Vad är samvetsfrihet?
Samvetsfrihet handlar om rätten att inte behöva utföra handlingar som strider mot ens samvete och djupaste övertygelse. Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 18) och enligt Europakonventionen (artikel 9) som sedan 1995 är svensk lag. De mänskliga rättigheterna tillkom efter andra världskriget som en motreaktion mot förintelsen. Samvetsfriheten fick tillsammans med tanke- och religionsfriheten ett eget omnämnande eftersom så många, inklusive läkare, hade utfört handlingar mot sitt samvete.
Europakonventionen säger:
Artikel 9.1. ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.”
Artikel 9.2. ”Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Resolution 1763 som 2010 antagits av Europarådet fastslår också att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon annan handling som kan orsaka döden för en människa, ett mänskligt foster eller embryo. Resolutionen fastslår också att ingen får diskrimineras för att man inte vill medverka till något av detta.
Sverige är ett undantag i Europa som varken har samvetsfrihet i abortlagen eller i grundlagen. Majoriteten av Europarådets 47 länder har samvetsfrihet i sina abortlagar, och de som inte har det, har åtminstone samvetsfrihet i sin grundlag, som t ex Finland, Bulgarien, Tjeckien och Georgien. Samtliga länder som legaliserat dödshjälp tillåter även samvetsfrihet för läkare och annan vårdpersonal. Samvetsfrihet är en grundläggande frihet i demokratier, men existerar inte i diktaturer där det är staten som bestämmer vad som är rätt och fel.
Motståndare till samvetsfrihet vid abort gör trivialiserande uttalanden om att samvetsfrihet skulle vara ”vårdvägran” och jämför med svetsare som inte vill svetsa osv. Professor Susanne Wigorts Yngvesson, författare till boken ”Frihet till samvete” (2016), avfärdar dock sådana argument som missförstånd av vad samvetsfrihet innebär. Samvetsfrihet handlar inte om att godtyckligt välja och vraka mellan arbetsuppgifter, och särskilt inte att avstå från huvuduppgiften i ett yrke. Att svetsa är en huvuduppgift för svetsare, medan abort inte är en huvuduppgift för barnmorskor. Svetsning handlar dessutom inte om att medvetet avsluta någons liv. Ordet ”vårdvägran” rimmar också illa mot förarbetet till den svenska abortlagen som är tydlig med att det ”inom vården liksom i arbetslivet i övrigt” ska råda en sund arbetsmiljö där hänsyn tas till enskilda anställdas förutsättningar. I förarbetet sägs vidare att ”Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har tagits upp av flera remissinstanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten.”
Barnmorskefallen
Ellinor Grimmark var sjuksköterska och började vidareutbilda sig till barnmorska. Hon hade inte kunnat föreställa sig att det skulle vara något problem att jobba som barnmorska utan att delta i aborter eftersom hon kände till att det fanns sådana som jobbade med samvetsklausul på svenska sjukhus. När hon sökte jobb tog hon upp frågan om samvetsfrihet i ett tidigt skede med arbetsgivaren, och då nekades hon först två jobb innan hon fick ett muntligt löfte om jobb på förlossningsavdelningen vid Värnamo sjukhus. Grimmark hade varit tydlig med att hon kunde jobba med precis vad som helst och vilka tider på dygnet som helst, men inte med aborter. Arbetsgivaren hade då lovat att lösa frågan om samvetsfrihet. Det rådde brist på barnmorskor på förlossningsavdelningen, och eftersom enbart sena aborter utförs på förlossningsavdelning handlade det statistiskt sett om en abort per år.
Dock drogs löftet om anställning tillbaka efter att chefen läst i media att Grimmark anmält de två första sjukhusen till Diskrimineringsombudsmannen. Hon ansåg att Grimmark inte borde ha uttryckt sina åsikter om abort offentligt. I Jönköpings tingsrätt sade en av cheferna att de i vanliga fall brukar kunna lösa liknande situationer. En annan medger att det indirekt var uppmärksamheten i media som var skälet till att Grimmarks anställning drogs tillbaka, vilket betyder att hennes grundlagsskyddade yttrandefrihet också kränktes.
Linda Steen visste inte heller när hon påbörjade sin utbildning till barnmorska att samvetsfrihet skulle bli ett problem. Bland annat för att aborter är en uppgift för läkare enligt abortlagen. Dessutom kände hon en operationssköterska som inte behövde bistå vid kirurgiska aborter. Steen var från allra första början tydlig i sina kontakter med arbetsgivare att hon inte kunde tänka sig att medverka vid aborter. Hon fick då beskedet att det inte fanns någon plats för henne någonstans inom organisationen och att det berodde på hennes åsikter. Ingen var villig att ens diskutera saken. Dock är huvuduppgiften med barnmorskeyrket att bistå vid förlossningar och att hjälpa nyblivna mammor och deras nyfödda bebisar på BB. Aborterna utgör endast en mindre del av arbetet och detta märktes enligt Steen även i utbildningen, där en stor del av praktiken gjordes på förlossning och BB, medan abortpraktiken avklarades på en halv dag.
Barnmorskeyrket är dessutom brett och innehåller så många olika uppgifter att vissa barnmorskor under sitt yrkesliv kanske aldrig arbetar med förlossningar. Steen påpekar inkonsekvensen i att dessa barnmorskor inte anses olämpliga, trots att de inte heller utför alla uppgifter som ingår i yrket. Det har ju dessutom framkommit att vissa barnmorskor fått undantag från att delta i förlossningar eftersom det var känsligt för dem som själva inte kunde få barn.
Till sist…
Sverige är ett land där mänskliga rättigheter hålls högt. Även samvetsfriheten anses viktig när det handlar om andra frågor, t ex poliser som inte vill delta i utvisningar eller muslimer som inte vill skaka hand med personer av motsatt kön. Även Sveriges tidigare försvarsminister, Peter Hultqvist (S), ansågs lämplig för uppdraget trots att han på grund av samvetsskäl gjort vapenfri militärtjänst. Det är först när samvetsfriheten kopplas till abort som Sverige anser att den bör motarbetas.
Källor:
Samvetsfrihet (manniskovarde.se)
Seminarium om samvetsfrihet (2019)
FALLET ELLINOR GRIMMARK – Människorättsadvokaterna (manniskorattsadvokaterna.se)
FALLET LINDA STEEN – Människorättsadvokaterna (manniskorattsadvokaterna.se)
Reinhold Fahlbeck: Samvetsfrihet finns redan i abortlagen | SvD Debatt
I en analys kring barnmorskefallet går Olof Edsinger igenom den bakomliggande rättspositivistiska kulturen till att utgången blev som den blev. Barnmorskorna och deras biträden har inte bara haft opinionen emot sig, utan de rättsinstanser som har tagit upp deras fall har visat prov på en närmast total ovilja att pröva det som borde vara fallens kärna: frågan om samvetsfrihet inom sjukvården, med hänvisning till Europakonventionen och andra internationella dokument som Sverige har ratificerat. I analysen frågar sig författaren hur vi kan förstå oviljan att gå barnmorskorna till mötes, och ser själv åtminstone tre tydliga paralleller. Analysen går att läsa här.
Källor:
www.echr.coe.int/Documents/Convention_SWE.pdf
http://assembly.coe.int/nw/xml/News/FeaturesManager-View-EN.asp?ID=950
Conscientious objection and induced abortion i Europe (2013) Heino A, Gissler M, Apter D, Fiala C, publicerad i European Journal of Contraception&Reproductive Health Care och Women’s access to lawful medical care:the problem of unregulated use of conscientious objection (2010) av Europarådets rapportör.