Per Ewert är direktor för tankesmedjan Claphaminstitutet och som för andra året var en av talarna på vårt årliga seminarium. Här är en intervju som vi gjorde med honom inför seminariet.
Varför har du engagerat dig i frågan om dödshjälp?
När Claphaminstitutet beslutade att börja göra rapporter blev vi snart eniga i styrelsen om att just dödshjälp är en så tydlig fråga där påtryckningar görs att förändra lagen, men där det fortfarande finns alla möjligheter att belysa fakta och hjälpa politiker att stå emot trycket. Det är också en fråga där vi utan problem kan presentera helt sekulära argument som alla bör kunna vara överens om.
Du ska under seminariet tala om ”det sluttande planet”. Kan du kort förklara vad detta innebär?
Det sluttande planets princip säger att om man öppnar en viss dörr, så kommer utvecklingen ofelbart att glida nedåt till allt värre konsekvenser. I vissa frågor kan man bara gissa att det sluttande planet gäller, men i just den här frågan kan vi faktiskt se på erfarenheterna. På alla platser där någon variant av dödshjälp har införts har den inneboende dynamik satts i rullning som alltid verkar för en utvidgning av lagen.
Hur kan vi förhindra att dödshjälp införs i Sverige?
Det handlar om både hjärna och hjärta. Att outtröttligt fortsätta sprida fakta om dödshjälpens verkliga konsekvenser i de länder där den införts, men också visa på barmhärtigheten, den palliativa vården och hur en människans sista tid kan bli så mycket värdigare än man tror, när vården och människor i ens omgivning kan ge lindring, tröst och närhet när en patient inte längre kan botas. Om vi fortsätter att förmedla detta bland politiker, yrkesfolk och medmänniskor finns aldrig skäl att öppna dörren för dödshjälp.
Se Per Ewerts föredrag om det sluttande planet här.
Se film om dödshjälpens baksida i Belgien och Holland här.