Vi är inne i oktober som också kallas Rocktober. Syftet med månaden är att sprida kunskap om och förståelse för människor med Downs syndrom. Dock har det blivit allt vanligare att ofödda barn med Downs syndrom aborteras.

I Sverige föds allt färre barn med Downs syndrom enligt SVT (2018) trots att antalet istället borde öka eftersom svenska kvinnor föder barn i allt högre ålder, men fler och fler väljer abort. Storbritannien tillåter abort ända fram till födseln om det ofödda barnet har Downs syndrom eller någon annan avvikelse. Det förekommer också att föräldrar känner sig pressade till abort av vården även om de varit tydliga med att de vill behålla barnet. I Australien hade en läkare på eget bevåg bokat tid för abort redan innan föräldrarna getts besked om diagnosen. I Danmark och på Island föds nästan inga barn med Downs syndrom längre utan de flesta aborteras.

FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (UNCRPD) har fastslagit att selektiva aborter på grund av fosterskador är diskriminering, men frågan är om inte ordet utrotning skulle passa bättre. Jämställdhets- och diskrimineringsakten säger i artikel 5 följande (fri översättning):

Punkt 12: Kommittén oroar sig över uppfattningar i samhället som stigmatiserar personer med funktionsnedsättning som att de lever ett liv som är mindre värt än andras, och om att graviditeten i vilket skede som helst kan avbrytas på grund av fosterskador.

Punkt 13: Kommittén rekommenderar att konventionsstaten ändrar sin abortlag i enlighet med detta. Kvinnors rättigheter till reproduktiv och sexuell autonomi bör respekteras utan att legalisera selektiv abort på grund av fosterskador.

”Baby Gammys” historia är bara en bland många som bekräftar att kommitténs oro är befogad. Gammy föddes 2015 av en thailändsk surrogatmamma. När han under graviditeten konstaterats ha Downs syndrom krävde de beställande föräldrarna från Australien att han skulle aborteras. Surrogatmamman vägrade på grund av sin buddhistiska tro, och det slutade med att de beställande föräldrarna bara hämtade Gammys tvillingsyster Pipah, och Gammy stannade hos surrogatmamman. Surrogatmamman försökte då även få vårdnaden om Pipah för att tvillingarna inte skulle leva separerade från varandra. Men hon förlorade vårdnadstvisten trots att det framkommit att den beställande pappan tidigare varit dömd för övergrepp mot barn.

Det sätt på vilket vi behandlar ofödda barn med diagnoser kommer förr eller senare att även påverka hur vi ser på deras människovärde när de är födda.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om Rocktober här.