Den svenska abortlagen har varit i kraft i 50 år, vilket uppmärksammas på olika sätt. På Göteborgs stadsbibliotek pågår utställningen Vägen till fri abort fram till den 23 februari 2025, där bland annat vernissage, boksläpp och filmvisning ingår.

Boken Abort – 50 år med fri abort, 50 berättelser av Sandra Pandevski och Malin Clausson har i samband med utställningen officiellt släppts. I den delar både kvinnor och män med sig av sina erfarenheter av abort. En man beskriver enligt Norrbottenskuriren att han stöttade sin sambo inför aborten av deras tvillingar. Men när han efteråt letade efter stödsamtal för män fann han inget. Han hävdar att jämställdheten inte kommit en millimeter när det gäller män och abort. Men det stämmer i så fall bara inom den offentliga vården, för inom prolife-rörelsen har det länge erbjudits stödsamtal för män. Människovärdes jourlinje Livlinan vid abort riktar sig även till män och andra anhöriga, och organisationen Livsval har webbsidan Oplanerat pappa och erbjuder dessutom stödsamtal.

I boken uppges enligt Norrbottenskuriren att uppskattningsvis 68 000 kvinnor dör varje år på grund av en olaglig abort. Antalet stämmer dock inte med WHO:s rapport från 2022 där det uppges vara 13 865–38 940. Det finns en artikel av gynekologerna Lisa B Haddad och Nawal M Nour där antalet dödsfall av osäkra aborter uppges vara 68 000 per år. Dock är den från 2009 så siffrorna är nu inaktuella.

Som en ytterligare del av utställningen på Göteborgs stadsbibliotek visas den 1 februari filmen ”Vessel” från 2014. I den får man följa den nederländska läkaren och abortaktivisten Rebecca Gomperts när hon med sin organisation Women on waves åker för att erbjuda aborter på en båt till kvinnor i länder med restriktiva abortlagar. Så länge båten befinner sig på internationellt vatten är det den nederländska abortlagen som gäller eftersom båten är registrerad i Nederländerna.

Filmen marknadsförs som en prisad dokumentärfilm men känns iscensatt och onaturlig. Det går aldrig att riktigt bli fri från misstanken att allt inte är autentiskt utan ett skådespeleri. Vissa detaljer ger frågetecken. Delas exempelvis abortpiller ut från hand till hand utan engångshandskar? Och om man som läkare åker till Marocko för att marknadsföra abort och finna gehör för sin sak, klär man sig då i kort sommarklänning med bara axlar? Åtminstone enligt svenska ambassadens reseinformation för Marocko kan det för både kvinnor och män ”finnas skäl att undvika en klädsel som visar alltför mycket hud”. Eller så är Gomperts avsikt med abortresorna inte att bygga förtroende. ”Seduce them” (”förför dem”), säger hon när hon i filmen mediatränar nya medarbetare i Equador. Dessa uppmanas att le och visa sig från sin allra mjukaste och hjärtligaste sida för att locka nya anhängare.

Nyanser saknas i filmen. Abortaktivister framställs genomgående som goda och ”fina” medan prolife-aktivister framställs som antingen aggressiva eller lite obildade. Detta känns inte trovärdigt med tanke på attacker som riktats mot prolife-rörelsen. I mars 2024 attackerades unga prolife-aktivister i brittiska Manchester fysiskt av en mobb på uppemot 300 motdemonstranter. I amerikanska Virginia gick en man till fysisk och verbal attack mot deltagare i en prolife-marsch. Brittiska Isabel Vaughan-Spruce har vid två tillfällen arresterats för att hon stått på offentlig plats utanför en abortklinik och tyst bett i sina tankar. Hon har efteråt fått kompensation av polisen för att arresteringarna var olagliga. Flera prolife-center i USA, som erbjuder gratis hjälp för gravida och nyblivna mammor, har vandaliserats. Även mordförsöket på den amerikanske domaren Brett Kavanaugh 2022 uppgavs delvis ha varit på grund av hans prolife-syn.

Detta är bara några exempel på hur allmänheten vilseleds i abortfrågan. Skattefinansierade Göteborgs stadsbibliotek borde inte bidra till det.

Brita Storlund, kommunikatör
Magister i mänskliga rättigheter och utvecklingspsykologi

Läs mer om abort här.