Publicerad: 2017-10-19 vid 10:26
Publicerad: 2017-10-19 vid 10:26
LUCKA 24
Finn försoning (steg 8b)
Sista steget i processen är att försonas med andra. För vissa räcker det att enbart arbeta sig igenom förlåtelsen själv, men andra känner verkligen att de behöver prata med personen direkt. Ibland är detta dock inte möjligt. Du kan ha förlorat kontakten med barnets far. Du kanske inte vet vilken läkare som utförde aborten. Som vi nämnt tidigare kan det då vara bra att skriva ett brev som du väljer att skicka eller inte skicka, alternativt skriva i din dagbok.
Även om du nu har arbetat dig igenom din abort, tänker du ibland på ditt barn. En tanke sätts igång och ett minne väcks. Detta händer alltid när man lämnar någon eller något bakom sig. Livet är i sanning en resa och kan bara levas en dag i taget. Vi strävar efter att leva i nuet, se framåt och lära av det förgångna.
Kanske är du rädd för att din abortupplevelse ska uppsluka dig igen. Men det som en gång förtärde dig finns inte längre kvar. Visst kommer du ha stunder av saknad. Detta är normalt för alla som varit med om en stor förlust. Men påminnelser är inte detsamma som återfall. Känslorna av sorg kommer inte att vara lika starka, men det kommer förmodligen finnas en sorgsenhet att känna igen. När minnen kommer tillbaka finns det två viktiga saker att komma ihåg:
-Håll fast vid sanningen och påminn dig om hur långt du kommit.
-Förträng inte det du upplever. Prata om det eller skriv i din dagbok, så att allt kan bli helt och behandlat.
”Du kan leva ett härligt liv. Du har förmågan att ta itu med och gå vidare med dina smärtsamma minnen och känslor. Vi vet att denna behandling fungerar. Det vi önskar, och det vi tror att Gud vill, är att du ska bli fri och omfamna resten av ditt liv helt och fullt utan förbehåll.”
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 184-188.
LUCKA 23
Finn försoning (steg 8a)
Du är nu på väg mot slutet av din sorgeprocess där du försonas med ditt barn.
Först handlar det om att ge barnet ett namn och en identitet. De flesta kvinnor tycker att den bit som fattats faller på plats när de säger sin babys namn. Många kvinnor finner också tröst i att fantisera kring sitt barn; utseende, personlighet, talanger etc. Vid någon punkt upplever också kvinnor en önskan att kommunicera med sitt barn. Vi har inte alla svar och förespråkar definitivt inte ”samtal med döda”. Men vår erfarenhet visar är att kvinnor behöver försonas med sina barn i sina hjärtan.
Sedan handlar det om att ta farväl. Att inte ta farväl av någon vi älskar lämnar oss ofta med ett öppet sår. Vi uppmuntrar kvinnor, både i grupp och i individuell terapi, att föreställa att de håller sitt barn i famnen och säga det de alltid velat säga. När du känner dig redo kan du sedan föreställa dig hur du tar farväl och symboliskt ger barnet tillbaka till Gud. Detta är för känsloladdat för vissa och du kan då välja att istället skriva ett brev eller en dikt till din baby.
Till sist handlar det om att göra någon sorts minnesmärke. Ett minnesmärke kan vara synligt, men för somliga kvinnor har det sin plats i hjärtat.
Renée köpte en krans, som egentligen bestod av två kransar. Den hänger i hennes rum som en påminnelse om hennes två aborterade barn, livets kretslopp och hennes hopp för framtiden.
För Nancy tog det flera år att finna ett minnesmärke för sin dotter Victoria. Men på en semesterresa till Colorado fann hon en floddal som blev den perfekta platsen att ta sitt slutliga farväl och begrava minnet av sitt barn.
Patricia valde att köpa leksaker till ett barnsjukhus varje år, på den dag då hennes baby skulle ha fötts. Andra kvinnor väljer att plantera ett träd, resa ett litet kors i naturen eller hålla minnesstunder.
Åter andra skriver sånger, dikter eller målar tavlor. Välj det som känns bäst för dig och vid rätt tidpunkt i livet.
”Vi tror att alla aborterade barn finns hos Gud. Han omhuldar varje liv. Du kan lita på att Han nu tar hand om ditt barn.”
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 178-182.
LUCKA 22
Finn frihet i förlåtelsen (steg 7b)
Förlåtelse sker på olika nivåer: Du förlåter dig själv. Du förlåter andra människor. Du ber om förlåtelse. Det finns vissa skillnader, men grunden för skeendet är densamma.
Det svåraste för de flesta av våra klienter är när de behöver förlåta sig själva. Kom ihåg att förlåtelse är en handling, inte nödvändigtvis något du känner. Förlåtelse är en process som tar olika lång tid. Börja där du är och låt det komma lite i taget. De flesta upptäcker att de vill be sina ofödda barn om förlåtelse. De som har ett förhållande till Gud, söker också förlåtelse från Honom.
Gör nu en lista på de personer du behöver förlåta. Listan kommer förmodligen bli lik den du gjorde på personer du var arg på tidigare. Listan kan innehålla barnets far, dina föräldrar, din läkare, vänner, församling eller annan gemenskap, dig själv eller Gud. I listan skriver du också vad du är beredd att förlåta varje person för. Du kan få hjälp från din dagbok eller de brev du tidigare skrivit.
Gå sedan igenom din lista och förlåt varje person genom att säga högt för dig själv t.ex. ”Mamma, jag förlåter dig för att du tvingade mig att göra abort.” När du är klar rekommenderar vi dig att förstöra din lista, så att ingen får tag på den.
Om du känner behov av att be någon om förlåtelse brukar vi uppmuntra våra klienter att fråga sig själva vilka deras motiv är för ett personligt samtal och vad de vinner på det. Tala personligt med människor endast om detta inte kommer att såra dem, andra eller dig själv. Vår huvudregel är att följa sitt hjärta. Ibland funkar det lika bra att skriva ett brev som du inte skickar. Vi tror också att förlåtelse till stor del är en sak mellan dig och Gud. Om du behöver mer information föreslår vi att du läser boken ”Forgive and forget” av Lewis B. Smedes.
Kanske ställer du nu frågan: ”Hur kan jag veta säkert att jag upplevt förlåtelse?” För att få hjälp att förstå detta kan du läsa vad några klienter sagt.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 162-167.
LUCKA 21
Finn frihet i förlåtelsen (steg 7a)
”Människor begår misstag och lever i en värld full av andra människor som begår misstag. Våra liv är fyllda av ouppfyllda förväntningar, brustna relationer, övergivenhet och beslut vi tagit som skadat oss själva och andra … Endast förlåtelse kan ge läkedom.”
Det val du själv gjorde, och andras val i samband med din abort, har satt djupa spår i ditt liv. Förlåtelsen förutsätter att man erkänner smärtan och leder till en bättre förståelse för vad som hände i samband med aborten. För att förlåtelse skall kunna förändra ditt liv måste det vara en hjärtesak som kommer ur en känslomässig övertygelse.
Förlåtelse är något du väljer. Ingen kan tvinga dig. Det är ett val du gör för ditt eget välbefinnande. Förlåt dig själv och andra närhelst det krävs och gör det ofta. Det är det enda sättet att uppleva värdighet och mognad i den här världen.
”Förlåtelsen är den enda väg vi har till större rättvisa i vår orättvisa värld. Det är kärlekens oväntade revolution mot orättvis smärta och endast förlåtelsen erbjuder hopp om att den smärta vi så orättvist lider ska läka.” Lewis B. Smedes
Förlåtelse återupprättar ditt inre och dina relationer. Det är bättre att ta risken att förlåta, än att leva ensam i smärtan efter en abort. Förlåtelse återupprättar dina känslor och gör dig starkare.
När du förlåter möter du verkligheten i ditt liv och tar itu med den. Du är inte längre ett offer. Det finns dock mycket som kan komma i vägen för förlåtelse. Om hindren känns för stora kanske man drar sig undan.
LUCKA 20
Ge inte efter för depression (steg 6b)
En morgon, tre veckor efter sin abort, kunde Alice inte komma ur sängen. Hon hade huvudvärk och kunde inte röra sina armar och ben. Hon släpade sig till jobbet dagarna därpå, men mådde dåligt. En dag såg Alice en liten flicka äta lunch med sin mamma. Hon började plötsligt storgråta, rusade hem och ringde sin syster. Alice syster hade gjort två aborter och höll med om att reaktionerna var liknande. Kanske hade det med aborten att göra.
Alice besökte flera terapeuter innan hon hittade någon som kunde hjälpa henne med sorgen efter det hon förlorat vid aborten. Tiden innan det beskriver hon som en kamp. Hon orkade bara med det absolut viktigaste. Hon vandrade i ett ständigt töcken. Ingen hade talat om för henne att hon kunde bli deprimerad, så när hon blev det var hon inte förberedd. Känner du igen dig?
Till din hjälp finns en lista på symptom på depression efter abort. Fyll i dina symptom i listan och följ sedan instruktionerna.
Det effektivaste sättet att ta sig ur depressionen är att du delar med dig av din sorg, dina tankar och dina känslor. Det kan du göra genom att prata med någon eller genom att du skriver i din dagbok. Fortsätt skriva ner dina känslor tills du inte har mer att skriva. Du kommer känna hur den energi du förlorat nu sakta återvänder. För varje dag som går kommer du känna dig bättre och du behöver anstränga dig allt mindre för att kämpa mot depressionen.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 154-161.
LUCKA 19
Ge inte efter för depression (steg 6a)
De flesta kvinnor som genomgått en abort drabbas av någon sorts depression. Det kan vara ganska snart efter aborten, men kan också komma mycket senare.
Depression är en naturlig reaktion på smärta i en människas liv. Du kanske känner dig som förlamad eller ointresserad av livet en tid, eller också blir livet ohanterbart. När depressionen tömmer dig på energi, förlorar du längtan efter och förmågan att leva et produktivt, sunt liv. Du tappar ibland målinriktningen därför att du känner dig blockerad, fastkedjad och oförmögen att röra dig.
Det finns tre nivåer av depression:
-En reaktion på något som händer, t ex dödsfall eller skilsmässa
-Återkommande vissa tider på året, runt vissa händelser eller årsdagar. Orsaken är de tankar och känslor som väcks.
-Klinisk depression.
Till din hjälp finns en lista över grundsymptomen på depression.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 148-154.
LUCKA 18
Ta av locket (steg 5b)
Du behöver först börja förstå de känslor av vrede som du gömt inom dig efter aborten. Sedan behöver du börja uttrycka din vrede på ett sunt sätt. Målet är att komma djupt ner till roten av din vrede för att nå oförrätter, rädsla och förkastelse. Det kan verka som att smärtan helt tar över, men det är mycket bättre än att låta tyngden av vreden fortsätta kontrollera ditt liv.
Här är bra sätt att uttrycka vrede på:
– Skriv ner dina känslor i din dagbok.
– Skriv ett brev (till dina föräldrar eller till barnets pappa). Brevet behöver inte skickas iväg. Ibland är det rätt att göra det, men det är inte säkert att det alltid är till ditt eget bästa.
– Skriv poesi.
– Skriv påståenden. ”Jag är arg på … därför att … och det fick mig att känna mig … ”
– Berätta om vreden för en vän du litar på.
– Placera en tom stol framför dig där varje person du är arg på sitter. Berätta för dom om dina känslor.
– Slå på en soffa eller säng med en plastflaska eller en kudde.
– Gå en snabb promenad eller spring.
– Gör en fysisk aktivitet och tala samtidigt om hur arg där är och hur ditt liv varit.
– Gråt.
Kanske hittar du andra metoder. Ingen metod är fel, så länge den inte skadar dig själv eller andra. Varje gång vreden över aborten kommer tillbaka behöver du upprepa metoden. Din attityd till vrede kommer att förbättras och ditt sätt att uttrycka den förändras.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993) sid. 141-147.
LUCKA 17
Ta av locket (steg 5a)
Som en reaktion på dina smärtsamma känslor kring aborten kan du känna dig arg på dig själv eller andra. Vrede är en normal känsla och en meningsfull del av din läkedomsprocess. Det finns dock mycket missuppfattningar om vrede. T.ex. att det skulle vara fel att bli arg. Att bra människor inte blir arga. Sanningar och missuppfattningar om vrede kan du läsa mer om här.
Vrede fungerar till stor del som en tryckkokare. Grytan är full av smärtsamma känslor. För att slippa alla känslor lägger man locket på. Locket är vreden som döljer innehållet. Ånga bildas av det växande trycket och representerar två sätt som vreden kan uttryckas på: passivt-aggressivt eller aggressivt beteende.
Susan som vi nämnde om i går var verkligen vansinnig på sig själv för att hon blev gravid. Hon var arg på sina föräldrar som tvingat henne att göra något hon inte ville. Hon var arg på läkaren som inte förklarade vad som skulle hända, fysiskt och emotionellt. Susan kände sig manipulerad och kontrollerad, och hon var arg för att hon inte fick behålla barnet. Känner du igen dig?
På samma sätt som vid förnekelse, får du inte fastna i vrede. Lämnad att fräta blir vreden till bitterhet. För att förstå dina känslor av vrede runt din abort finns det en rad frågor som kan vara till din hjälp.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 132-140
LUCKA 16
Lås upp dörren av skuld och skam (steg 4b)
Känslor av skam måste ersättas med sanning. Detta kommer kräva daglig ansträngning och noggrann utvärdering av dina tankar och ditt beteende. Det kan liknas vid ett träningsprogram där det kommer ta några månader innan du upptäcker verkliga förändringar i känslor och reaktioner. Men på samma sätt som regelbunden fysisk träning gör något med din kropp, kommer du bli förändrad emotionellt och mentalt när du ersätter skam med sanning. Till din hjälp har du viktiga sanningar om skam och skuld.
När du lyckats skilja skam från skuld är nästa steg att ta dig ur skammens grepp. Skammen är stark, men sanningen är starkare. För att sortera ut de skambaserade tankarna dagligen finns det två redskap.
1. Att analysera det man säger och tänker om sig själv med hjälp av en självuppfattningsanalys.
2. Att föra anteckningar över vad som utlöser känslor av skam.
”Det är bara du som kan låsa upp den dörr som har hållit dig fången i ett liv där drivfjädern har varit din skuld och skam. Utifrån egna erfarenheter kan vi försäkra dig om att den dagen kommer när du inser att det var värt all möda att låsa upp dörren. Vi vet att det gör all skillnad i världen att kunna se sig själv som en värdefull och dyrbar individ. Då kan du leva livet fullt ut.”
”En tid för läkedom” av Freed & Salazar (1993), sid. 127-130.
LUCKA 15
Lås upp fängelsedörren av skuld och skam (steg 4a)
Susan var en flicka som kände att hennes föräldrar inte älskade henne därför att hon var blyg och oattraktiv, och för att de hellre velat ha en son. Pappan var tyrannisk och mamman hade aldrig tid för Susan. Hon var oftast ensam. Men så en dag träffade hon Mike och de började umgås. Efter ett tag började de ha sex utan att skydda sig och Susan blev gravid. Hennes pappa var ursinnig och hon tvingades till en abort.
”Innan Susan kom till vår mottagning hade hon ingen aning om att skam hade spelat en viktig roll i hennes abortupplevelse. Hennes obestämda skam- och skuldkänslor hade orsakat Susan oavbruten smärta under större delen av hennes liv.”
Skuld och skam är viktiga drivkrafter när det gäller människors beteenden. För att bryta sig ur skammen och kunna reagera på skuld på ett sunt sätt behöver man lära sig skillnaden mellan dessa. Skam är en osund känsla som säger dig att du är värdelös. Skuld däremot är en hälsosam känsla som säger dig att du överskridit dina etiska gränser. Skam är mer ett tillstånd. Skuld gör att du får dåligt samvete för något du gjort fel.
Till skillnad från skuld, som kommer inifrån, kommer skam utifrån. Andra får dig att känna skam och detta förstör din självbild. Skam uppstår för det första genom budskap om ”villkorad kärlek” från föräldrar, syskon, lärare och vänner. För det andra uppstår skam om man blir kränkt, fysiskt, emotionellt, sexuellt eller verbalt.
Skam hör ihop med känslor av otillräcklighet, känsla av att vara värdelös, rädsla för intimitet och brist på tillit. Skammen överväldigar med tunga tankar och känslor. Du kanske vill gömma dig eller inta försvarsställning.
För att förstå dina känslor av skam och skuld finns frågor till din hjälp.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 116-126.
LUCKA 14
Avsluta tomma uppgörelser och avtal (steg 3b)
De allra flesta kvinnor som varit med om abort har gjort uppgörelser och avtal med sig själva, där olika försvarsmekanismer används. Dels för att avskärma smärtan och för att få tillbaka en känsla av makt över sig själva, eller för att ersätta en skada eller förlust.
Försvarsmekanismerna som används för att klara av den känslomässiga kampen kan vara:
Många uppgörelser bygger på fruktan, slump och illusion, som inte håller i längden. Ditt liv behöver istället bygga på en grund av sanning. Sanningen ändras inte och förklär sig inte för att se bättre ut. Du behöver nu se på vilka uppgörelser du gjort i ditt liv och avsluta dessa, för att kunna göra nya och bättre val. Till din hjälp finns finns ett frågeformulär.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 111-114.
LUCKA 13
Avsluta tomma uppgörelser och avtal (steg 3a)
Genom att förhandla med sig själv och använda olika försvarsmekanismer klarar många att hålla sina känslor i schack efter en abort. De allra flesta gör det omedvetet och det har väldigt lite med materiella fördelar att göra. Det som står på spel är vida mera värt, känslomässigt välbefinnande och sinnesro.
Megan lovade sig själv att aldrig mer gör om misstaget att bli gravid. Under sex månader efter aborten gick hon inte ut på en enda date. Istället studerade hon intensivt och träffade sina tjejkompisar. När hon sedan gick ut med män igen försökte hon undvika sexuell kontakt. Det fungerade tills hon träffade Greg. De flyttade ihop och hon började använda två olika preventivmetoder för att skydda sig. Hon hoppades att om hon inte tog några risker, skulle hon aldrig mer behöva tänka på aborten igen. Hon förhandlade med sina smärtsamma minnen som hon absolut ville bli av med. Men istället fick hon ett liv fyllt av fruktan.
Lynn gjorde ett annat avtal. Nu när hon var gift och gravid skulle hon istället bli världens bästa mamma. Hon läste allt hon kom över om föräldraskap. När sonen föddes gjorde hon allting ”rätt”. Hon ammade babyn, gjorde hemlagad barnmat och lämnade aldrig bort babyn till någon – inte ens till sina föräldrar. Hennes hemliga önskan var att bevisa sitt värde som mamma, men vad hon än gjorde så kände hon sig inte som en tillräckligt bra mamma. Lynn hade gjort ett värdelöst avtal med sig själv och hennes ångest blev värre hela tiden.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 106-107.
LUCKA 12
Erkänn verkliga känslor och förluster (steg 2b)
Experter är överens om att en sorgeprocess blir lättare när man sätter ord på förlusten. Efter en abort kan vissa kvinnor säga exakt vad det är de sörjer. Medan andra talar om en tomhetskänsla som de inte riktigt förmår beskriva. Då är en förteckning på förluster till hjälp.
Tag god tid på dig och markera de förluster du tycker stämmer in på ditt liv. Vissa har kanske hänt vid tiden för aborten, andra kan ha inträffat efter aborten. Kom ihåg att samtliga förluster är ytterst verkliga, oavsett vad andra tycker. Detta är början på en process och du kommer att fortsätta minnas saker som du vill lägga till i förteckningen. Känn dig fri att fortsätta med detta så länge du behöver. Du har nu ny kunskap och förståelse och agerar positivt genom att arbeta dig igenom detta.
Att erkänna förluster kräver engagemang och hårt arbete. Du kanske fortfarande kommer känna dig plågad. Låt då hoppets balsam uppfylla och trösta dig.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 101-103.
LUCKA 11
Erkänn verkliga känslor och förluster (steg 2a)
”Det du lär dig om känslor i barndomen tycks följa dig genom livet. Du kan ha lärt dig att uttrycka dina känslor på ett bra eller ett dåligt sätt. Du kan ha lärt dig att uttrycka vissa känslor eller att inte uttrycka känslor överhuvudtaget. Du kan ha lärt dig att alltid vara artig, alltid le, aldrig gråta eller att aldrig någonsin uttrycka ilska. Du kanske blockerar dina känslor helt enkelt därför att du inte vet hur du ska förhindra dem från att helt ta över … Det är oerhörd skillnad på att tillåta sig att uttrycka sina känslor på ett riktigt sätt eller att låta känslorna ta överhanden och kontrollera ens liv.”
Känslor i kombination med klart och koncist tänkande är bra. När huvudet och hjärtat arbetar tillsammans för att uttrycka känslor blir resultatet positivt. Känslor är nödvändiga och värdefulla för ett friskt liv. Du behöver nu börja öppna upp för de känslor som rör aborten, barnet eller förhållandet till barnets far. Detta gör du genom att skriva ner dina känslor. Till din hjälp har du ett formulär och en lista över känslor.
Längre fram kommer vi ta upp specifika känslor som hotar att övermanna många kvinnor efter abort, som skam, ilska och depression.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 96-100.
LUCKA 9
Stig ut ur mörkret/Sluta förneka (Steg 1a)
Både Renée och hennes mamma kände en oerhörd lättnad när aborten var över. De åt en god lunch och undvek att tala om aborten. Renée vilade sedan i två dagar och efter det gick hon och familjen snabbt in i förnekelse som om graviditeten och aborten aldrig ägt rum.
Lynn bokade tid för abort en fredag eftermiddag, så att hon kunde vila över helgen och sedan gå till sitt arbete på en hektisk annonsbyrå veckan därpå. När känslor av sorg eller ånger försökte komma upp till ytan, stålsatte hon sig. Om känslorna kom för nära sa hon bara för sig själv: ”Det var det enda rätta för mig … Jag kan inte göra både karriär och vara en bra mor.” Detta stärkte så klart hennes förnekelse. Vid den årliga gynekologkontrollen sa hon att hon aldrig varit gravid. Många gynekologer medger att detta är vanligt. Kvinnor som gjort abort intalar sig själva, och tror verkligen, att de aldrig varit gravida.
Lättnad är vanligtvis den första känslan en kvinna upplever när hon lämnar sjukhuset efter aborten. Många går direkt från lättnad till förnekelse, medvetet eller omedvetet. Förnekelse hjälper dig att hålla känslorna kring det som gjort dig illa på avstånd, medan du förbereder dig på att bearbeta smärtan. Men förnekelse under en längre tid kan bli ett invant beteende som du också använder vid andra smärtsamma händelser. Att stoppa undan smärtan får den inte att försvinna. De obearbetade känslorna och förlusterna kommer med all sannolikhet fortsätta vålla obehag. Och till sist försöker den undertryckta smärtan att komma upp till ytan, för att du skall kännas vid den.
Att sluta förneka är viktigt för läkedom. Det kan emellertid vara svårt, och stegen fram till att lämna förnekelsen kan vara skrämmande. Sanningen har hållits dold så länge och besvärande sanningar om en själv är alltid svåra att möta. Du kanske behöver prata med någon eller ställa frågor. Detta är ett stort steg, så ta dig tid att skriva ner dina känslor och tankar allteftersom de kommer. Detta är det första steget mot läkedom och helhet.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 82-85.
LUCKA 10
Stig ut ur mörkret/Sluta förneka (Steg 1b)
Läkedomsprocessen efter en abort kan endast börja när du erkänner att aborten har påverkat ditt liv.
”Jag valde att göra abort.”
”Denna abort har påverkat mitt liv.”
”Det finns känslor som jag stoppat undan.”
”Jag har upplevt förlusten av ett barn.”
För att sluta förneka din abort behöver du reflektera över 4 faktorer som ledde fram till ditt val att göra abort.
Faktorerna är följande:
Omständigheter
Din familjesituation, ditt arbete eller din skola, din ålder, ditt hälsostillstånd, vid tillfället för din graviditet och abort.
Möjligheter/Resurser
De möjligheter du hade eller inte hade vid tiden för ditt beslut. Ekonomin är viktig och för ensamstående mödrar är det särskilt viktigt att ha ett nätverk som kan hjälpa både känslomässigt och praktiskt.
Känslor
Den känslomässiga situationen du var i när du tog beslutet om abort är avgörande. Känslomässigt uppfattade du din graviditet som ett oväntat problem och hormoner rusade runt i kroppen. Därför blev det viktiga valet ännu svårare.
Budskap
De budskap du fick från vänner, familj och samhället påverkade dig.
För att förstå hur dessa faktorer påverkat dig finns till din hjälp frågor om faktorerna.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 87-94.
LUCKA 8
Känslomässig läkedom liknar på många sätt fysisk. Det är en process som kan ta tid och varje gång du rör vid såret känner du smärta. Processen kallar många specialister för ”sorgearbete”.
Samhället har inte särskilt mycket tålamod med människor som sörjer. Det finns en orealistisk förväntan att man så snabbt som möjligt ska komma över det som hänt, och när det gäller abort inser många överhuvudtaget inte att det finns behov av att få sörja. Detta försvårar det hälsosamma sörjandet.
Processen delas här upp i 8 steg. Ofta överlappar de varandra och sker inte i ordningsföljd, men ändå har varje steg några speciella karaktärsdrag. Att kastas fram och tillbaka mellan de olika stegen är normalt.
Fram till julafton kommer vi att gå igenom dessa steg, och för att beskriva varje steg kommer två luckor att användas.
Stegen är följande:
1. Stig ut ur mörkret/Sluta förneka
2.Erkänn verkliga känslor och förluster
3.Avsluta tomma uppgörelser
4.Lås upp fängelsedörren av skuld och skam
5.Ta av locket
6. Ge inte efter för depression
7.Finns frihet i förlåtelse
8.Finn försoning
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 72-81.
LUCKA 7
”Människan ägnar stor del av sin tid till att bli erkänd och betydelsefull. Gud har skapat varje mänsklig varelse med ett stort värde och en unik uppgift att fylla. Detta värde och denna uppgift ger en känsla av betydelse i livet. Värdet är inte beroende av produktivitet, materiella ägodelar, andra människors åsikter, ras, fysisk kondition, intellektuell utveckling, mental status, religion eller någon av de tiotusentals andra sätt som människor använder för att värdera varandra. Genom att känna sitt värde får en kvinna självuppfattning, självkänsla och en känsla av individualitet. Du är människa, därför är du värdefull.”
Hur känner du inför detta sista påstående?
Vad gör dig unik?
Vad är det enligt dig som skänker värde i livet?
”Genom att vara medveten om sitt värde blir en kvinna också motiverad att fylla din unika uppgift i världen eftersom du då har ett mål i tillvaron. Varje sak, varje växt och djur i naturen har ett uppdrag som får hela världen att fungera. Varje del av vår kropp har ett unikt ändamål: näsan känner lukter, ögonen ser, varje muskel utför sin specifika uppgift. Varje människa är en del av en större gemenskap och har blivit utrustad på ett unikt sätt för att tillföra den gemenskapen något som har betydelse för helheten.”
Har du någonsin funderat på vad denna unika uppgift och detta bidrag till gemenskapen skulle kunna vara?
Vilka är dina starka sidor?
Det finns en enkät med frågor för att hjälpa dig speciellt undersöka hur din självuppfattning och dina relationer blockerats av abort.
Men aborter påverkar kvinnor på flera områden. Dessa kan ses som trådar i en väv där vissa trådar är hela medan andra är brustna. Trådarna är följande:
Psykologiska
Känslomässiga
Fysiska
Andliga
Relationsmässiga
Sexuella
För att förstå vilka trådar i ditt liv som påverkats av din abort finns mer information och ett frågeformulär till din hjälp.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 46-68.
LUCKA 6
”PAS utvecklas när en kvinna inte har kunnat uttrycka sina känslor eller ta itu med sin förlust. Hon stänger av sina känslor och utvecklar överlevnadsmekanismer för att orka med. Ända tills det uppstår en spricka i förnekelsens mur, eller tills hon finner verklig hjälp, är hon fast.”
”Precis som cancer som inte behandlas, fortsätter den abortrelaterade stressen att växa. En cancertumör måste avlägsnas och behandlas för att kroppen ska tillfriskna. På samma sätt måste man ta itu med PAS för att läkeprocessen ska kunna påbörjas.”
Alla sjukdomar har symptom, vare sig det är känslomässigt eller fysiskt. Genom att upptäcka de enskilda symptomen kan läkaren sätta namn på sjukdomen. På samma sätt behöver du upptäcka symptomen av PAS. Det hjälper dig att bryta den isolering som håller PAS vid liv.
Till din hjälp finns en lista på symptom. Den kommer från en undersökning som gjorts på kvinnor som genomgått abort. Vissa kvinnor hade bara några få symptom medan andra kunde identifiera ett flertal av dem. Symptomen kan uppträda omedelbart efter aborten eller flera år efter ingreppet. Listan står i alfabetisk ordning. Känner du igen några av dessa symptom i ditt liv?
Ibland sätter människor eller situationer igång PAS-symptomen. Det är som om något eller någon trycker på en knapp som förlöser tankar och känslor, som du trodde hade begravts för länge sedan. Några av de vanligaste utlösande faktorerna är:
Människor och saker som påminner om aborten.
Reportage och artiklar om abort.
Det datum du blev gravid.
Dagen för aborten eller då barnet skulle ha fötts.
Människor eller saker som påminner om att du varit gravid.
Spädbarn, småbarn.
”En tid för läkedom”, Freed & Salazar (1993), sid. 19-22, 46-68.
LUCKA 5
Från båda sidor får kvinnor höra kommentarer som: ”Prata inte om det. Kom över det. Gå vidare i livet.” Från någon som är emot abort kanske hon får höra att hon har begått ett mord, den yttersta synden, och tror sedan att hon aldrig kan få förlåtelse. Därför gömmer hon sin hemlighet. Hon är ständigt rädd att någon skall få veta. Hon kämpar med följderna av sin abort helt ensam.
Abortförespråkare lyfter gärna fram kvinnans rätt till sin kropp och vikten av kvinnans möjlighet att välja. De framhåller att beslutet var det bästa vid den aktuella tidpunkten och förnekar ofta att PAS existerar.
Budskapet kvinnan får från båda sidor är alltså att hon ska förneka aborten och att den gett bestående följder.
”Förnekelse hjälper oss att orka med en förlust eller ett trauma, eftersom det finns en gräns för hur mycket stress det mänskliga psyket orkar innan det bryter samman … Förnekelsen erbjuder en möjlighet att överleva den omedelbara smärtan, men förr eller senare måste vi inse och acceptera att vi har lidit en förlust. Det är livsviktigt att vi sörjer våra förluster på ett sunt sätt.”
Från boken ”En tid för läkedom” av Freed & Salazar, sid. 18.
LUCKA 4
Patricia gjorde en abort för tre veckor sedan och har efter det känt sig deprimerad. Hon ältar aborten hela tiden och försöker skjuta den åt sidan. Men hur hårt hon än försöker så går det inte.
”Vad Patricia och miljoner andra kvinnor kämpar med går under namnet Post Abort Stress (PAS). PAS är en samling symptom som sorterar under en större diagnos som kallas PTSD (samma förkortning används i svenskan).”
”PAS är en stressreaktion som en del kvinnor upplever efter att ha gjort abort. Denna reaktion kan uppstå när som helst, från omedelbart efter ingreppet till flera år efteråt.”
”Den som lider av PAS är oförmögen att hantera sina känslor och detta förstärks ytterligare av ett flertal faktorer:
Den krissituation som uppstod i samband med graviditeten.
Pressen att fatta ett hastigt beslut.
Det till synes obefintliga stödet i omgivningen.
Hemlighållandet av känslor och tankar.
Samhällets förnekande av behovet att erkänna och ta itu med förlusten.”
Från boken ”En tid för läkedom” av Freed & Salazar, sid. 17-18
LUCKA 3
Två saker kommer speciellt hjälpa dig under den här processen. För det första är stöd och uppmuntran utifrån avgörande. Kanske kommer du att behöva stöd från en särskild person eller från en större grupp. Stöd kan komma på flera sätt och genom många olika människor. Vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan.
”Väldigt få människor kommer enkelt och snabbt nära andra människor. De behöver mycket respekt och stabilitet i relationer innan de öppnar sig och delar sina bekymmer och det är inget fel i det. Vi hoppas att du ska finna någon, bland dina vänner eller i din familj, som du kan ta risken att vara ärlig mot. Det är viktigt att den person du väljer att anförtro dig åt, har integritet och är pålitlig.”
”Det är inte alla som förstår sig på sorg. Denna brist på förståelse, och att man inte vet vad man ska säga, gör att människor ofta undviker dem som sörjer. Det är inte säkert att någon egentligen kan förstå, förrän de själva upplevt saknad och sorg. Kanske är det först när man har suttit i väntrummet till en intensivvårdsavdelning eller varit i ett hem där en nära vän dött, som man förstår sig på sorg. Vem kan trösta dig? Kanske kan det vara en vän, förälder, familjemedlem, rådgivare, präst, pastor, en kvinna som gått igenom samma sak, barnets far eller din nuvarande partner. Det är viktigt att hitta den person som är rätt för dig just nu.”
Tillit, respekt, ärlighet och lojalitet är några av de egenskaper som är viktiga hos den som stödjer dig. Läs mer om vad du bör tänka på hos den som ska hjälpa dig och vilka frågor du kan ställa till en terapeut.
För det andra föreslår vi att du skriver dagbok medan du går igenom ditt sorgearbete. Att få ner tankar och känslor på papper har betydelse för läkedomsprocessen och är dessutom konfidentiellt, något du bara gör för dig själv.
Från boken ”En tid för läkedom” av Freed & Salazar, sid. 10-11
LUCKA 2
Årets julkalender ger tröst och hopp till dig som lider efter abort, och råd till dig som hjälper någon som lider. Varje lucka innehåller ett utdrag ur boken ”Tid för läkedom”, som ur ett kristet perspektiv tar dig med på en resa mot upprättelse där du kommer till ro med en smärtsam verklighet i ditt liv. Den handlar om sorg och inre läkedom.
”Att bearbeta och sörja din abort är en av de viktigaste uppgifterna du kommer att ta dig an under ditt liv. Den påbörjas när du slutar förneka din smärta och den fortsätter tills du nått en försoning du kan leva med. Inget av detta sker över en natt, det tar varken ett ögonblick eller en livstid – det tar en viss tid av ditt liv. På samma sätt som det finns ett syfte med varje årstid, finns det ett syfte med den här tiden av inre läkedom, men varje årstid har också sitt slut.”
”Inre läkedom handlar inte bara om att minska din smärta. Djupast sett handlar det om att du accepterar och förlåter dig själv, och att du återvinner den inre skönhet Gud har givit dig. Att komma till den punkt där du upplever harmoni och inre läkedom är synonymt med att du älskar dig själv villkorslöst. ”
Från boken ”En tid för läkedom” av Freed & Salazar, sid. 10
LUCKA 1
Med årets julkalender hoppas vi på Människovärde att du som lider efter abort skall få hjälp på resan mot läkedom. Vi hoppas kunna öka förståelsen för hur abort kan påverka kvinnor negativt och hur man kan hjälpa någon som lider.
Varje lucka innehåller ett utdrag ur boken ”En tid för läkedom” som är skriven av Luci Freed & Penny Salazar. Det är en serie inlägg som bygger på varandra och som därför bör läsas i tur och ordning.
”Abort påverkar en kvinnas liv långt efter det att själva ingreppet har ägt rum. En kvinna som upplevt en abort har varit med om en avsevärd förlust. Varje kvinna bearbetar den förlusten på sitt eget sätt men ofta förnekar hon dess existens. Hon kämpar med en djup inre smärta och denna smärta är ofta outtalad. Det är bara hon som känner till att hon bär på sorgen efter ett förlorat barn.”
”Genom vår rådgivning har vi fått se hur hundratals kvinnor kämpar med känslomässig smärta efter abort. Vars och ens historia är unik, men ändå delar de en gemensam sorg. Under åren som gått har bördorna, vreden och de själsliga såren lindrats, när dessa kvinnor har delat sina berättelser med oss och med varandra.”
”Våra hjärtan ömmar för alla de kvinnor som lider och ännu inte påbörjat processen mot upprättelse i sina liv. Vi hoppas att den här boken ska bli en vägvisare genom sorgens dal, där det finns många svåra passager som ibland tar tid att passera. Men vi vet att en kvinna som har genomgått en abort kan få tröst och hopp, styrka och framtidstro tillbaka i sitt liv.”
Från boken ”En tid för läkedom” av Freed & Salazar, sid. 8