Jörgen Olson är ett av de juridiska ombuden i barnmorskemålen i Sverige. Han var först ut av talarna på vårt seminarium om samvetsfrihet i Stockholm i lördags. Han började med att fastställa att samvetsfrihet för barnmorskor handlar om att slippa delta i utsläckandet av ett liv. I debatten trivialiseras samvetsfrihet ofta med argument som ”jag vill inte arbeta på måndagar”, men handlar i verkligheten om mycket större saker än så.
Linda Steen skulle välkomnas som barnmorska om hon bara tänkte om. Hon har uttryckt åsikter som arbetsgivaren inte stödjer och nekats anställning på grund av detta, vilket är ett stort övergrepp mot en enskild person.
Till saken hör att abortlagstiftningen är utformad så att det enbart är läkare som har behörighet att utföra aborter. Detta gäller fortfarande, trots att medicinska aborter blivit vanligare. Eftersom lagtext är kortfattad, kan man backa till förarbetena, för att få en djupare förståelse för hur de är tänkta att fungera. I förarbetet till abortlagstiftningen framgår det tydligt att samvetsfrihet är självklar för dem som av religiösa eller moraliska skäl önskar avstå från sådant arbete. Arbetsgivaren förväntas lösa sådana situationer schematiskt. Detta har även bekräftats vid uppföljningen av abortlagen 1983, och samvetsfrihet ansågs då så självklart att man inte behövde uttrycka det i lagtext. Än idag finns inget som skulle ha ersatt detta.
Samvetsfrihet har heller inte varit något problem fram till år 2010, då kompetensbeskrivningen för barnmorskor ändrades, och den nya policyn blev att alla barnmorskor ska ha en viss inställning till abort. Kompetensbeskrivningen har i praktiken börjat väga mer än förarbetet till abortlagen, trots att Sveriges Kommuner och Landsting inte stiftar några lagar. Hierarkiskt befinner sig alltså kompetensbeskrivningen på lägre nivå än lagtext.
Många andra internationella dokument talar till samvetsfrihetens fördel. Hippokrates ed från 500 f.Kr. kallas fortfarande ”läkareden”, och där är uttryck som ”bota, hjälpa, stödja, ej ge någon dödande gift” grundläggande. Enligt den internationella etiska koden för barnmorskor ingår samvetsfrihet. Dock togs den bort från Sverige år 2012, vilket är ett märkligt underkännande av svenska barnmorskors förmåga till moraliskt ansvar.
Europakonventionens artikel 9 tillerkänner var och en samvetsfrihet. Denna konvention tillkom efter andra världskriget för att nazityskland med förintelse och ”barmhärtighetsmord” inte skulle få upprepas. Minoriteter ska skyddas mot majoriteten, och samvetsfriheten får inte begränsas om inte vissa villkor är uppfyllda. Med tanke på bland annat förarbetet till den svenska abortlagen kan villkoren inte vara uppfyllda i Sverige. Ej heller med tanke på den europeiska samsyn som råder i frågan.
Resolution 1763, som antogs av Europarådet är tydlig med att samvetsfrihet för barnmorskor gäller. Europarådet är större än EU, och Europakonventionen är överställd svensk lag. Och detta är Sverige naturligtvis helt medveten om.
Klicka här för att läsa mer om samvetfrihet.