-organisationer hittat på, utan det står t.ex. i inledningen till FN:s förklaring om barnets rättigheter från 1959 att ”barnet pga sin fysiska och mentala omognad, behöver särskilt skydd och omvårdnad, inklusive rättsligt skydd, såväl före som efter födseln”. Abort är en kränkning mot den grundläggande rätten till liv som vi alla äger.
Visst kan man önska att det vore så. Samtidigt är det alldeles orimligt att människor som inte är ”välkomna” eller ”önskvärda” skall elimineras. Om man uppfattas som välkommen eller inte har också väldigt mycket med omgivningens attityder att göra och hur samhället ser ut. Om bara friska och önskade människor ska betraktas som värdefulla blir samhället hårt och omänskligt. Det finns också många barn som är oönskade till en början, men som senare i graviditeten är efterlängtade och väldigt efterlängtade när de föds. För de flesta som funderar över abort är beslutet svårt. Det finns många olika skäl till varför en abort utförs. Ofta kan det bero på att föräldrarna helt enkelt anser att det inte är läge att behålla barnet eller att barnet har någon avvikelse eller funktionsnedsättning. I sådana fall är det viktigt med stöd från omgivningen, vården och övriga samhället. Men tyvärr är det vanligt att kvinnor upplever press från vården att göra abort om något visar sig vara avvikande med barnet. Vi arbetar för att samhället istället ska ge stöd till kvinnor och till familjer så att fler barn ska få chansen att födas. Barnet inte ska behöva betala med sitt liv för att dess föräldrar inte har de perfekta förutsättningarna för att ta emot barnet. Vi anser också att alla barn är lika värda oavsett kön eller funktionsnedsättningar.
Idag strävar man efter att abort ska ses som vilket ingrepp som helst, och att det helst skall ses som vård för kvinnor. Man pratar om abortvård. Det här gör att information om abort och dess konsekvenser tonas ner och man undviker att prata om det. Eftersom kvinnor får väldigt lite information så är de inte heller förberedda på vad som väntar vid själva aborten och hur de kan må efteråt. TV4 hade hösten 2019 en temavecka om abort i Malou efter tio. Erfarenheterna var blandade hos gästerna, men en gemensam röd tråd kunde skönjas hos samtliga. Ingen av dem upplevde att de fått tillräckligt med information från vården angående de psykiska eller fysiska reaktioner som drabbat dem. Många av dem hade chockats över bemötandet, som de uppfattade som ”löpande bandet”. De hade också tagits på sängen av de egna känslorna som de överväldigats av under processens gång, men även efteråt. Författaren och retorikexperten Elaine Eksvärd menade att de psykologiska konsekvenserna måste lyftas, och att kvinnor har rätt att veta sanningen om vad en abort innebär. I Expressen den 21 januari 2016 skrev Emilie Roslund en artikel om den fysiska smärtan vid en tidig abort, med feber, kramper, kräkningar och en långt utdragen smärta, mycket värre än i Vårdguidens information. Hon frågar sig till vems fördel man vill få abort att framstå som något okomplicerat. Roslund menar att bilden som ges är alltför förenklad, och att hennes berättelse inte är unik. De flesta i hennes närhet som hade erfarenhet av abort delade hennes upplevelse. Gemensamt var dessutom att ingen pratade om den. Hon menar vidare att vi aldrig får en realistisk bild av hur det är att genomgå en abort om det förmedlas som något enkelt och okomplicerat. Abort är inte ett enkelt ingrepp. Forskningen visar att många mår dåligt av en abort och att många gör det under lång tid efteråt. Vill du veta mer kan du läsa vår rapport ”Hur mår kvinnor efter abort?”. Finns att ladda ner på manniskovarde.se/rapporter.

Publicerad: 2020-09-21 vid 14:27, Senast uppdaterad: 2021-12-17 vid 10:00