”The Turnaway Study” (TS) är en femårig studie från Universitetet i San Fransisco, Kalifornien som slutfördes 2016 och som publicerats i bokform 2020. Den påstås visa att kvinnor som gjort abort mår bättre psykiskt och fysiskt, relationsmässigt och ekonomiskt, samt är allmänt nöjdare med livet jämfört med kvinnor som nekats abort. Denna studie har sedan dess varit utgångspunkten för flertalet andra forskare, journalister och debattörer som hävdar att diskussionen om abort borde vara över, och att det inte finns något samband mellan abort och mental ohälsa.
Professor Priscilla Coleman, som under 30 år forskat om abort och mentala konsekvenser är dock kritisk till TS. Hon har undersökt studien i detalj och skrivit en nyligen publicerad artikel om dess många och allvarliga brister. Ett av problemen är finansieringen. Miljardären Warren Buffett har donerat minst USD 88 miljoner till universitetet i San Fransisco, och enligt Coleman var dessa pengar öronmärkta för abortförespråkande forskare. Prolife-aktivisten Abby Johnson hävdade i en intervju våren 2022 också att Buffett årligen donerar USD 25 miljoner till abortindustrin.
Ett annat problem är deltagarna i studien. Baserat på antalet utförda aborter på de sjukhus som ingår i studien, har Coleman räknat ut att antalet kvinnor hade kunnat vara upp till 162 000. Dock tillfrågades endast 3 045 kvinnor varav 516 fullföljde sitt deltagande, dvs endast 17 procent av de tillfrågade. Detta i sin tur leder till ytterligare frågor. Varför tillfrågades inte alla? På vilka kriterier gjordes urvalet? Kan kvinnor ha handplockats för att studien skulle ge ett visst önskat resultat? TS ger inga specifika svar, och vi förväntas sätta tilltro till ett resultat baserat på både lågt deltagande och högt bortfall.
Ytterligare ett problem är att studien avvisar tidigare gedigen forskning som visat att abort faktiskt är en riskfaktor för mental ohälsa. Coleman nämner ett flertal sådana. Bland andra professor David Fergusson från Nya Zeeland har utfört faktagranskade, internationellt erkända studier med kontrollgrupper, där resultatet visat att abort är signifikant förknippat med depression, ångest, tillbakadragande, missbruks- och självmordsbeteende. Coleman förundrar sig över att dessa studier konstant förbises i media, medan den undermåliga TS totalt dominerar. Hon menar att media okritiskt kastar sig över sådant som de tror att allmänheten vill ha.
Abortforskaren David Reardon har i en artikel från 2018 också lyft bristerna med TS. Han poängterar att till och med abortliberala Washington Post motvilligt medgett partiskhet och snedvridning med studien, eftersom majoriteten av kvinnorna som gjort abort inte är representerade. Det är oftast de som mår sämst efter abort som avstår från att delta i studier, eftersom ett deltagande riskerar att påminna dem om det smärtsamma. De som mår bäst är däremot mest benägna att delta. Av de kvinnor som nekades abort framgår inte heller huruvida de valde att göra abort i en annan delstat istället.
Även i Sverige har diverse medier och debattörer okritiskt svalt betet med TS och hävdar att abort enligt forskning och beprövad erfarenhet inte innebär någon risk för mental ohälsa hos kvinnan. Vi får således också vänta ett tag till på opartiskhet i abortdebatten.
Brita Storlund
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om abort här.
Trackbacks/Pingbacks