Vid adoption är det ett barn som växer i sin biologiska mammas kropp, och som av någon orsak har behov av en ny familj. Barnet finns redan och det är barnets behov av nya föräldrar som är utgångspunkten. Vid surrogatavtal planerar man ett barn och skriver avtal om det innan det blir till. Det är vuxnas behov som är utgångspunkten. Surrogatmödraskap och adoption är alltså två helt olika saker. KÄLLA: https://www.nordicsurrogacy.se/faq-surrogatmamma-gravid-aggdonation/
Man får inte ta för givet att alla samkönade par har samma åsikt i denna fråga. Det finns samkönade par som tar avstånd från all form av surrogatmödraskap, och som känner sig som slagträn för politiska syften och för försäljning av barn och kvinnors kroppar. Britten Gary Powell som själv är homosexuell arbetar för ett globalt förbud mot surrogatmödraskap. Han hävdar att det alltid är pengar inblandade i surrogatavtalen oavsett om de kallas altruistiska eller inte, och att möjligheten att bli föräldrar genom surrogatmödraskap därför enbart gäller de allra rikaste samkönade paren.
Dessutom är det inte enbart samkönade par som inte kan få barn. Många heterosexuella par – och även ensamstående – delar också smärtan som barnlöshet kan innebära. Det är därför inte diskriminering eller homofobi att vara mot surrogatmödraskap.
KÄLLA: https://manniskovarde.se/webbseminarium-om-surrogatmodraskap-gary-powell/
Det finns risker för alla inblandade vid surrogatmödraskap, nämligen för äggdonatorn, för surrogatmamman, för barnet och för det beställande paret.
Inför äggdonation krävs starka hormonbehandlingar. Detta kan leda till biverkningar som exempelvis hyperstimulering av äggstockarna, vilket kan kräva sjukhusbehandling. Det finns fall där hyperstimuleringen också lett till infertilitet hos äggdonatorn.
Surrogatgraviditeter räknas som riskgraviditeter eftersom det oftast är ett ägg från en utomstående donator som inplanterats och inte surrogatmammans eget. På grund av detta förekommer fler komplikationer som exempelvis utomkvedshavandeskap, graviditetsdiabetes, högt blodtryck osv. än vid graviditeter där kvinnan bär på sitt eget biologiska barn och dessa tillstånd kan i värsta fall vara livshotande.
Det finns också en förhöjd risk för att barnet föds för tidigt, vilket i sin tur är en risk för barnets hälsa och liv.
För både surrogatmamman och barnet är det dessutom mentalt påfrestande att permanent separeras från varandra vid födseln.
Embryon kan också används till något som de beställande föräldrarna inte gett sitt samtycke till. Det har hänt att agenturer lurat dem att surrogatmamman väntat ett barn fast hon väntat tvillingar, och det andra barnet har sedan adopterats till en annan familj. Enligt Uppdrag granskning har donerad sperma även i Sverige behandlats vårdslöst och utan donatorns vetskap använts vid fertilitetsbehandlingar åt andra par.
KÄLLOR:
https://www.fertstert.org/article/S0015-0282(17)31941-6/pdf
surrogatmödraskap (manniskovarde.se)
Avslöjar: Spermier kan ha använts utan tillstånd – två fall i Halmstad | SVT Nyheter
För det nyfödda barnet är separationen från surrogatmamman traumatisk oavsett om avtalet är altruistiskt eller kommersiellt, och mellan beställare och surrogatmamman finns alltid en obalans. Avtalet kan innehålla olika krav på surrogatmamman, till exempel vad hon får och inte får äta, vad hon får och inte får göra osv, vilket gör att hon hamnar i ett underläge i förhållande till beställare och agentur.
Att surrogatavtalet är altruistiskt betyder inte heller att det inte är kostnader inblandade som någon ska betala. Avtal ska upprättas och agenturernas och juristernas tjänster kommer inte att vara gratis. I Storbritannien, där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet, har summor motsvarande en halv miljon kronor ändå betalats. Kommersiella surrogatavtal utomlands kan också komma att fortsätta eftersom beställande föräldrar i de fallen har större och fler rättigheter gentemot surrogatmamman. Det är också färre kvinnor som ställer upp altruistiskt och därför kommer kommersiellt surrogatmödraskap ändå alltid att förekomma.
På bibelns tid fanns inte äggdonation. Med den tidens kultur kunde det handla om att skaffa en arvinge genom en bihustru. Dock var det den födande kvinnan som räknades som barnets riktiga mamma (t.ex. Hagar och Ismael, se 1 Mos.16:1-16 och 1 Mos.21:1-21).
Alla förstår att det är ett lidande att inte kunna få barn. Det betyder dock inte att vad som helst är etiskt försvarbart, bland annat för att det finns hälsorisker för surrogatmamman. Det finns också vittnesbörd om barn födda genom surrogatavtal som känt främlingskap i familjen under sin uppväxt redan innan de visste att de var surrogatbarn. Vi kan inte experimentera hur långt som helst för att tillfredsställa vuxnas behov. Barn får inte ses som en rättighet för vuxna.
KÄLLA: https://www.legalizesurrogacywhynot.com/jessica-kern-story
Surrogatavtal handlar inte bara om en individ och hennes rättigheter. Många andra är inblandade och det leder till ett nytt sätt att se på barn och familj. Både barnet och kvinnan blir objektifierade, kvinnans kropp är föremålet för ett kontrakt där barnet är varan. Detta står i strid med t.ex. barnkonventionen art 9 och 35.
KÄLLA: https://www.ohchr.org/en/professionalinterest/pages/crc.aspx
Det är att underkänna graviditetens betydelse. Barnet lär under nio månader bland annat känna sin mammas hjärtslag och röst för att sedan abrupt skiljas från henne vid födseln. En anknytning sker redan under graviditeten och att avbryta den för en nyfödd är inhumant. Det finns undersökningar och personliga berättelser som visat nackdelar med detta, exempelvis att surrogatbarn har svårare med anknytning även senare i livet. Adoptivbarn som fått kontakt med sin biologiska mamma säger ofta att en pusselbit som tidigare saknats i deras liv har fallit på plats. Denna pusselbit planerar man redan på förhand att beröva surrogatbarn.
KÄLLA: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3586757/
oavsett kön eller funktionsnedsättningar.
Europakonventionen artikel 8 handlar om rätten till skydd för privat- och familjeliv, men detta innebär inte att man har rätt att få barn, och inte heller rätt till en surrogatmamma. Europaparlamentet har fördömt praktiserandet av surrogatmödraskap med förklaringen är att det underminerar kvinnans mänskliga värdighet eftersom hennes kropp används som handelsvara. EU:s stadgar om de mänskliga rättigheterna säger att människokroppen och dess delar inte får utgöra en källa till ekonomisk vinning.
Enligt Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, är det alltid barnets bästa som ska vara utgångspunkten i allt som angår barnet. Artikel 7 fastslår att ett barn genast vid födseln har rätt till ett namn, en nationalitet, och så långt det är möjligt, att bli omhändertaget av sina egna föräldrar. Dessa rättigheter kan inte uppnås genom surrogatarrangemang.