Den 20 oktober 2023 kommer boken ”Slaget om aborträtten” av Sanna Torén Björling ut, där även Människovärde intervjuats. Eftersom boken endast innehåller författarens subjektiva tolkning av våra intervjusvar, publicerar vi samtliga frågor och svar här. Dessa mejlades till henne den 24 april 2023:

Frågan om den svenska abortlagstiftningen diskuteras relativt lite i Sverige. Vad tror ni att det beror på?
Det kan delvis bero på att man inom media inte tycker att det är något att diskutera. Vi har erfarenhet av att ha skickat in artiklar och repliker men inte fått dem publicerade ens när vi påpekat faktafel. Vissa tidningar tackar nej utan förklaring medan andra bara underlåter att svara. I kristna tidningar diskuteras abortfrågan dock ganska regelbundet.

Sedan kan det också bero på att vissa har utsatts för drev och smutskastning när de haft en annan åsikt i frågan, till exempel Lars Adaktusson som i Europaparlamentet röstat som man generellt gör när man anser att en fråga tillhör den enskilda nationen och inte EU. Dock vändes det i media till något som det inte var för honom. Vissa kan ha skrämts till tystnad av händelser som dessa.

Hur arbetar Människovärde för att på olika sätt lyfta frågan?
Våra tre uppdrag är: utbildning, opinionsbildning och rådgivning, och det är främst genom utbildning och opinionsbildning som vi lyfter frågan. Bland annat genom vår hemsida och på sociala medier. Vi publicerar ett nytt blogginlägg varje vecka, vi har en podd (Människovärdespodden), och tre gånger per år ger vi ut en tidning. Vi har ett digitalt webinarium varje vår, och ger också årligen ut en rapport. Vi har en online-utbildning där vi besvarar de mest grundläggande frågorna om abort. Då och då publicerar vi debattartiklar i ämnet.

Hur gör ni för att nå ut till olika grupper, till exempel i skolan eller politiska partier?
Majoriteten av all kommunikation och marknadsföring sker digitalt. Vi försöker anpassa vårt material så att vi både har enklare och mer fördjupat material på vår hemsida, och vi ställer regelbundet upp när skolelever och studerande behöver vår hjälp för någon uppgift. När vi gett ut en rapport mejlar vi den till samtliga riksdagsledamöter och till vissa partier utanför riksdagen. I år har vi även mejlat den verklighetsbaserade filmen Oplanerat till riksdagsledamöterna.

I den stora pro-life-rörelsen i Europa och USA organisationer, i vilken mån samarbetar ni och lär av varandra?
Vi följer andra organisationer på sociala medier och prenumererar på deras nyhetsbrev osv. Till vårt årliga webinarium har vi bjudit in talare från andra organisationer i Sverige och Norden, samt läkaren Calum Miller från Storbritannien, som forskar om abort på universitetet i Oxford. Vi står också i partnerskap med den internationella prolife-organisationen Heartbeat International.

Jag förmodar att ni följer debatten i USA, där delstatslagar förändras snabbt och på olika sätt, och där frågan är extremt laddad. Vore intressant att höra någon reflektion över utvecklingen i USA sedan Roe mot Wade upphävdes?
Eftersom det inte är Högsta domstolens uppgift att skapa nya rättigheter som inte finns i konstitutionen så var rättsfallet Roe mot Wade felaktigt från början. Detta rättades till när domen upphävdes sommaren 2022. Nu är det upp till de folkvalda i respektive delstat att stifta abortlagar, vilket betyder att abortlagarna stramas åt i vissa delstater men utökas i andra. I stort sett jämförbart med att EU:s medlemsstater har olika abortlagar.

Om Sverige sänkte gränsen för abort eller avskaffade aborträtten, vem bör, anser ni, hållas till ansvar om lagen kränks? (I många länder med en restriktiv abortlagstiftning begås brottet av vårdgivaren eller den som hjälper en kvinna till abort; men på en del håll, också i USA, finns de som tycker att också kvinnan bör kunna ställas till ansvar, t o m straffas för mord.)
Då är det den som utfört aborten som bär ansvaret. Enligt den svenska abortlagen paragraf 9–10 är illegala aborter redan nu straffbara för den som utfört dem.

Som jag förstår er informationen anser Människovärde att ett foster har rättigheter som går att jämföra – jämställa? – med ett barns. Har jag förstått det rätt?
Vi anser att ofödda barn redan från befruktningen har ett okränkbart människovärde oavsett om de är önskade eller inte, och oavsett vilket stadium av utvecklingen de befinner sig på. Det är samma människa/person hela tiden oavsett om det är på embryo- eller fosterstadiet, på spädbarns- eller tonårsstadiet osv. Därför anser vi att alla ofödda har samma rätt att inte avsiktligt berövas livet genom abort.

Vad får det i så fall för andra följder – bör foster tilldelas t ex personnummer, eller vara juridiska personer?
Personnummer ges ju inte idag heller till ofödda barn som kommer att få födas. Och såvitt vi vet ges inte heller personnummer till ofödda i länder där abort är förbjudet.  

Ser man det så, finns då några skäl att inte betrakta abort som mord?
Abort är att avsiktligt avsluta ett ofött barns liv. Ser inget behov att använda andra ord än vad abortlagen säger, vilket är ”abort”.

De som anser att samvetsfrihet är en dålig idé brukar framhålla att vård är en rättighet, men att det inte är en rättighet att bli t ex gynekolog och att den som inte vill utföra arbetets alla moment bör välja ett annat yrke. Hur ser ni på det argumentet?
Samvetsfrihet är inte att godtyckligt välja bland arbetsuppgifter utan främst att tillåtas avstå från att utsläcka mänskligt liv. Abort är ingen huvuduppgift för vården, utan genom historien har vårdens uppgift varit att ”aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta”. Genèvedeklarationen från 1948 säger bland annat att en läkare bör hysa den största respekt för mänskligt liv från befruktningen och inte ens under hot använda sin medicinska kunskap mot mänsklighetens lagar. Deklarationen bygger på den Hippokratiska eden som i över 2 000 år använts som etisk riktlinje för läkare världen över. Enligt den ska läkare inte ge dödligt gift eller fosterfördrivande medel till någon.

Samvetsfrihet är dessutom en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen som sedan 1995 är svensk lag, och förarbetet till den svenska abortlagen bejakar samvetsfrihet. Resolution 1763, som 2010 antagits av Europarådets parlamentariska församling, klargör att samvetsfrihet för vårdpersonal gäller vid abort. Under de svenska barnmorskefallens rättsprocesser framkom att vissa barnmorskor fått undantag från att delta i förlossningar eftersom det var känsligt för dem som själva inte kunde få barn. Dessa utför inte heller alla moment men anses kunna fylla en viktig funktion inom sitt yrke ändå. Att det inte är en rättighet att bli gynekolog (eller barnmorska) känns i ljuset av allt detta som ett argument som väger för lätt. Det är ingen rättighet att bli journalist, präst eller polis heller men ändå åtnjuter dessa yrkesgrupper än så länge en viss samvetsfrihet. Och åtminstone tidigare kunde man göra vapenfri militärtjänst.

Ni skriver bl a på hemsidan att inga kvinnor kommer att nekas livsnödvändig vård även vid restriktioner kring abort, men vi vet att det händer att kvinnor dött för att läkare avstått från abort, av rädsla för att bli stämda. Hur ska man säkerställa att det inte sker?
Skulle en gravid kvinna bli utan vård i en akut situation har en allvarlig vårdmiss skett. Och sådant kan tyvärr förekomma oavsett hur abortlagen ser ut. Läkare kan ha missförstått lagen eller allvaret i kvinnans tillstånd.

Det är viktigt att veta att i länder där abortlagen är restriktiv men standarden på vården i övrigt är hög, så är mödradödligheten låg. Till exempel Polen och Malta tillhör de länder som har lägst mödradödlighet i hela världen enligt WHO:s statistik för 2020. I abortliberala länder där standarden på vården däremot är låg är mödradödligheten högre, som till exempel i Indien och Sydafrika. Dessutom förekommer att kvinnor dör av lagliga aborter även i abortliberala länder där standarden på vården generellt är hög. Sedan 2020 har minst fyra kvinnor dött av lagliga aborter i Storbritannien och Kanada.

Många läkare och forskare skriver under på att abort inte är nödvändigt vid graviditetskomplikationer för att rädda en kvinnas liv. Det betyder dock inte att dessa motsätter sig att mamman och barnet snabbt separeras i akuta situationer. Detta görs rutinmässigt även av prolife-läkare i länder där abort är förbjudet, oavsett om barnet anses livsdugligt eller inte, och utan att de anses begå tjänstefel eller lagbrott. Skulle barnet inte överleva ett akut ingrepp är det inte abort utan en oönskad konsekvens av ingreppet som krävdes. En abortläkare på Planned Parenthood medgav inför den amerikanska kongressen 2022 att abortförbud inte innebär något hinder för en kvinna att få adekvat vård vid exempelvis utomkvedshavandeskap. En f.d. domare i Europadomstolen, Giovanni Bonello, skrev i en debattartikel 2022 att ingen någonsin åtalats på Malta för att ha utfört ett akut ingrepp för att rädda en kvinnas liv.

Dessutom är abort vid fara för kvinnans liv ingen garanti för att kvinnan faktiskt överlever. Enligt en rapport från USA 2016 förekom det i 20 fall 1998–2010 att kvinnor dog ändå, fastän de fick abort på grund av graviditetskomplikationer som utgjorde fara för deras liv.

De grupper som påverkas mest av restriktioner för abort är de socioekonomiskt svaga – välbeställda, högutbildade kan alltid få abort om de vill – de kan resa och de kan betala. Hur kan man möta det problemet?
Till exempel i USA finns fler graviditetscentra än abortkliniker. För varje abortklinik finns mellan tre och fyra graviditetscentra, varav vissa drivs ideellt. Det finns alltså många som är beredda att gå den extra milen för att kvinnor med krisgraviditeter ska slippa genomgå abort. Dessa erbjuder också långsiktig hjälp med förnödenheter, föräldrakurser och utbildningar. Särskilt upprörande är därför att flera av dessa graviditetscentra vandaliserats sedan Roe mot Wade föll.

Eftersom ingen är sjuk är abort inte att räkna som vård, enligt Människovärde. Men det finns andra situationer som involverar vård/vårdpersonal men inte sjukdom, som förebyggande hälso- och sjukvård, preventivmedel, behandlingar för barnlösa, mödravård eller förlossningar. Om det inte är exempel på vård, vilket begrepp bör vi använda?
Abortlagen kallar inte heller abort för ”vård” utan säger att abort får utföras om det inte ”på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa”. Vi ser som sagt ingen anledning att använda andra ord än vad abortlagen säger.  

En demokrati bygger på individens lika värde, och utgår från att varje person har en röst och frihet att bestämma över sitt liv och sina val. Aborträttsförespråkare talar ibland om abort som en demokratifråga. Hur ser ni på det argumentet?
Rätten till liv är det mest grundläggande i demokratier och bör gälla alla, inklusive ofödda. Det borde därför vara en självklarhet i just demokratier att den starkare parten skyddar och försvarar livet för den svagare och försvarslösa parten. Barnkonventionen som sedan 2020 är svensk lag säger i inledningen att barnet på grund av sin omognad har rätt till särskild omvårdnad och lämpligt rättsligt skydd både före och efter födseln.

Abort framställs ofta som en kvinnofråga, trots att både män och kvinnor onekligen är involverade. Den som ofrivilligt blir förälder får ett livslångt ansvar. Vad skulle kunna säkerställa att detta ansvar inte enbart hamnar på modern?
Att ”ofrivilligt bli förälder” är nog främst en tillfällig känsla under graviditeten, även om den känslan kan vara nog så stark just då. Den absoluta majoriteten som valt att föda sitt barn ångrar dock inte det när barnet väl är fött, trots ansvaret det onekligen innebär. Majoriteten av kvinnor som nekats abort och därför fött sitt barn önskar fem år senare inte längre att de hade gjort abort och knyter också an till sitt barn på ett normalt sätt.

”Livslångt ansvar” är inte heller automatiskt något negativt. Det är ett livslångt ansvar som trots vissa umbäranden samtidigt ger glädje och mening åt livet och berikar det för både kvinnor och män.
Även vid andra skeenden i livet, som t ex vid en skilsmässa, måste man komma överens om en ansvarsfördelning, så det bör inte vara omöjligt vid en oönskad graviditet heller.

Slutligen, vilka frågor eller sidor tycker ni kommer bort i debatten om abort, framför allt i Sverige, men också av vad ni uppfattar från ett internationellt perspektiv?
– Att abort är en riskfaktor för mental ohälsa och självmord.
– Att män och andra anhöriga mår dåligt av abort.
– Att många kvinnor känner sig pressade till abort.
– Att kvinnor i utsatta situationer som exempelvis människohandel tvingas till upprepade aborter.

 

Läs mer om abort här.