Den internationella dagen för säkra aborter infaller den 28 september varje år, och dagen används för att propagera för att säker och laglig abort räddar liv och att kvinnor dör av osäkra aborter om abort är förbjudet. Temat för i år är bland annat att tillgången till distansaborter (telemedicin) bör utökas, att hinder för abort bör undanröjas och att övre abortgränser bör höjas.

Enligt uppgifter från WHO 25 november 2021 utförs totalt omkring 73 miljoner aborter per år runtom i världen, av vilka omkring 45 procent uppges vara osäkra. I antal blir det i så fall närmare 33 miljoner osäkra aborter varje år och 97 procent av dessa sker i utvecklingsländer. Dödsfall av osäkra aborter är enligt WHO:s rapport från 2022 mellan 13 865 och 38 940 per år. I förhållande till det totala antalet osäkra aborter (33 miljoner) blir andelen dödsfall då mellan 0,04–0,1 procent (högst 1 promille). Enligt läkaren Calum Millers forskning ingår även dödsfall av missfall, utomkvedshavandeskap och lagliga aborter i siffrorna, varför andelen kan vara ännu lägre.

Alla dessa dödsfall är tragedier, men andelen ter sig låg med tanke på all den uppmärksamhet internationella dagen för säkra aborter ges. Man verkar inte heller oroa sig för att ännu fler osäkra aborter kommer att utföras, eftersom både WHO och internationella dagen för säkra aborter efterlyser utökad tillgång till distansaborter. I tidningen Läkemedelsvärlden 22 september 2022 uppges tanken med dessa nämligen vara att det ”framför allt ska kunna användas i resursfattiga områden där man har långt till en klinik, inte har tillgång till ultraljud eller där abort är olagligt”. Grovt förenklat kommer fattiga kvinnor alltså att erbjudas olagliga distansaborter i hemmet, på långt avstånd från en klinik och utan att exakt graviditetsvecka har fastställts genom ultraljud. Är inte detta ett skolexempel på osäkra aborter som WHO och internationella dagen för säkra aborter påstår sig vilja eliminera?

Det finns risker även med lagliga (och så kallat säkra) aborter som borde uppmärksammas mer. Forskning av professor emeritus Priscilla Coleman har visat att mental ohälsa bland kvinnor i upp till 10 procent kunde kopplas till tidigare utförda aborter. Abortforskaren David C Reardon hänvisar i en gedigen artikel (2018) till professor Brenda Major vars forskning visat att 1,5 procent av kvinnor som gjort abort led av posttraumatisk stress två år senare och att traumareaktionerna specifikt kunde härledas till aborten. Reardon lyfter även en studie där 70 procent av kvinnorna, vilka sökt krishjälp efter abort, uppgett att det funnits en tid efter aborten när de skulle ha förnekat att de hyste några negativa känslor.

Enligt den amerikanska föreningen för prolife-läkare AAPLOG (American Association of Pro-Life Obstetricians & Gynecologists) minskar risken för bröstcancer med 10 procent för varje barn en kvinna föder. De hävdar också att det är statistiskt klarlagt att abort ökar risken för bröstcancer. Studier från bland annat Finland, Danmark, USA och Australien har också visat att självmordstalen är högst bland kvinnor som gjort abort jämfört med kvinnor som fött barn, haft missfall, eller fertila kvinnor som inte varit gravida. Det finns även uppgifter om direkta dödsfall av lagliga aborter, till exempel i Storbritannien 2020, Argentina 2021 och Kanada 2022.

Kvinnor förtjänar bättre än abort.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.