I en amerikansk studie som publicerats i tidskriften Issues in Law and Medicine 2018[i] har man undersökt i hur hög grad en påbörjad medicinsk abort kan stoppas genom tillförsel av hormonet progesteron.
I studien ingick 547 kvinnor som tagit det progesteronhämmande abortpillret mifepriston men inte det andra abortpillret misoprostol, som ska tas två dygn senare och som framkallar sammandragningar så att den döda kroppen stöts ut. Mifepriston hade i samtliga fall tagits före graviditetsvecka 10 och progesteronet högst 72 timmar senare. Resultatet visade att ett oralt intag av en hög dos progesteron stoppade den påbörjade aborten i 68 procent av fallen. Bland kvinnor som istället fått progesteron genom injektion stoppades aborten i 64 procent av fallen beroende på antal injektioner. Nio kvinnor gavs 6–8 injektioner och bland dessa stoppades aborten i samtliga fall. Bland kvinnor som fått progesteron vaginalt fortsatte graviditeten i 39 procent av fallen. Bland barnen som sedan föddes var andelen fosterskador 2,7 procent, vilket är samma eller aningen lägre än generellt bland den amerikanska befolkningen. Andelen förtidiga födslar (före graviditetsvecka 37) var också 2,7 procent medan den generella andelen i USA är 10 procent.
Men hade ovannämnda siffror varit desamma om kvinnorna bara låtit bli att ta det andra abortpillret och inte fått progesteron? I en japansk studie med dräktiga råttor gavs en grupp enbart mifepriston medan den andra gavs mifepriston och progesteron. Bland gruppen som fått enbart mifepriston föddes levande ungar i 33 procent av fallen, medan gruppen som fått både mifepriston och progesteron födde levande ungar i 100 procent av fallen.
Enligt en studie från 2015 finns dock inte tillräckliga bevis för att progesterontillförsel leder till att graviditeten i högre grad fortsätter jämfört med att bara låta bli att ta det andra abortpillret. Studien var en genomgång av 13 tidigare studier där man funnit att en hög andel graviditeter fortsatte efter intag av enbart mifepriston. Vid en närmare granskning hade dock begreppet ”fortsatt graviditet” där barnet överlevt, blandats ihop med begreppet ”missad eller ofullständig abort”, där rester efter en abort blivit kvar i livmodern. Endast 8 av de 13 studierna innehöll tillräcklig information för att avgöra huruvida barnet överlevt eller inte, och enligt dessa studier fortsatte graviditeten bara i 8–25 procent av fallen. En studie från 2017 fann också att graviditeten fortsatte i mindre än 25 procent av fallen om kvinnan tagit mifepriston före graviditetsvecka 10 men inte fått progesteron. En dansk studie från 2015 påstås dessutom visa ökad förekomst av leukemi och tumörer hos barn vars mammor fått progesteron under graviditeten. Dessa kvinnor hade dock även fått flera andra fertilitetsmediciner.
Progesteron används inom mödravården vid IVF-graviditeter samt för att motverka missfall och för tidiga födslar. Det borde således inte heller vara kontroversiellt att, med informerat samtycke från kvinnan, användas för att stoppa en påbörjad abort om kvinnan ångrar sig. Författarna till den förstnämnda studien från 2018 efterlyser mer forskning i detta ämne, men drar slutsatsen att användningen av progesteron för att annullera effekten av mifepriston är säker och effektiv.
Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi
[i] A Case Series Detailing the Successful Reversal of the Effects of Mifepristone Using Progesterone – Issues in Law & Medicine (via länken kan hela artikeln laddas ner gratis)