Surrogatmödraskap har den senaste tiden debatterats, efter att Moderaterna meddelat att reglerat surrogatmödraskap borde tillåtas i Sverige.
Här återpublicerar vi vårt blogginlägg från den 15 mars:
Det är lätt att beröras av smärtan hos barnlösa par. Egna och andras förväntningar, och de blandade känslorna när andra får barn utan problem. Adoptionsprocesser är påfrestande och långt utdragna, och leder kanske ändå inte till att man får något barn. Surrogatmödraskap har blivit svaret på barnlöshet för allt fler i Sverige.
Surrogatmödraskap väcker etiska frågor. Ett flertal parter med olika intressen är inblandade. Det beställande paret, surrogatmamman och hennes familj, agenturen och den juridiska processen före, under och efter. Och barnet är i allra högsta grad inblandat. Under graviditeten börjar barnet känna igen surrogatmammans röst och reagera på hennes beröring, för att sedan abrupt skiljas från henne vid födseln. Separationen mellan den födande mamman och barnet är inte oproblematisk, vilket även studier med adoptivbarn bekräftar. Vid surrogatmödraskap är denna separation planerad från början, vilket inte är fallet vid adoption där det är barnets behov av en ny familj som är utgångspunkten.
För att få bli surrogatmamma måste man redan ha fött minst ett barn, och det betyder att det finns (surrogat-) syskon med i bilden, vilka också drabbas av separationen. I Uppdrag Gransknings reportage från 2018 fanns en pojke som uttryckte att mamma sålde bebisen.
Ibland argumenteras att surrogatmödraskap är bibliskt, och Gamla Testamentets Hagar ges som exempel. Planen var visserligen att hon skulle skaffa avkomma åt Sara och Abraham. Men när allt sedan ställdes på sin spets, var alla inblandade överens om att Hagar, och inte Sara, var den riktiga mamman. Så har det alltid varit genom tiderna. Den födande kvinnan är mamman. Med surrogatmödraskap har det dock ändrats. Den beställande mamman ska genomgå en närståendeadoption, även i de fall hon själv är äggdonator. Det finns alltså en period i processen där barnet är moderlöst, eftersom surrogatmamman inte har någon rätt till moderskapet.
Ett annat argument för surrogatmödraskap är att det ger samkönade par möjlighet att få barn. Dock kan man inte ta förgivet att alla samkönade par har samma åsikt när det gäller detta. Det finns även inom denna grupp de som varnar för att samkönade par kan komma att utnyttjas i politiska syften, och som en sköld för handel med kvinnor och barn.
I Storbritannien är altruistiskt surrogatmödraskap tillåtet, och surrogatmamman har rätt till abort, och även rätt att behålla barnet om hon skulle vilja det. Finns risk för att kommersiellt surrogatmödraskap utomlands ändå är attraktivare i så fall? Medicinska, administrativa och juridiska processer ingår även om surrogatavtalet är altruistiskt, och inget av det är gratis. I undersökningar har det framkommit att summor upp till £ 60.000 betalats för surrogatavtal även i Storbritannien. Så det altruistiska är lättare sagt än gjort.
För att sluta där vi började så är det lätt att beröras av smärtan hos barnlösa par. Att göra barn till beställningsvara, och näst intill en rättighetsfråga för vuxna är dock inte rätt väg att gå.
Läs mer om surrogatmödraskap här.
Susanna Birgerssons ledartext i Expressen den 26 juli: Ska staten tvinga unga kvinnor att göra abort?