
Kapitel 1 av vår rapport: DÖDSHJÄLP – Sluttande plan eller skenande tåg? Utgavs den 16 maj 2024:
INTRODUKTION
När nederländska Marijke lagts i sin vitklädda kista placerade hennes son Marc Veld ett brev mellan hennes händer. I det hade han i detalj beskrivit sin bottenlösa förtvivlan och sina skuldkänslor över att inte ha förmått göra mer för att hon skulle välja att leva. Marijke dog genom dödshjälp när hon var 76 år, och trots att Veld haft misstankar om att det skulle kunna ske fick han inget veta förrän efteråt. Den 9 juni 2018 kom samtalet från en läkare som beklagade förlusten av mamman som dött en timme tidigare. Marijke hade lidit av depression, men för att vara säker på att få sin ansökan beviljad hade hon istället skyllt på en kronisk lungsjukdom. Enligt Veld slarvade hon medvetet med behandlingen för att symtomen skulle vara allvarligare när hon var på läkarbesök. För att försäkra sig om att beviljas dödshjälp måste man framför allt vara en skicklig skådespelare enligt Veld. Många hävdar att beslutet var Marijkes eget och att hennes son inte hade något med det att göra. Och allt gick också helt lagenligt till. Dock utan hänsyn till anhöriga eller till att Marijke sannolikt hade kunnat leva flera år till.
Rosina Kamis i Kanada skulle enligt många vara kvalificerad för dödshjälp. Hon led av fibromyalgi, kronisk leukemi, migrän och andra sjukdomar. Medicinskt var hon dock inte döende. Hennes tillstånd var kroniskt men stabilt. Till vänner hade hon också avslöjat att hennes lidande till största delen var psykiskt. Kamis plågades av ensamhet och såg sig själv som en börda men bad sina vänner att hålla detta hemligt tills dödshjälpen var genomförd. Hon hade också ekonomiska problem. Hon hotades av vräkning och hade knappt pengar till mat. I ett inspelat telefonsamtal försäkrar en läkare henne om att dödshjälp är en elegant, vacker och värdig död. Kamis gavs den dödliga injektionen den 26 september 2021 i sin källarlägenhet, samma datum som exmakens födelsedag. Hon blev 41 år.
Ujal bodde i Nederländerna och fick obotlig cancer. När vården inte längre kunde göra något mer berättade de att han kvalificerades för dödshjälp. Ujal uppfattade det inte som en uppmaning utan snarare som att läkaren ville trösta honom i en hopplös situation. Dock fick Ujal denna ”tröst” upprepade gånger, dag efter dag, vilket ledde till att han blev rädd för att berätta sanningen om sina försämrade symtom för läkaren. Till sist tog Ujal ett drastiskt beslut och flyttade till Storbritannien där han istället fick god och omsorgsfull palliativ vård fram till sin död.
BEGREPP
Statens medicinsk-etiska råd (Smer) gav 2017 ut en kunskapssammanställning om dödshjälp. I den räknade man upp sammanlagt 17 olika begrepp för dödshjälp, men valde att använda ordet ”eutanasi” när en läkare på patientens begäran injicerar ett dödligt preparat så att patienten dör, och ”assisterat döende” när läkaren skriver ut det dödliga preparatet som patienten själv sedan tar. Ordet ”dödshjälp” använder Smer som ett samlingsbegrepp för båda. I denna rapport kommer samma ordval att användas, förutom att vi väljer uttrycket ”assisterat självmord” när patienten själv intar preparatet. Anledningen är att ”assisterat döende” är diffust och kan missförstås som ett samlingsbegrepp och eventuellt också förväxlas med eutanasi.
Uttrycket ”aktiv dödshjälp” behövs inte eftersom ”passiv dödshjälp” inte bör användas. Enligt Smer ger det en felaktig antydan om att det skulle utgöra en form av dödshjälp att avstå från livsuppehållande behandling, eller att avstå från att inleda meningslös behandling. Om det är en beslutskompetent patients önskemål att avstå från livsuppehållande behandling bör detta respekteras av läkare även om döden skulle inträffa tidigare. Detta handlar om patientens självbestämmande och är inte dödshjälp. Världsläkarförbundet (World Medical Association–WMA) representerar läkarförbund från 84 olika länder och säger nej till dödshjälp. Deras deklaration från 2019 säger också att läkare ska respektera patientens rätt att tacka nej till behandling och att detta inte är oetiskt även om det leder till patientens död.
Smärt- och symtomlindring med morfin är en behandling som aktivt ges och inte en behandling man avstår ifrån. Detta anses av vissa kunna förkorta livet något hos en döende patient. Enligt Smer är så inte fallet, men även om så vore är det inte heller dödshjälp då syfte och mål är att lindra symtom och inte att patienten ska dö. Man orsakar inte avsiktligt döden utan tillåter enbart att den inträffar.
Vid palliativ sedering sänks medvetandegraden med lugnande och ångestdämpande medel för att patienten inte ska känna smärta, andnöd, illamående eller andra symtom. Detta är inte dödshjälp och anses inte heller påskynda döden, utan patienten får på egen begäran sova sina sista timmar (dagar) i livet.
Att avbryta eller avstå från livsuppehållande vätske- och näringsdropp för en döende patient är inte heller dödshjälp enligt Smer. Överläkaren i palliativ vård, Mikaela Luthman, förklarar i en debattartikel i tidningen Dagen 2023 att en döende människas kropp (ej att förväxlas med en förlamad eller medvetslös människa som inte är döende och vars tillstånd är stabilt) inte klarar av att bryta ned tillförd näring på samma sätt som en frisk människas kropp. Vätske- och näringstillförsel kan därför hos en döende istället orsaka svullnad i olika organ och i värsta fall lungödem, vilket leder till en drunkningsdöd.
SYFTE, MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR
Syftet med denna rapport är att göra en sammanfattning av olika områden där det sluttande planet blivit verklighet efter legalisering av dödshjälp. Antal och andel ökar, och kriterier utökas så att dödshjälp inte längre handlar om en sista utväg i livets absoluta slutskede, utan börjar omfatta allt fler grupper. Materialet består av forskning, debattartiklar, webinarier, en dokumentärfilm, samt statistik och erfarenheter från de mest kända dödshjälpsländerna Belgien, Nederländerna, Schweiz, Kanada och delstaten Oregon i USA. Dödshjälp är lagligt även i andra länder och delstater men ingår inte i rapporten, förutom i några undantagsfall i kapitel 4.
Efter ett teorikapitel (kapitel 2) följer ett kapitel där kriterier för dödshjälp presenteras (kapitel 3). Kapitel 4 presenterar olika områden på vilka det sluttande planet blivit verklighet, och i kapitel 5 presenteras rättsfall från Europadomstolen där dödshjälp prövats. I kapitel 6 lyfts faran med att omdefiniera vårdens roll att bota, lindra och trösta. (Dessa kapitel publiceras under juli 2024.)
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.