Kapitel 3 av vår rapport:
Media och abort – Hur agendasättande journalistik vilseleder allmänheten om abort
TEORI OM ABORT:
VAD ÄR ABORT?
Abort är ett medicinskt eller kirurgiskt ingrepp som avsiktligt avbryter en graviditet. Ingreppet har som syfte och mål att ett ofött barn som lever ska dö innan det föds fram. I Sverige utförs årligen omkring 35 000 aborter enligt Socialstyrelsens statistik.
Enligt den svenska abortlagen gäller fri abort fram till graviditetsvecka 18, vilket betyder att ingen anledning till abort behöver uppges. Med Socialstyrelsens tillåtelse kan abort dock beviljas senare om synnerliga skäl föreligger. Dessa skäl kan handla om olika hälsoproblem eller missbruk hos kvinnan, avvikelser eller sjukdomar hos barnet, kvinnans ålder, sociala omständigheter och så vidare. Abort får inte utföras om barnet anses livsdugligt utanför livmodern, vilket är vid vecka 22.
En medicinsk abort inleds med att kvinnan först tar ett abortpiller (mifepriston/mifegyne/mifeprex) som blockerar tillförseln av hormonet progesteron. Detta leder till att närings- och syretillförseln till barnet stoppas och barnet dör. Ett par dygn senare tas det andra abortpillret (misoprostol/cytotec) som framkallar sammandragningar så att den döda kroppen stöts ut. Medicinsk abort kan enligt 1177 göras under hela den period som abort är lagligt. Kirurgisk abort kan utföras mellan graviditetsvecka 7 och 13. Vid kirurgisk abort sugs det ofödda barnet och moderkakan ut, och ingreppet sker under narkos eller med lokalbedövning. Vid ofullständig medicinsk eller kirurgisk abort görs en skrapning av livmodern, annars finns risk för infektion och blödning.
Omkring 97 procent av alla aborter i Sverige var 2024 medicinska enligt Socialstyrelsens statistik. Närmare 65 procent av aborterna skedde före vecka 7 och nästan 94 procent före vecka 12. Sammanlagt beviljade Socialstyrelsens rättsliga råd 529 aborter efter vecka 18.
VAD ÄR INTE ABORT?
Vid missfall, som även kallas spontan abort, har det ofödda barnet dött en naturlig död, oftast utan den gravida kvinnans vetskap och är därför inte abort. Ett kirurgiskt ingrepp efter ett ofullständigt missfall är inte heller abort. Vid utomkvedshavandeskap har embryot fäst utanför livmodern, oftast i äggledaren. Detta kan leda till missfall, men om det istället fortsätter att växa kan äggledaren spricka, vilket kan bli livshotande för kvinnan. Ingrepp för att avlägsna ett utomkvedshavandeskap anses inte vara abort och finns inte heller med i Socialstyrelsens statistik över aborter.
Havandeskapsförgiftning är ett tillstånd som vanligtvis tillstöter i slutet av graviditeten. Detta kräver att barnet och mamman snabbt måste separeras för att rädda kvinnans liv. Detta sker genom akut kejsarsnitt eller igångsatt förlossning och allt bör göras för att rädda både mammans och barnets liv. Oftast överlever båda men även om barnet skulle dö är det inte heller abort. Behandling för allvarliga sjukdomar hos den gravida kvinnan, vilket leder till att barnet dör, är inte heller abort utan en oönskad konsekvens av behandlingen som kvinnans sjukdom krävde.
FINNS RISKER MED ABORT?
Enligt den svenska abortlagen ska kvinnor erbjudas stödsamtal både före och efter en abort, vilket är ett erkännande om att abort kan vara psykiskt påfrestande. Forskning av bland andra professor David Fergusson från Nya Zeeland och medicine doktor Ingrid Skop från USA har visat att abort är en riskfaktor för mental ohälsa även bland kvinnor som inte lidit av mental ohälsa innan aborten, samt även i de fall där graviditeten varit oönskad. Det finns emellertid forskning där man hävdar att så inte är fallet, till exempel den numera hårt kritiserade The Turnaway Study, vilken visat att en majoritet på 99 procent av kvinnorna mår bra efter abort. Enligt den brittiske läkaren Calum Miller, som forskar om abort på universitetet i Oxford, visar de största och mest trovärdiga och kvalitetsgranskade studierna ett samband mellan abort och mental ohälsa som depression, ångest, missbruk och självmordsbeteende. En stor kanadensisk studie från 2025 som under 17 år följt över 1,2 miljoner graviditeter, inklusive aborter, har också visat en kraftig ökning av mental ohälsa och självmordsförsök bland kvinnor som gjort abort jämfört med kvinnor som fött barn.
Studier från bland annat Danmark, Finland, Kalifornien och Australien har visat att självmordsfrekvensen är högst bland kvinnor som gjort abort jämfört med kvinnor som fött barn, haft missfall eller inte varit gravida. Självmord efter abort är emellertid underrapporterat eftersom de inte alltid sker direkt efter aborten. Enligt studien från Finland fanns information om avslutad graviditet i endast 11 procent av dödsbevisen efter självmord, vilka skett upp till ett år efter aborten. Det var endast tack vare samkörning av dödsbevisen mot register över födslar, aborter samt utskrivningsregister från sjukhus, som forskarna fann kopplingen.
En amerikansk studie som publicerades i april 2025 har visat att förekomsten av allvarliga och potentiellt livshotande fysiska komplikationer med abortpillret mifepriston är 22 gånger vanligare än vad tillverkaren Danco Laboratories och läkemedelsmyndigheten FDA (Food and Drug Administration) hittills gått ut med. Enligt dessa förekommer allvarliga komplikationer i mindre än 0,5 procent av fallen, medan forskarna i den nya studien fann att komplikationer förekom i 10,93 procent av fallen (totalt 94 605 fall). Bland annat nämndes infektioner, sepsis, blödningar, utomkvedshavandeskap och komplikationer som krävde akutvård.
Studien omfattar 865 727 aborter med mifepriston under perioden 2017–2023. Uppgifterna kommer från en databas över försäkringsanspråk gällande allvarliga komplikationer vilka inträffat inom 45 dagar efter intaget av mifepriston. Forskarna menar att det är den mest omfattande studien som gjorts i USA angående säkerheten med medicinska aborter. Det kan dessutom vara lågt räknat eftersom komplikationer kan tillstöta även efter 45 dagar. I de studier som FDA hänvisar till ingick jämförelsevis endast 30 966 kvinnor, vilka dessutom var handplockade och förhandsgranskade och vars komplikationer sträckte sig 72 dagar efter intaget av mifepriston. Hade även den nya studien sträckt sig över 72 dagar hade resultatet troligen visat ännu högre andel än 10,93 procent.
Från abortliberalt håll har det riktats kritik mot studien eftersom den utförts av forskare med kopplingar till prolife-rörelsen. Men källor som de själva hänvisar till är istället starkt kopplade till abortindustrin som har ett ekonomiskt intresse av att abort framställs så positivt som möjligt. Faktum kvarstår att den nya studien är större och innehåller verkliga och mer aktuella fall, jämfört med den tidigare som är mindre och består av handplockade deltagare, samt föråldrade siffror.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.