Kapitel 4 och 4.1 av vår rapport:
Media och abort – Hur agendasättande journalistik vilseleder allmänheten om abort
RESULTAT
Media kallas den tredje statsmakten, efter regering och riksdag, eftersom man har stor makt att påverka allmänhetens syn på olika frågor. De nyhetskanaler och tidningar som ingår i denna granskning är rikstäckande och anses vara de största och mest inflytelserika i Sverige.
SVT och SR tillhör public service, vilket innebär att de finansieras med skattemedel. 2024 fick SVT, SR och UR sammanlagt 9,1 miljarder kronor. Grundtanken med public service är att innehållet ska vara mångsidigt och politiskt neutralt. SVT skriver på sin hemsida att ambitionen är att ”granska och skildra de frågor som är viktiga för dig. SVT verkar i allmänhetens tjänst och drivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.” SR uppges vara ett public servicebolag vars uppdrag är att leverera oberoende journalistik.
De övriga som ingår i granskningen (TV4, DN, SvD, GP, Aftonbladet och Expressen), men som inte kategoriseras som public service, finansieras med prenumerationer, försäljning av lösnummer samt annonsintäkter. Förutom det finns exempelvis mediestöd och distributionsstöd att ansöka om. Enligt tidskriften Journalisten beviljades exempelvis SvD över 33 miljoner kronor i mediestöd 2024 och GP över 34 miljoner.
Samtliga ovan nämnda mediekanaler uppges vara ”oberoende och obunden”, ”trovärdig och kvalitativ”, ”värnande om sanningen” och så vidare. Men hur ser det ut i praktiken?
PRESENTERAS BÅDA SIDOR PÅ LIKA VILLKOR?
Av samtliga 186 artiklar och inslag presenterades den absoluta majoriteten ensidigt okritiskt om abort utan att kritiska frågor ställdes. I endast 3 procent presenterades enbart den abortkritiska sidan. Till exempel intervjuade Aftonbladet KD-politikern Hans Eklind i Almedalen 2024 angående hans invändningar mot abort i grundlagen. Eklind underströk dock att han står bakom den nuvarande svenska abortlagen, vilket kan ha skyddat honom från kritik. Inför det amerikanska presidentvalet 2024 hade GP hade ett reportage där en ung abortkritisk kvinna från delstaten Georgia intervjuades. Hon efterlyste dock abortförbud, och då innehöll reportaget både kritiska frågor och ett problematiserande av hennes prolife-syn.
I 7 procent av artiklarna och inslagen presenterades båda sidor, men inte alltid på lika villkor. Ibland intervjuades två eller flera representanter från den abortförespråkande sidan men bara en eller ingen alls från den abortkritiska sidan. I de fall representanter från båda sidor intervjuades var det oftast den som intervjuades från den abortförespråkande sidan som oavbruten fick lägga ut sitt resonemang. Abortkritiska röster klämdes in i mitten av inslaget, vilket dock avslutades med argument från den abortförespråkande sidan. De abortkritiska rösterna verkade finnas med som kamouflage för att kunna påvisa att man visst hade intervjuat representanter från båda sidor.
Medicinska experter som återkommande intervjuades var kända abortförespråkare som professor Kristina Gemzell-Danielsson och gynekolog Helena Kopp-Kallner. I inget fall intervjuades abortkritiska experter. Även abortförespråkande författare som Sanna Torén-Björling, Malin Clausson och Sandra Pandevski fick komma till tals som sakkunniga, ibland till och med i ett och samma inslag. Torén-Björling gav 2023 ut boken Slaget om aborträtten, och Clausson & Pandevski gav 2025 ut boken Abort: 50 år av fri abort – 50 berättelser. Statistik var hämtade från abortorganisationer som Guttmacherinstitutet och Center for Reproductive Rights och ifrågasattes aldrig. Dessa organisationers kopplingar till abortindustrin klargjordes inte utan de framställdes som opartiska forskningsinstitut.
Den abortförespråkande slagsidan märks också genom inkonsekvens i rapporteringen. Många reportage handlade om USA och att vissa delstater stramat åt sina abortlagar, vilket genomgående framställdes som negativt och potentiellt farligt för gravida kvinnor. Faktum är dock att en majoritet av de amerikanska delstaterna har samma abortgräns som Sverige eller högre. Att minst tio delstater tillåter abort ända fram till födseln problematiserades inte, trots att riskerna med abort ökar ju senare aborten görs. Dessa delstaters abortlagar omnämndes som att ”aborträtten är skyddad”.
Vissa amerikanska delstater vars abortgräns är vecka 6 kritiserades med argumentet att kvinnor kanske inte ännu vet att de är gravida då. Enligt Socialstyrelsens statistik för 2024 gjordes dock sammanlagt 22 859 aborter före vecka 7 i Sverige, det vill säga nästan 65 procent av alla aborter, varav vissa kan antas ha utförts senast vecka 6. Men när den abortförespråkande professor Kristina Gemzell-Danielsson i ett inslag på SR propagerar för extremt tidiga aborter mellan vecka 4 och 6 framställs de istället som effektiva och säkra, även utan ultraljudsundersökning som skulle ha fastställt graviditetsvecka och uteslutit utomkvedshavandeskap. Två abortförespråkare intervjuades i inslaget, men ingen med motsatt syn.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.