Det finländska public service-bolaget Yle (från ”yleis” = allmän) har granskat surrogatindustrin och funnit att agenturerna är oärliga i sina kontakter med beställare. Bland annat uppges att surrogatmammor får mer betalt än de i själva verket får. Enligt Yles grankning får de i vissa fall mindre än hälften av vad agenturerna uppger. Det finns dessutom en svart marknad på sociala medier där pressade kvinnor går med på vilka krav som helst från beställarna.
Via sociala medier fick 40-åriga Alejandra Diaz från Colombia en förfrågan om att ”hyra ut sin livmoder”. Och eftersom hon bor i de fattigaste delarna av huvudstaden Bogota tänkte hon att hon kunde få ett bättre liv med pengarna. Hon ingick därför ett surrogatavtal med en ensamstående man från Kina som också var spermadonator. Ägget kom från en anonym äggdonator. Alejandra födde en son, men den biologiska pappan kom inte och hämtade honom som överenskommet. Detta gjorde Alejandra förvirrad. Hon visste att en surrogatmamma inte ska ha kontakt med barnet efter förlossningen men klarade inte av att se pojken ensam. Hon tog honom i famnen, skötte om honom och knöt an till honom. När den kinesiske mannen några dagar senare kom för att hämta pojken, kände Alejandra inte igen mannen. Hon tyckte inte att han liknade mannen som hon sett på bild och som hon ingått avtal med. Hennes oro togs dock inte på allvar av kliniken och mannen åkte iväg med pojken.
Allt detta blev en traumatisk upplevelse för Alejandra och i en intervju omkring ett år senare berättade hon att hon sedan dess levde med så allvarlig mental ohälsa att hon velat begå självmord. Hon berättade att hon plågas av tankar på att pojken kanske inte fick ett bra liv. Alejandra anser också att hon blev lurad av kliniken när hon skrev under surrogatavtalet. Hon hade muntligen fått löfte om att få ha kontakt med barnet, men villkoret var då att hon skrev under på att han fick föras utomlands.
I reportaget intervjuas också en surrogatmamma från Texas i USA som två gånger ställt upp som surrogatmamma till ett par i Finland. I hennes fall hade det dock gått bra och hon planerade att i framtiden besöka familjen under en midsommar. Denna surrogatmamma gjorde det dock inte av ekonomiska skäl eftersom hon redan försörjde sig och sina två barn genom sitt jobb inom hälsovården. Hon använde istället pengarna till att betala av lån och unna sig en guldkant i tillvaron. Men hon var en kvinna med skinn på näsan som själv klarade att ingå avtal på egna villkor och hade därför valt att inte vara kopplad till någon agentur. Hon var kritisk till att vem som helst kan starta en surrogatagentur. Hon menade att allvarliga oegentligheter som uppdagats inom surrogatindustrin kommer att bli vår tids största människohandelsskandal.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
Se hela reportaget här:
Jag föder, ni betalar | Spotlight | Yle Arenan
Läs mer om surrogatmödraskap här.