I den svenska abortlagen ingår kvinnans mentala hälsa som ett av de ”synnerliga skäl” för att Socialstyrelsen ska bevilja abort efter den lagstadgade gränsen på vecka 18. Den allmänna inställningen är också att abort är bättre för kvinnors mentala hälsa än att tvingas föda ett oönskat barn.
Den brittiske läkaren och abortforskaren Calum Miller hävdar på sin blogg att den forskning som håller högst kvalitet tydligt visar att det är abort, och inte barnafödande, som är en riskfaktor för mental ohälsa. Studier av den abortförespråkande professor David Fergusson från Nya Zeeland visade också att abort var kopplat till en ökning av alkohol- och drogmissbruk, självmordsbeteende, ångest och depression. Denna studie refuserades dock flera gånger innan den till sist publicerades, vilket var ovanligt för Fergusson som tidigare inte haft svårigheter med att få studier publicerade. Miller menar att detta är ett typiskt exempel på västvärldens försök att medvetet undanhålla sambandet mellan abort och mental ohälsa från allmänheten. Även andra symtom som inte klassas som mental ohälsa är vanliga efter abort. Sorg, skuldkänslor, och att inte känna någon tillfredsställelse i livet, förekommer enligt Fergussons forskning hos mer än hälften av kvinnorna efter abort.
Ett av de vanligaste motargumenten från abortförespråkare brukar då vara att det bara gäller kvinnor som lidit av mental ohälsa redan innan aborten. Men studier med högst kvalitet har tagit tidigare mental ohälsa i beaktande och resultatet har ändå visat att abort innebär en signifikant riskfaktor. Ett annat motargument är att en majoritet av kvinnorna hävdar att det var ett rätt beslut att göra abort. Detta påstående bygger på studien The Turnaway Study och enligt den påstår 95 procent av kvinnorna att aborten var ett rätt beslut. Det som nästan aldrig nämns är att studien också visade att minst 96 procent av kvinnor som nekats abort också var nöjda fem år senare och inte längre önskade att de hade beviljats abort. Dessa hade också knutit an till sitt barn på ett normalt sätt.
The Turnaway Study har också många svagheter, vilket även abortförespråkare numera medger. Bland annat hade den både lågt antal deltagare och ett stort bortfall. Endast 17 procent (516 kvinnor) av de tillfrågade kvinnorna slutförde studien. Som jämförelse ingick 1,2 miljoner kvinnor i den kanadensiska studien från 2025 som visade ökad förekomst av sjukhusinläggning på grund av mental ohälsa, missbruk och självmordsförsök under 17 års tid efter en abort.
Det är enligt abortforskaren David Reardon dessutom kvinnor med negativa erfarenheter av abort som oftast hoppar av studier, vilket gör resultatet mindre trovärdigt. I de fall det faktiskt förekom försämrad mental ohälsa bland kvinnor som nekats abort i The Turnaway Study, var det enligt Miller inte i gruppen som behöll sitt barn, utan i gruppen som sedan gjorde abort någon annanstans. Urvalet till studien hade heller inte skett slumpmässigt utan deltagarna var handplockade. Och eftersom forskarna inte har presenterat någon förklaring till detta går det inte att utesluta att det förekommit partiskhet vid urvalet. Hade man valt ut deltagare för att få ett visst resultat?
Under april driver vi på Människovärde kampanjen Tid för läkedom efter abort. Syftet är att visa att det finns läkedom för den som lider efter abort, och att upplysa samhället om den negativa inverkan abort kan ha för både för individer och familjer.
Jourlinjer:
LIVLINAN VID ABORT – tel: 0771-77 78 79 eller mejl: livlinan@manniskovarde.se
Efter en abort – mejl: info@efterenabort.se (organisationen Livsval)
Digitalt självhjälpsprogram:
8 STEG TILL LÄKEDOM EFTER ABORT – (Människovärde)
Självhjälpsprogram för män som mår dåligt efter abort (på engelska):
Keys to Hope and Healing (Men) | Support After Abortion