Kapitel 3.1 av rapporten
FOSTERDIAGNOSTIK – Utveckling eller rashygien?
3.1 Könsselektiva aborter
Inom ramen för fri abort finns inget förbud mot könsselektiva aborter i Sverige, och sådana förekommer också. Den 22 augusti 2025 sände SVT dokumentären ”Jakten på en dotter” där en svensk läkare uttryckte att kvinnor själva kan välja om de vill fortsätta graviditeten eller inte efter beskedet om vilket kön barnet har. I dokumentären visas gravida kvinnor som blir ledsna när de får besked om att barnet är en pojke, och i Facebook-grupper har kvinnor delat med sig av sina pojkaborter. Svenska ”Sofia” säger i dokumentären att det var rätt av henne att göra två aborter för att barnet var en pojke. Efter dessa två pojkaborter åkte hon och hennes man utomlands för att via provrörsbefruktning försäkra sig om att få en flicka, eftersom könsselektion inte är lagligt vid provrörsbefruktning i Sverige.
Ultraljud erbjuds till alla i graviditetsvecka 18–20. Då har gränsen för fri abort passerats och då kan man också få reda på könet. Detta är dock ingen garanti för att könsselektiva aborter förhindras eftersom det finns andra alternativ. DNA-test som enbart visar könskromosomer kan nämligen beställas via nätet. Provet tas då hemma, skickas in för analys och svaret ges digitalt ett par veckor senare. Dessa test påstås ha 99 procents tillförlitlighet och kan tas redan från graviditetsvecka 10.
Journalisten Linnea Bali kunde genom ett frivilligt NIPT-test redan i vecka 10 få reda på barnets kön. I en krönika på Kvartal beskriver hon att hon grät över beskedet att hon varngravid med en fjärde flicka och att hon tillfälligt övervägde att göra abort. Hon uppgav att hon inte gillar pojkar särskilt mycket, men eftersom det fjärde barnet kommer att vara hennes sista ville hon efter tre döttrar också ha en son. Enligt Bali borde det inte vara tabu att vilja välja kön på sitt barn.
I länder som Indien och Kina är det istället vanligare att göra abort för att barnet är en flicka. Mara Hvistendahl skriver i sin bok Unnatural Selection (2011) att över 160 miljoner kvinnor och flickor saknas i Asien på grund av könsselektiva aborter och att dessa ökat sedan ultraljudstekniken under 1980-talet började vinna mark. Det vanliga är att det generellt föds omkring 105 pojkar per 100 flickor, och detta anses vara en normal balans eftersom män har kortare medellivslängd än kvinnor. Sannolikheten för att dö ung är också högre hos män.
Den största könsobalansen finns i Kina och Indien där förhållandet är omkring 120 pojkar per 100 flickor men med vissa regionala skillnader. I områdena kring den kinesiska provinsen Suining har förhållandet vissa år varit upp till 163 pojkar på 100 flickor bland barn mellan 0–5 år enligt Hvistendal. Förklaringar som ges är sociala och kulturella faktorer, samt gamla patriarkala samhällen där flickor inte registreras i lika hög grad som pojkar. Dessa förklaringar är dock enligt Hvistendal inte tillräckliga eftersom könsobalansen förvånansvärt nog är större
i välbärgade och moderna områden med välutbildad befolkning. Bland analfabeter i Indien finns visserligen också en obalans, 109 pojkar per 100 flickor, men dessa siffror är inte lika alarmerande, och dessutom lägre än könsobalansen bland indier i Storbritannien. Enligt en rapport från 2023 har det även i Storbritannien bland indier fötts oproportionerligt fler pojkar än flickor, och dessa siffror indikerar enligt Right to Life News att omkring 400 flickor aborterats. Samtidigt är indier den mest välbärgade etniska gruppen i Storbritannien enligt en rapport från 2025. Hvistendals slutsats är att det är tillgången till abort i kombination med ultraljudstekniken som lett till en nästintill normalisering av könsselektiva aborter.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.