Som församlingsledare har du säkert fått höra att kyrkan blivit för tyst i abortfrågan. Kanske är du övertygad prolife-anhängare men tycker ändå att det blivit svårare än tidigare att prata om abort i församlingen. Kanske har du suttit i själavårdssamtal med församlingsmedlemmar som gjort abort och med egna ögon sett vilket lidande det kan innebära. Kanske känner du någon som blivit gravid i en till synes omöjlig situation där abort ändå kan ha känts som den enda utvägen. Kanske vill du inte att kvinnor (eller män) som redan plågas i det tysta av sina erfarenheter av abort ska uppfatta dig som dömande. På nyheterna har du kanske hört om någon gravid kvinna som dött i ett land med restriktiv abortlag, och ”fri och säker abort” påstås ha kunnat rädda hennes liv. Du har förmodligen också fått höra att abort är en politisk fråga som kyrkan inte ska lägga sig i. Nedan finns därför information som kan vara till hjälp.
Varför ska församlingen tala om abort?
Församlingen är satt att förkunna evangeliet om Jesus Kristus. Det är centrum i den kristna tron. Men för att något ska vara i centrum behövs det också något runt omkring, och det gör det även i kristen tro. Det ingår i kristen tro att
- människan är skapad till Guds avbild med ett okränkbart människovärde,
- vi ska älska vår nästa som oss själva,
- vi ska värna och skydda den som är svag och inte kan värna sig själv.
Alla kristna är överens om att de här tre påståendena är sanna och att det därför vore fel att bara förkunna evangeliet och aldrig säga någon om människovärdet, kärleken till vår nästa eller skyddet för de svaga. Men om det är så här, då måste vi som kristna också kunna säga något om abortfrågan och de oföddas situation.
Bibeln är tydlig med att livet kommer från Gud. Profeter och psalmister uttrycker hur Gud skapade dem i moderlivet och att de var utvalda innan de föddes till den här världen. David beskriver på ett mycket vackert sätt hur Guds ögon såg honom redan på fosterstadiet och att Gud vävde samman varje del av hans kropp (Ps 139:16). Jeremia skriver att Gud utvalde honom redan innan han formades i moderlivet (Jer 1:5) och Paulus säger att Gud utvalde och kallade honom i sitt moders liv (Gal 1:15).
Johannes döparen blev uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet (Luk 1:15). När Maria var gravid med Jesusbarnet och besökte sin gravida släkting Elisabeth står det att barnet (Johannes döparen) spratt till i moderlivet (Luk 1:41). Bibeln säger dessutom att barn är en gåva (Ps 127:3) och femte budordet att du inte skall dräpa (2 Mos 20:13).
För oss kristna är detta fullt tillräckligt för att vi ska ta ställning för det ofödda barnet och identifiera oss som prolife. Dock kan det också vara bra att veta att vi inom prolife-rörelsen har vetenskap och forskning på vår sida. Den absoluta majoriteten av världens biologer är överens om att livet börjar vid befruktningen. Vid det tillfället är barnets DNA, kön, ögonfärg, blodgrupp osv. redan bestämda, och då borde barnet också ha rätt att inte avsiktligt berövas livet genom abort, oavsett om det juridiskt är på embryo-, foster- eller barnstadiet.
Abort är ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som man självklart behöver närma sig med stor känslighet. Många som genomgått abort plågas av skuld- och skamkänslor och behöver få möta Guds nåd. Den kristna psykologen Catherine Coyle, som i USA haft själavårdssamtal med både kvinnor och män som mått dåligt efter en abort, säger att förlåtelse är ett nyckelord i helandeprocessen. Men förlåtelse och upprättelse efter abort kan inte komma av politiska beslut, och kommer inte heller att förmedlas av vårt abortliberala samhälle. Detta kan endast evangeliet om Jesus Kristus ge.
Församlingen har också en profetisk uppgift att i sin samtid vara en röst för sanningen och inte minst för de ofödda barnen. Dessa tillhör de allra minsta och försvarslösa, och saknar en egen röst. När församlingen vunnit mark i samhället har det genom historien alltid lett till att aborttalen minskat och även till att man tagit nya initiativ för att praktiskt hjälpa barn och familjer i svåra situationer. När församlingen trängts tillbaka och tystnat har istället andra hedniska krafter vunnit mark och aborttalen ökat.
Behövs abort för att rädda kvinnors liv?
Om det var sant att laglig abort räddar kvinnors liv och att abortförbud dödar borde det synas i statistiken att mödradödligheten gått ner efter legalisering av abort, men så är inte fallet. Enligt Calum Miller, läkare och forskare på Oxford University, har legalisering av abort inte haft någon positiv inverkan på mödradödligheten i något land. I Sverige hade legalisering ingen inverkan överhuvudtaget, utan mödradödligheten hade man fått bukt med långt innan, bland annat tack vare användning av antibiotika, bättre teknologi för blodtransfusioner, högre standard på akutvård och utveckling av infrastruktur. Detta är fallet även i de flesta andra länder. Dock finns länder där mödradödligheten istället ökat efter legalisering av abort, och Miller anger Nederländerna, Etiopien och Rwanda som exempel. I Chile förbjöds abort 1989 och mödradödligheten fortsatte därefter att sjunka. Polen och Sierra Leone är länder där abort är så gott som förbjudet. Dock finns Polen bland de länder som har världens lägsta mödradödlighet enligt WHO:s statistik medan Sierra Leone finns bland de som har världens högsta, vilket visar att det är andra faktorer än abortlagstiftningen som påverkar.
Att vara prolife betyder inte att man förnekar att dramatiska graviditetskompliationer ibland inträffar som kräver att barnet snabbt måste komma ut för att mamman inte ska dö. Det kan exempelvis handla om utomkvedshavandeskap, havandeskapsförgiftning osv. Sådana ingrepp är dock inte abort enligt Socialstyrelsen, och akuta ingrepp vid graviditetskomplikationer är alltid lagliga även i länder (delstater) med abortförbud. Läkare/barnmorskor som har samvetsfrihet vid abort bistår rutinmässigt vid sådana ingrepp. Och även om barnet trots att det fått vård skulle avlida så är det inte heller abort utan en tragisk konsekvens av ingreppet som krävdes. Skulle en gravid kvinna drabbas av exempelvis cancer har hon naturligtvis rätt att ta emot vård, och skulle barnet avlida av behandlingen är det inte heller abort. Dock finns barn som överlevt mammans behandling. Missfall är inte heller abort, eller eventuellt kirurgiskt ingrepp efter missfall.
Fira Livets söndag!
Vi vill uppmuntra dig och din församling att fira Livets söndag som infaller den tredje advent varje år. Denna dag är ett unikt tillfälle att lyfta livet som en gåva från Gud. Tips på predikan och andra idéer för dagen hittar du på LIVETS SÖNDAG (manniskovarde.se)
För dig som vill veta mer
abort och mödradödlighet (Versaler) Behövs abort för att rädda kvinnors liv? (gemena) (manniskovarde.se) (2023)
Abortion (who.int) (2024)
Maternal mortality ratio (per 100 000 live births) (who.int)
Hur mår kvinnor efter abort? (manniskovarde.se) (2020)
STEFAN GUSTAVSSON – WEBINARIUM 2022 – FÖR LIVET. FÖR MÄNNISKOVÄRDET (youtube.com)
Läkedom efter abort
Livlinan vid abort
8 steg till läkedom efter abort (manniskovarde.se)
Keys to Hope and Healing (Men) | Support After Abortion