Rebecca Paul är parlamentsledamot för det konservativa partiet i Storbritanniens underhus. Hon motsätter sig lagförslaget om att legalisera assisterat självmord, vilket dock röstats igenom i underhuset. Under de senaste veckorna har förslaget debatterats även i överhuset, och kommer nu att granskas ingående av en särskild kommitté. I en artikel i Conservative Home den 13 november 2025 skriver Paul att lagförslag om liv och död borde kräva minutiös noggrannhet men hävdar att detta innehåller alltför många svagheter och luckor.
Dödshjälpsförespråkare som ligger bakom lagförslaget har enligt Paul medvetet avstått från att inkludera skydd för sårbara grupper. Hon hävdar att de vill ha en diffus lagtext för att så många grupper som möjligt ska omfattas. Ändringsförslag som lagts fram för att undvika att sårbara patienter utsätts för olika former av inre eller yttre tvång har konsekvent avvisats. Enligt Paul kommer personer med exempelvis ätstörningar att kvalificeras för assisterat självmord, och även personer med diabetes, autism, depression, olika funktionsnedsättningar som exempelvis Downs syndrom osv.
Oppositionen ville införa ett förbud för läkare att initiera samtal om assisterat självmord men detta avvisades också. Om förslaget går igenom kommer lagen således att godkänna att en 18-åring med inlärningssvårigheter får hjälp av vårdpersonal att fatta beslut om assisterat självmord. Den kommer att tillåta läkare att initiera samtal om assisterat självmord med en äldre patient, trots att denna inte själv övervägt det. Finansieringen kommer dessutom att vara säkrad medan den palliativa vården ekonomiskt går på knäna. Vuxna barn kommer inte att ha rätt att på förhand få veta att en förälder ska dö genom assisterat självmord.
Frågor som fortfarande är obesvarade är hur lagen ska genomföras i praktiken. Ska den statliga vården eller vinstdrivande privata vårdbolag tillhandahålla ”tjänsten”? Vilka preparat ska användas, och vilka komplikationer kan tillstöta? Vad ska läkare göra om döden drar ut på tiden? Dessa frågeställningar är inte tagna ur luften utan ur verkliga erfarenheter från den amerikanska Oregonmodellen där döendet i vissa fall dröjt upp till 137 timmar, dvs nästan sex dygn. Enligt rapporten för 2024 uppgavs att ”inga” komplikationer registrerats i 30 procent av fallen. För 68 procent av fallen hade man ”ingen kännedom”, och för resterande 2 procent hade komplikationer som kramper, kräkningar eller svårigheter att svälja preparatet förekommit. Därav sprids den felaktiga föreställningen att komplikationer med Oregonmodellen är sällsynta, men faktum är att man i majoriteten av fallen helt enkelt inte vet. I närmare hälften av fallen är ingen läkare eller annan vårdpersonal närvarande vid intaget av preparatet eller vid dödsögonblicket. Och detta torde vara en viktig anledning till att komplikationer inte registreras.
Överhuset representanter bör enligt Paul avvisa förslaget. Dess innehåll är för diffust och är inte utformat för att bara gälla ett fåtal patienter i livets absoluta slutskede.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om dödshjälp här.