Kanada legaliserade dödshjälp 2016 och har sedan dess haft en tiofaldig ökning, från omkring 1 000 personer år 2016 till omkring 10 000 år 2021 enligt Mail Online 19 oktober 2023. Trots att dödshjälp påstås vara en sista utväg i livets slutskede ingår i dessa siffror även sådana som beviljats dödshjälp på grund av fattigdom.
För att ansöka om dödshjälp börjar patienten med att ladda ner en ansökningsblankett online, besvara några frågor och skicka in en undertecknad och bevittnad blankett. Därefter tar en läkare telefonkontakt och kommer senare även på personligt besök. Efter att två av varandra oberoende läkare har godkänt ansökan ska patienten vänta 90 dagar, räknat från det skriftliga ansökningsdatumet, innan dödshjälpen kan utföras.
I mars 2024 kommer Kanadas dödshjälpslag sannolikt att ytterligare utökas till att även gälla fysiskt friska patienter med olika psykiska problem inklusive missbruksproblematik. 47-åriga Lisa Pauli, som under decennier lidit av ätstörningen anorexi, berättar till tidningen Reuters att hon då kommer att ansöka om dödshjälp.
Under en årlig vetenskaplig konferens diskuterades nyligen huruvida det är möjligt för läkare att veta skillnaden mellan en självmordsbenägen patient som behöver hjälp, och en psykiatrisk patient som har en väl motiverad önskan att dö. Dr David Martell, som är ansvarig läkare för beroendemedicin i Nova Scotia och som varit dödshjälpsläkare sedan 2016, medgav på ett av seminarierna att detta kan vara svårt att bedöma eftersom en och samma patient kan visa tecken på båda. Dock vore det enligt Dr Martell orättvist om människor med missbruk eller psykisk sjukdom skulle uteslutas från att bestämma över sin död.
Dödshjälpskritikers farhågor besannas därmed ännu en gång. Dödshjälp uppges vara en sista utväg för döende patienter i livets absoluta slutskede. Dock utvecklas det förr eller senare till att gälla fler och fler grupper. Inte sällan handlar det samtidigt om att resurser till adekvat vård saknas. Dr Martell medgav också att vården av missbrukare i Kanada är underfinansierad.
De som är kritiska till det kanadensiska lagförslaget hävdar att dödshjälp för patienter med missbruksproblematik och psykisk ohälsa motsvarar rashygien, och att det förebyggande arbetet istället borde förbättras. Tillgång till mediciner, vård mot överdoser, arbetsträning och bostäder är exempel på insatser som markant kunde minska antalet önskemål om dödshjälp bland dessa patienter.
Dödshjälp av rashygieniska skäl är inte heller något nytt. I boken The German euthanasia program (1973) beskriver författaren och psykiatern Fredric Wertham det systematiska dödandet inom vården i Tyskland redan innan andra världskriget bröt ut. Även då handlade det om fysiskt friska människor med psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar, vilka dödades med argumentet att det var för deras eget bästa. Genom dödshjälp skulle ju deras lidande upphöra. Samma synsätt ser i våra dagar ut att vara tillbaka under självbestämmandets och valfrihetens täckmantel.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om dödshjälp här.