Det har nu gått 50 år sedan Sveriges lagstiftning om fri abort trädde i kraft. Lagstiftningen som från början var tänkt som ett undantag för kvinnor i svåra situationer, omtalas nu som en rättighet och en vanlig vårdinsats.

Journalisten Carin Stenströms artikel Fria aborten – största ingreppet i mänskligt liv. Vad blev det? publicerades 2011 i den nu nedlagda tidskriften DSM. I den redogör Stenström för hur abortdebatten såg ut på 1960-talet. Förespråkare argumenterade för att fri abort skulle medföra en positiv samhällsutveckling. Man hävdade att barn skulle födas önskade och deras uppväxt därför bli bättre. Även kvinnor skulle få det bättre för att ingen längre skulle tvingas gifta sig på grund av en oplanerad graviditet. Äktenskapen skulle därmed också bli lyckligare och barnmisshandel och skilsmässor minska. Kritikerna varnade för det motsatta, nämligen att respekten för livet och människovärdet skulle devalveras. Man hävdade att våld mot barn och kvinnor, inklusive den allmänna våldsbenägenheten, därför skulle öka. Med facit i hand vet vi att skilsmässotalen (och antal upplösta samboförhållanden) inte minskat. Både barns och kvinnors psykiska hälsa har försämrats och våldet i Sverige uppmärksammas internationellt. På regeringens hemsida kan man läsa att tusentals flickor och kvinnor varje år utsätts för våld och trakasserier.

Efter kommunismens fall i Östeuropa 1989 valde Polen motsatt inriktning. Abortlagen stramades åt och enligt Stenström registrerades därefter färre fall av kvinno- och barnmisshandel. Ekonomin började stärkas och aborttalen minskade drastiskt. I svensk media uppgavs dock att de olagliga aborterna i Polen var 150 000 per år trots att de var högst 15 000. Stenström kallar rapporteringen från den här tiden för ”rekord i förljugen och ohederlig journalistik”. Även idag får Polen utstå kritik för sin abortrestriktiva hållning, trots att mödradödligheten är lägre i Polen än i Sverige enligt WHO:s statistik.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att abortförespråkarnas förutsägelser från 1960-talet slog fel. Det finns skäl att också tvivla på att ett eventuellt grundlagsskydd av abort kommer att leda till något positivt, varken på nationell eller EU-nivå.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.