Redan när Storbritannien legaliserade abort 1967 varnades för att en sådan allvarlig kränkning av rätten till liv skulle leda till nästa. Har man en gång gett staten rätt att tumma på denna grundläggande rättighet kan det i förlängningen även leda till legalisering av dödshjälp, menade man. Och 2025 är Storbritannien närmare än någonsin att ta det steget.
Det brittiska underhuset har under våren röstat för ett förslag om legalisering av assisterat självmord. Lagförslaget är överlämnat till överhuset, där ledamöterna har rätt att göra ändringar och även att helt förkasta det. Enligt Lord David Alton kommer förslaget att stöta på patrull av honom själv och även av andra, bland annat en tidigare deltagare i Paralympics, en professor i palliativ medicin, en ledamot med en funktionsnedsättning osv.
Även vissa förespråkare är tveksamma och hävdar att skyddsåtgärderna i förslaget är alltför bristfälliga, bland annat för att assisterat självmord också ses som en besparingsåtgärd. I en statlig konsekvensbedömning har man räknat ut att legalisering av assisterat självmord, genom sänkta vårdkostnader och färre utbetalade pensioner, skulle utgöra en besparing på omkring 90 miljoner brittiska pund (över 1 miljard kr) under de första tio åren.
Kritiker menar att besparingar överhuvudtaget inte borde finnas med i konsekvensbedömningen. Handlar förslaget om att lindra lidande för döende patienter eller om att spara pengar på sådana som enligt systemet inte dör tidigt nog? Konsekvensbedömningen anses dessutom bristfällig eftersom beräkningarna är gjorda utifrån jämförelse med USA. Man menar att det brittiska samhället inklusive vårdsystemet är mer jämförbart med Kanada, Australien och Nya Zeeland. I dessa länder är andelen dödshjälpsfall också högre än i de amerikanska delstater där assisterat självmord är lagligt. Implementeringen av en ny infrastruktur för assisterat självmord kostar också miljontals pund, och dessa pengar kunde enligt kritikerna istället användas för förbättringar av vården.
Även i Kanada hade man räknat med att legalisering av dödshjälp skulle innebära besparingar. Men enligt forskaren Patricia Maloney förekommer systematiska felkodningar vid redovisningen av dödshjälp i den mest folkrika provinsen Ontario. Bland annat har vissa dödshjälpsfall fakturerats med samma kod som för palliativ vård. Detta har lett till att kostnaden för dödshjälp i redovisningen ser lägre ut än vad den egentligen är, och att den verkliga kostnaden följaktligen är okänd. Det betyder samtidigt också att kostnaden för den palliativa vården ser högre ut än vad den verkligen är. Frågan är om detta handlar om misstag på grund av den mänskliga faktorn eller om ett medvetet vilseledande, och i så fall varför?
Lord Alton varnar för att möjligheten att välja sin egen död kan komma att bli en plikt att dö. Han nämner risken för att det enda alternativet till assisterat självmord kan komma att bli att man själv måste bekosta sin vård.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Läs mer om dödshjälp här.