Kapitel 2 från vår rapport: DÖDSHJÄLP – Sluttande plan eller skenande tåg? Utgavs den 16 maj 2024:
TEORI
I Sverige är all form av dödshjälp olagligt. Dock finns nu en majoritet i riksdagen som är för en utredning av frågan. Endast Kristdemokraterna och Socialdemokraterna är mot. Den modell som oftast lyfts fram är Oregonmodellen där enbart assisterat självmord är tillåtet. Den liberala tankesmedjan Timbro gav 2018 ut rapporten ”Låt mig gå” med det uttryckliga syftet att förklara varför dödshjälp bör införas i Sverige. Enbart assisterat självmord enligt Oregonmodellen är dock inte tillräckligt enligt Timbro eftersom den anses vara för snäv. Svårt sjuka kanske inte själva klarar att ta det dödliga preparatet, varför dessa vid behov bör kunna få hjälp av läkare. Därför anges Kanada, där även eutanasi är tillåtet, som en lämpligare modell för Sverige.
Kriteriet för att beviljas dödshjälp bör enligt Timbro vara ”ett tydligt krav på en kort beräknad återstående livslängd” samt att patienten är beslutskompetent. I motioner som lagts fram i Sveriges riksdag har det dock inte enbart handlat om döende människor i livets absoluta slutskede. I dessa har man enligt Linus Forsberg och Mikael Oscarsson (KD) också argumenterat för dödshjälp för gamla, svårt funktionsnedsatta, och för sådana som ”inte vill mer” eller inte anser sig kunna leva ett värdigt liv. Uppgiften att utföra dödshjälp ska enligt Timbro enbart tillfalla särskilt certifierade läkare, delvis för att undvika frågan om samvetsfrihet men även för att undvika ”doktor-shopping”, dvs. att patienter går från läkare till läkare tills ansökan beviljas.
De vanligaste argumenten för dödshjälp är individens självbestämmande, samt rätten till en smärtfri och värdig död eftersom vissa patienter lider orimligt mycket i livets slutskede. Nedan följer en kritisk genomgång av dessa argument.
SJÄLVBESTÄMMANDE
Rätten till liv är den mest grundläggande rättigheten enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 3) och enligt Europakonventionen (EKMR artikel 2), vilken sedan 1995 är svensk lag. Det går inte att frivilligt avsäga sig grundläggande rättigheter, och kontrakt som bryter mot dessa är ogiltiga även om parterna skulle åberopa självbestämmande. Och om självbestämmande är ett giltigt argument för dödshjälp, varför ska det finnas några restriktioner alls? Varför ska det i så fall bara gälla patienter som uppfyller vissa kriterier? Dödshjälpslagar skapar ett system där staten med samtycke från individen ges rätt att bryta mot den grundläggande rätten till liv, trots att staten samtidigt har en positiv skyldighet att skydda och främja livet. Europadomstolen har i rättsfallet Pretty mot Storbritannien (2002) även slagit fast att rätten till liv inte är synonymt med en rätt att dö.
Enligt den brittiske läkaren Calum Miller är det också en myt att legaliserad dödshjälp leder till större självbestämmande. Vi människor är inte immuna mot yttre press i andra situationer heller, så varför skulle vi vara det när det gäller dödshjälp då vi sannolikt är som mest sårbara? Patienter kan känna sig pressade att avsluta sitt liv istället för att ligga vården eller anhöriga till last. Varje dödshjälpslag innehåller också kriterier som begränsar självbestämmandet. Det finns dessutom andra områden där begränsningar i självbestämmandet inte bara accepteras utan anses nödvändiga. Organförsäljning, självvalda amputeringar, dvärgkastning, omvändelseterapi, slaveri osv. är exempel på företeelser där samhället välkomnar begränsningar istället för självbestämmande, även om de skulle ske med informerat samtycke från berörda. Självbestämmandet kan inte betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet och ska därför inte vara överordnat den av nationerna ratificerade rätten till liv.
SMÄRTFRI OCH VÄRDIG DÖD
Palliativvårdsläkare, som har störst erfarenhet av döende patienter, är också mest negativa till dödshjälp eftersom de innehar expertisen om vilken hjälp som finns att få i livets slutskede, inklusive vilken förbättringspotential som finns. Enligt palliativvårdsläkare är fysisk smärta inte ett problem som är omöjligt att lösa. I extremfall kan patienten få sova den sista tiden genom palliativ sedering. Fysisk smärta är inte heller den främsta anledningen till att patienter önskar dödshjälp. De vanligaste anledningarna är rädsla för förlust av autonomi, värdighet och kontroll, samt känslan att vara en börda. Det är dock inte ovanligt att patienters initiala önskan om dödshjälp försvinner när de får bra och kontinuerlig information om sjukdomsförloppet och vilken vård de kommer att få. Människan är inte heller enbart sin sjukdom. En patient som får sina psykiska, fysiska, sociala och existentiella behov tillgodosedda kan till och med få minskat behov av smärtlindring.
Cancer och neurologiska sjukdomar, som exempelvis ALS, är de vanligaste diagnoserna vid dödshjälp och vilka ofta anges som skäl till att dödshjälp bör legaliseras. Palliativvårdsläkare hävdar dock att den naturliga döden även med dessa sjukdomar i de allra flesta fall är värdig. Överläkare Mikaela Luthman har många års erfarenhet av palliativ vård av ALS-patienter. Hon hävdar att både personliga erfarenheter och statistik visar att de flesta dör i sömnen och att det är djupt oetiskt att skrämma dem om en framtida kvävningsdöd som inte stämmer med verkligheten. Överläkare Carolin Ingre på Karolinska Universitetssjukhuset hävdar också att majoriteten av ALS-patienterna inte kvävs till döds utan dör lugnt och stilla i sina hem. Geriatriker och professor Harriet Finne-Soveri från Finland, med lång erfarenhet av palliativ vård, säger enligt Svenska Yle att hon aldrig stött på ett enda fall där eutanasi hade varit nödvändigt, bara rätt metoder för smärtlindring och nedsövning används.
Dödshjälp är heller ingen garanti för en värdig död. I september 2021 publicerade The Spectator en artikel där den amerikanske läkaren Joel Zivot lyfte möjligheten att döden genom assisterat självmord inte är en fridfull och värdig död, utan att det snarare kan handla om en drunkningsdöd. Zivot har närvarat vid avrättningar av fångar i amerikanska fängelser och även vid deras obduktioner. Han har då konstaterat att lungorna efter avrättningar väger dubbelt mer än normalt och menar att det beror på att de varit vätskefyllda. Avrättningar med injektion innebär enligt Zivot därför att fångarna inte bara somnar in utan att de dör genom drunkning. Han berättade också att dödsdömda fångar som fått detta förklarat för sig valt att dö genom elektriska stolen istället.
Avrättningar och assisterat självmord går naturligtvis inte till på samma sätt. Men enligt Zivot används samma grupp av barbiturater vid avrättningar som vid 80 procent av assisterade självmord med Oregonmodellen. Zivot hävdar att försiktighetsprincipen därför måste tillämpas och legalisering av dödshjälp avvisas. Han arbetar också aktivt för att avrättningar genom dödlig injektion ska förbjudas i USA.
Ett problem med dödshjälp är också att eventuella komplikationer inte alltid rapporteras. Majoriteten av dödsfallen genom assisterat självmord sker utan att en läkare är närvarande. I Oregon var den föreskrivande läkaren närvarande vid dödsögonblicket i 12 procent av fallen 2023. Komplikationer uppgavs vara ”okända” i 72 procent av fallen. Komplikationer som rapporterats var kräkningar och kramper. Tiden mellan intag av preparatet och dödsögonblicket varierade från 3 minuter till 137 timmar, dvs. nästan sex dygn. Självrapportering är ett annat problem. I Kanada bygger rapporteringen på dödshjälpsläkarens egna uppgifter och eftersom avvikelser kan leda till åtal är det osannolikt att läkare utsätter sig för den risken. Oberoende forskning från 2010 har enligt Christian Concern visat att endast omkring hälften av dödshjälpsfallen i Belgien rapporteras. Och de fall som inte rapporterats var sådana som var etiskt och/eller juridiskt problematiska.
I en studie som publicerats 2019 i den medicinska tidskriften Anaesthesia kritiserar åtta forskare den mediebild som ges av dödshjälp, nämligen att patienten sväljer några piller eller får en injektion under tiden en favoritmelodi spelas i bakgrunden. Dessa forskare hävdar att dödshjälp är inhumant, eftersom komplikationer förekommer i relativt hög grad. Enligt studien fick patienten kräkningar i upp till 10 procent av fallen. I 4 procent av fallen vaknade patienten upp ur koman. I 33 procent av fallen dröjde döendet 30 timmar, och i något fall upp till sju dygn.
36-åriga Alexina Wattiez från Belgien valde eutanasi 2022 när hon var i slutskedet av en cancersjukdom. Hon trodde att detta skulle innebära att hon fick dö fridfullt i sin egen säng. Hon tog farväl av sin man och dotter och preparatet injicerades. Men döendet dröjde och av någon anledning började Wattiez skrika, och då hade två sjuksköterskor kvävt henne med en kudde. Obduktionen visade att hon dött genom kvävning och händelsen utreds som mord.
Läs hela rapporten med källhänvisningar här.