Lagförslaget om att införa assisterat självmord i Storbritannien stoppades tillfälligt i våras. Det hade röstats igenom i underhuset, men stötte på patrull i överhuset. Förslaget ansågs bristfälligt av exempelvis läkare och handikapporganisationer, och även ledamöter som i övrigt var positivt inställda till dödshjälp ansåg att viktiga försvarsmekanismer saknades. På grund av de många ändringsförslagen hann parlamentet (både under- och överhuset) inte genomföra omröstningen inom tidsfristen som var den 25 april 2026.
Nu är dock lagförslaget formellt tillbaka i underhuset där det ska bli en ny omröstning, preliminärt den 11 september. Catherine Robinson på prolife-organisationen Right to Life säger i ett nyhetsbrev att mycket arbete återstår och att prolife-rörelsen måste mobilisera. Men samtidigt menar hon att det är motståndarna till dödshjälp som innehar momentum denna gång, bland annat för att opinionsundersökningar har visat att allmänhetens stöd för att återuppta lagförslaget saknas i de flesta valdistrikt. Dessutom har sju ledamöter, som tidigare röstade för förslaget, uppgett att de motsätter sig att det tas upp på nytt. Totalt tolv ledamöter behöver byta till motståndarnas sida för att förslaget ska falla.
Den pensionerade brittiske journalisten Peter Sefton-Williams är en av många som starkt motsätter sig förslaget. Han fick i januari 2024 av två olika läkare besked om att han led av en allvarlig och dödlig muskelsjukdom, och han uppmanades att inte planera sitt liv för mer än ett halvår framåt. Eftersom förberedelserna för att kunna åka till en dödshjälpsklinik i Schweiz också tar omkring ett halvår kontaktade Sefton-Williams en dödshjälpsorganisation redan dagen efter han fått sin diagnos. Han var säker på att han ville ha assisterat självmord och tänkte inte spilla någon tid. Under våren märkte han dock att symtomen inte förvärrades utan snarare blev bättre. Därför gjordes ytterligare undersökningar och tester, och då fann en tredje läkare att han inte hade någon dödlig sjukdom utan led av en mild variant av muskelsvaghet som inte är dödlig och som till stor del går att behandla. Beskedet var naturligtvis en lättnad för Sefton-Williams, men vetskapen om att han hade kunnat vara död idag på grund av en feldiagnostisering har samtidigt varit traumatisk.
I många dödshjälpsländers lagstiftning, inklusive det brittiska lagförslaget, finns krav på att två av varandra oberoende läkare ska bekräfta att patienten sannolikt kommer att dö inom ett halvår. I Sefton-Williams fall var det dock först den tredje läkaren som gav honom rätt diagnos.
”Det låter som ett vattentätt alternativ. Men i mitt fall fick jag av två framstående specialister höra att jag hade en obotlig sjukdom och att döden i värsta fall kunde inträffa inom några månader. Jag var fast besluten att avsluta mitt liv. Efter mitt assisterade självmord skulle vänner och familj kanske ha talat om mitt mod att välja en värdig död, utan att veta något om min felaktiga diagnos. Ingen skulle ha vetat att jag dog i onödan.”
Peter Sefton-Williams enligt Christianity Today
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om dödshjälp här.