Riksdagen har nu i den första av två omröstningar tagit ett steg för att abort ska ingå som en rättighet i grundlagen. Ledamöterna har således, i strid med juridiska experter och i många fall säkerligen i strid med det egna samvetet, öppnat dörren för att underminera grundlagens betydelse. I och med detta kan nämligen även andra ideologiska favoritfrågor komma att ingå i grundlagen. Krav på att grundlagsskydda public service har tidigare lyfts av Socialdemokraterna, och Miljöpartiet har krävt grundlagsskydd av juridiskt könsbyte.

Rätten till liv är den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter, medan varje abort leder till att ett ofött barn med ett helt nytt och eget DNA dör. Abort bör därför under inga omständigheter ingå i grundlagen. Barnkonventionen, som 2020 blev svensk lag, säger i inledningen att barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad har rätt till särskilt skydd och särskild omvårdnad, inklusive lämpligt rättsligt skydd, både före och efter födseln. Artikel 6 i Barnkonventionen säger dessutom att varje barn har en inneboende rätt till liv och att staterna i största möjliga mån har skyldighet att säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Både Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner vars och ens rätt till liv. Förutom det har Europadomstolen i rättsfallet A, B och C mot Irland slagit fast att abort inte är en rättighet och att kvinnans rätt till privatliv måste vägas mot det ofödda barnets rättigheter. I rättsfallet Oliver Brüstle mot Greenpeace medger EU-domstolen det mänskliga embryots mänskliga värdighet. Inget av detta går ihop med abort som en grundlagsskyddad rättighet.

Argumenten i förslaget är tunna och övertygar inte. I förvånansvärt hög grad bygger de på aktivistiska floskler istället för fakta. Bland annat hävdar man att inskränkningar riskerar att leda till osäkra abortmetoder. Men i så fall är grundlagsskydd verkligen meningslöst eftersom förslaget samtidigt säger att detaljer fortsättningsvis ska styras av den vanliga abortlagen. Även utan grundlagsskydd kommer abortlagen således att finnas kvar med och sin nuvarande gräns på vecka 18 och med Socialstyrelsens godkännande även senare.

I förslaget hävdas vidare att abort handlar om en frihetsfråga med avgörande betydelse för ett jämställt samhälle. Vi hävdar att abort istället är en attack på det genuint kvinnliga, nämligen gåvan att bära och föda barn. Och när så gott som hela västvärlden slår larm om alltför låga födelsetal vore det väl klokare med satsningar som gör att fler kvinnor kan välja att avstå från abort, i synnerhet eftersom en ny kanadensisk studie från 2025 bekräftat att abort är en riskfaktor för mental ohälsa, missbruk och självmordsbeteende.

Förslaget lyfter också att ”rätten” till abort helt förbjudits i ”flera länder” men ger inte ett enda exempel på vilka dessa länder är. Abortlagarna har ju istället under de senaste åren liberaliserats, som i Danmark, Norge, Finland, Island, Irland, Frankrike, Storbritannien med flera. Av världens 193 länder har endast 21 totalförbud mot abort, dvs högst 11 procent.

Grundlagsskydd av abort är en Pandoras ask som inte borde ha öppnats av landets riksdag. Den största besvikelsen har hittills riktats mot Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, vilka tidigare stått för en abortrestriktiv hållning. Samtliga riksdagspartier bär dock ansvaret för detta och inte minst Liberalerna och Centerpartiet, vilka redan 2022 initierade tanken om grundlagsskydd av abort. Än är det emellertid inte för sent att rätta till. Inför den andra omröstningen efter höstens riksdagsval både önskar och förväntar vi oss att våra nya folkvalda röstar nej.

Johanna Byman, ordförande
Brita Storlund, kommunikatör
Cecilia B. Klingberg, verksamhetsledare
Linda Steen, barnmorska
Matilda Möller, styrelseledamot
Per Karlsson, läkare
Tomas Seidal, överläkare