Flickan på bilden är inte Olivia i texten.
När 11-åriga Olivias föräldrar Lene och Jan Robertsen i graviditetsvecka 20 fick besked om att hon hade Downs syndrom var det första de fick höra av läkaren att de kunde göra abort. Allt de behövde göra var att underteckna en blankett så skulle tiden bokas. Abort var dock aldrig något alternativ varken för Lene eller Jan. Anledningen till att de hade valt att göra fostervattenprov var nämligen enbart för att få tid på sig för att förbereda sig på en eventuell diagnos, för ett ultraljud hade tidigare visat på ett misstänkt hjärtfel som är vanligt hos barn med Downs syndrom.
I en intervju med norska magasinet Troens Bevis i mars 2025 berättar föräldrarna att Olivia är en levnadsglad flicka som på fritiden är med i en dansgrupp, och som också gillar att sjunga på kristna möten och konserter. Hon har inga fasader utan är helt och hållet sitt sanna jag med alla människor, och även om hon har en del språksvårigheter kan hon genom sin äkthet bryta ner försvarsmekanismer hos andra och verkligen nå människor på djupet. Lene och Jan understryker att hon inte bara är en gåva till familjen utan även till deras omgivning.
Lene och Jan har genom åren fått stötta andra föräldrar som fått besked om att deras barn har Downs syndrom. Deras råd är rätt och slätt att föräldrar ska behålla barnet. De romantiserar ingenting och sticker inte under stol med att det inte alltid är enkelt, men understryker att livet med ett barn med särskilda behov blir mycket rikare. Deras gemensamma dröm för framtiden är att skapa ett forum för gravida där de kan få träffa familjer som har barn med Downs syndrom. Blivande föräldrar som känner oro inför framtiden borde också få bekanta sig med det positiva och få se den vardag med glädje och kärlek som dessa barn för med sig. Lene och Jan välkomnar till och med dessa föräldrar att komma och träffa Olivia i deras hem.
Genom missionsarbeten i Ghana och Uganda har familjen också stöttat barn i sårbara situationer i andra länder. De påminner om Jesu ord om att allt vad vi gjort för de allra minsta har vi gjort för honom, och att de minsta även kan vara de allra största välsignelserna.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om fosterdiagnostik här.