Ska man dra detta argument till sin spets så består vi alla av celler, till exempel muskelceller, benceller och blodceller, vilka är anpassade till sina specifika uppgifter. Redan vid befruktningen har en ny människa skapats med ett eget unikt DNA som är detsamma resten av livet, och exempelvis kön, ögonfärg och blodgrupp är redan då bestämda. Vid 21 dagar efter befruktningen börjar hjärtat slå och vid 40 dagar kan hjärnvågor registreras. Omkring graviditetsvecka 10 finns alla organ på plats och behöver bara näring och skydd för att fortsätta utvecklas.
En parasit är en organism av en främmande art som inkräktar på en värd av annan art för att skada. Det är till exempel en parasit som orsakar sjukdomen malaria, och vissa parasiter lever utanpå kroppen och orsakar eksem. Parasiter sprids vanligtvis via insekter, mat eller vatten. Vid befruktningen bildas däremot en ny människa av samma art som föräldrarna. Barnet har blivit till genom samlag och är ingen inkräktare. Mamman och barnet lever istället i symbios där barnet får utvecklas och växa i livmodern.
Om detta var sant skulle det synas i statistiken på mödradödlighet men det gör det inte. I Sverige hade man fått bukt med hög mödradödlighet långt innan legalisering av fri abort, främst tack vare att antibiotikan vann mark. Malta och Polen, som har nästintill abortförbud, har samtidigt världens lägsta mödradödlighet. I Chile fortsatte mödradödligheten att sjunka efter att landet infört abortförbud 1989. Sierra Leone är däremot ett land med abortförbud som faktiskt har hög mödradödlighet. Dock är mödradödligheten även där kraftigt på nedåtgående utan att man legaliserat abort. För att få bukt med hög mödradödlighet behöver man tillgång till god mödra- och akutvård under graviditet, förlossning och eftervård. Man behöver tillgång till antibiotika, mediciner och teknologi för blodtransfusioner, samt en god infrastruktur så att det går lätt och snabbt att tillkalla och få en ambulans. Utan dessa faktorer riskerar gravida och födande kvinnor att dö även om abort är lagligt.
Ja, kvinnan har rätt till sin kropp. Men barnet som finns i kvinnans kropp är en genetiskt unik och egen individ, som också har rätt till sin kropp. Exempelvis blodgrupp, kön och ögon- och hårfärg är bestämda redan vid befruktningen. Moderkakan är dessutom en biologisk specialkonstruktion som krävs för att barnet ska kunna stanna kvar och inte stötas ut. Den gör att mammans immunförsvar inte identifierar det ofödda barnet, samtidigt som barnet får full tillgång till mamman för upptag av näring. Påståendet att fostret är en del av kvinnans kropp, precis som ett finger eller en tumör, är därför felaktigt.
Om man verkligen tänker efter är det inte självklart. Det är många val som vi inte tillåts göra. Vi får inte röka inomhus på allmänna platser eller köra bil berusade. Vi får inte sälja oss till slaveri eller kräva att vården ska amputera en arm osv. Kvinnan får inte heller göra abort hur sent som helst under graviditeten. Det finns inga andra situationer där vi hävdar att en människa ska få bestämma att en annan människas liv aktivt ska avslutas. Varför ska det vara så under den tid vi befinner oss i vår mammas mage?
Dessutom påverkas kvinnans val av andra faktorer som t.ex. mannens och anhörigas reaktion på graviditeten, hur samhället ser på ofödda barn, ekonomiska och sociala faktorer, samt hur lagstiftningen ser ut. Det är svårt att hävda att kvinnans val är ”fritt”. Det vanligaste är att hon vid tillfället känt att hon inte hade något annat val än att göra abort. Det kan bero på direkt press från omgivningen eller att hon indirekt upplevt att hon inte fått det stöd hon behövde av närstående eller av samhället. Enligt en faktagranskad studie från 2023 uppgav 61 procent av kvinnorna att de upplevt press utifrån att göra abort.
Abort omnämns ofta som ”abortvård”. God vård handlar dock om behandling för sjukdom, men vid abort avslutas medvetet ett ofött barns liv. Dessutom specificeras inte vilken sjukdom som aborten skulle vara behandling för. Informerat samtycke, som är grundläggande inom övrig vård, erhålls nästan aldrig från en kvinna inför en abort. Alternativ till abort diskuteras sällan, ultraljudsbilder på det ofödda barnet visas inte, och riskerna med abort förminskas. Att dra likhetstecken mellan abort och vård blir därför missvisande.
Hösten 2019 hade TV4 en temavecka om abort i ”Malou efter tio”. En gemensam röd tråd kunde skönjas bland samtliga gäster. Ingen upplevde att de fått tillräckligt med information från vården inför aborten. Bland annat retorikexperten Elaine Eksvärd hävdade att kvinnor behöver få veta sanningen om vad abort innebär.
Tusentals läkare skriver under på att abort inte behövs vid graviditetskomplikationer för att rädda en kvinnas liv. Det betyder dock inte att dessa motsätter sig att mamman och barnet snabbt separeras i akuta situationer. Detta görs rutinmässigt även av prolife-läkare i länder där abort är förbjudet, oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte, och utan att de anses begå tjänstefel eller lagbrott. En abortläkare på Planned Parenthood medgav inför den amerikanska kongressen 2022 att abortförbud inte innebär något hinder för en kvinna att få adekvat vård.
Varken missfall, eventuellt kirurgiskt ingrepp efter missfall, eller operation vid utomkvedshavandeskap är abort. Ej heller är exempelvis cancerbehandling av en gravid kvinna abort, även om det ofödda barnet dör. Dödsfallet är i så fall en oönskad andrahandseffekt av behandlingen som krävdes. Om komplikationer uppstår i slutet av graviditeten kan akut förlossning eller kejsarsnitt i bästa fall rädda både mammans och barnets liv.
Den amerikanska gynekologen Ingrid Skop sade 2019 att hon under 27 år förlöst över 5 000 barn och att hon aldrig behövt ta livet av en patient för att rädda en annan. Gynekologen Brent Boles sade i en intervju 2021 att han under sin närmare 30-åriga karriär endast en gång varit med om att den akuta förlossningen behövde göras så tidigt att barnet dog.
Våldtäkt är ett grovt brott och den våldtagna kvinnan behöver allt stöd hon kan få. En abort kan dock inte radera att hon blivit våldtagen, utan kan istället skapa ytterligare ett trauma. Det finns våldtagna kvinnor som låtit sitt barn födas och som hävdar att de aldrig ångrat att de valde livet för sitt barn. Det finns också våldtagna kvinnor som ångrar att de gjorde abort och säger att våldtäkten för länge sedan är bearbetad men att aborten kanske aldrig blir det.
Majoriteten (ca 99 %) av alla aborter görs av helt andra orsaker än våldtäkt. I Sverige förs inte statistik på anledningar till abort, men i delstaten Florida utgjorde andelen abort pga våldtäkt omkring 1 procent av alla aborter enligt statistik från 2018. Och skulle abortförespråkare gå med på att förbjuda abort om undantag fanns för våldtäktsoffer? Naturligtvis inte eftersom de vill ha ”fri abort utan några frågor”.
Vi förutsätter att de allra flesta graviditeter börjar med ett samlag utan våld eller tvång. Vi förutsätter också att både hon och han vet att resultatet kan bli barn. Då är det rimligt att förutsätta att båda också är beredda att ta ansvar för sina handlingar och konsekvenserna av dem. Visst gör vi mindre genomtänkta saker i våra liv, men måste då ändå ta ansvar för det vi gör. Det är inte rimligt att låta en annan individ betala med sitt liv för våra misstag. Man kan hävda att om man anser sig mogen att ha sex bör man också vara mogen och beredd att ta ansvar för följderna.
I någon mån är de flesta abortmotståndare, eftersom väldigt få tycker att abort skall vara tillåtet ända fram till födseln. Står man bakom svensk abortlag är man abortmotståndare mellan vecka 19-40, eftersom fri abort inte är tillåtet då. De som förespråkar abort medger också att abort kan vara både fysiskt och psykiskt väldigt påfrestande. Höga aborttal anses inte heller vara något positivt, utan det vanliga är att man vill minska behoven av abort genom bland annat preventivmedel. Vi anser att ofödda barn har rätt till liv och detta är inget som prolife-organisationer bara hittat på. Det står t.ex. i inledningen till FN:s förklaring om barnets rättigheter från 1959 att ”barnet p.g.a. sin fysiska och mentala omognad behöver särskilt skydd och omvårdnad, inklusive rättsligt skydd, såväl före som efter födseln”. Abort är en kränkning mot den grundläggande rätten till liv som vi alla äger.
Många barn som är oönskade till en början blir önskade senare i graviditeten och väldigt efterlängtade vid födseln. Dessutom finns det många barn som är efterlängtade vid födseln men inte särskilt önskade när de gråter mitt i natten sex veckor senare. Skall föräldrars känslor inför barnet få avgöra om det förtjänar att leva? Om det är så, varför bara före födseln och inte också efter?
Att ett ofött barn skulle vara oönskat handlar oftast om en tillfällig känsla hos föräldrarna. Ett barn som finns i sin mammas livmoder har redan blivit till och har rätt att välkomnas, hur oplanerad graviditeten eventuellt är för föräldrarna. Det finns många som ångrar att de gjort abort, men det är svårt att hitta någon som ångrar att de födde sitt barn, trots att förutsättningarna inte var de bästa. Barnet har inget ansvar för att det blivit till och ska inte behöva betala med sitt liv för att det, ofta tillfälligt, anses ovälkommet under graviditeten.
Ibland kan en graviditet, som från början var välkommen, bli ovälkommen om det ofödda barnet konstateras ha någon avvikelse eller sjukdom, och istället för att få stöd kan föräldrar då tyvärr känna en press från vården att göra abort. Människovärdet är dock detsamma oavsett hälsotillstånd, och det bör gälla även för ofödda.
I samhället generellt finns en agenda att avdramatisera abort. Man kallar ingreppet för ”abortvård” och abortpiller för ”läkemedel”. Man undviker att nämna det ofödda barnet och säger istället att det är ”graviditeten” som stöts ut. På 1177 skriver man att aborten ”kan göra ont” men att man i så fall får smärtlindring. På detta sätt förleds allmänheten att tro att abort är ett enkelt ingrepp. Men det leder också till att abortsökande kvinnor är oförberedda på hur fysiskt och psykiskt påfrestande det kan vara.
I Expressen 2016 beskrev journalisten Emilie Roslund sin abort med feber, kramper, kräkningar och en långt utdragen smärta. Hon skriver att hennes erfarenhet inte är unik, utan att de flesta i hennes närhet hade liknande upplevelser av sina aborter. Hon hävdar att ingen gynnas av att bilden av abort förskönas. På Almedalen 2024 beskrev debattören Jenny Sonesson sin sena och utdragna abort som något hon inte skulle önska sin värsta fiende.